Fahrenheit 451

Författare: Ray Bradbury.
1958, Science Fiction, Övrigt.

Det verkar vara dystopiernas tid. Det skrivs ungdomsböcker i dystopisk anda, många av dem har det tipsats om här på bloggen; Matchad, Hungerspelen, Delirium, En sekund i taget, Divergent, Legend och liknande. I annan media refereras det på förekommen anledning till äldre litterära dystopier, särskilt till George Orwells roman 1984. 

För varje bibliotekarie, lärare och vetgirig frihetsälskande människa borde Ray Bradburys roman Fahrenheit 451 vara den värsta mardrömmen. Titeln syftar på den temperatur som papper självantänds vid (233 grader Celcius). Det är böckerna som brinner. Samtidigt ger Fahrenheit 451 grunden till de flesta dystopiska romaner, eftersom de mer eller mindre alltid utgår från att människan inte längre är fri att tänka vad hon vill, säga vad hon vill, göra vad hon vill eller skaffa sig den information hon vill.

 Romanen skildrar ett samhälle där all litteratur i tryckt form är strikt förbjuden, och den som försöker tillägna sig böcker eller gömmer undan sådana sopas effektivt bort från samhället. Boken utspelar sig i en framtid där alla hus är brandsäkra, så brandkårens enda uppgift är därför att vid larm åka till en plats som befunnits misstänkt för litteraturinnehav, och med sina fotogensprutor helt sonika bränna upp litteraturen - och i vissa fall även försyndarna, när de vägrar att lämna sina böcker. Detta förbud har dock inte införts av något totalitärt styre utan blivit en följd av den allmänna opinionen som i sin nöjessträvan funnit litteraturen alltför tungsint och missmodsbringande. Staten har dock rättat sig efter vad folket tror sig vilja.

Folk läser inte böcker, de njuter inte av naturen och har heller inte meningsfulla diskussioner med varandra. Det är förbjudet. Istället ska allt gå fort, det spelar ingen roll hur ytligt eller falskt det som sägs i TV är, det viktiga är bara att ta det till sig, suga i sig allt. Människorna lyssnar även på radio, som ger både underhållning och statlig information. De sätter in små saker i öronen, så kallad ”Seashells Radio” (boken är skriven 1953). Känns det igen?

 "Ibland tror jag att de som kör bilarna inte vet vad gräs är eller blommor, eftersom de aldrig kört sakta förbi", sade hon. ... "Min farbror körde långsamt på en huvudväg en gång. Han körde i sextio kilometer i timmen och de satte honom i fängelse i två dar. Är det inte lustigt, och sorgligt på samma gång?"

   "Du tänker för mycket", sade Montag osäkert.

   "Jag tittar sällan på TV-väggarna och går sällan på racertävlingarna eller nöjesfälten. Så det är väl därför jag har en massa tokiga tankar. Har ni sett de där sextio meter långa affischerna på landet utanför stan? Vet ni att de där affischerna en gång bara var sex meter långa? Men sen började bilarna rusa förbi så fort att de blev tvungna att öka ut affischerna för att folk skulle hinna se vad där stod."

   "Det visste jag inte." Montag skrattade plötsligt.

   "Jag slår vad om att jag vet något mer som inte ni vet. Det är dagg på gräset om mornarna."

   Han kunde plötsligt inte erinra sig om han hade haft reda på det eller ej, och det gjorde honom riktigt irriterad.

Läs Fahrenheit 451 och ligg steget före. Den har något viktigt att säga och du som läser det här är uppenbarligen en av dem som innerst inne inte vill att framtiden ska bli som boken förutspår.


 Andra dystopier du borde läsa är:
Vi - Jevgenij Zamjatin (1921/1924) Sovjetunionen/USA

Du nya sköna värld - Aldous Huxley (1932) Storbritannien
Titeln är ett citat från William Shakespeares pjäs Stormen (1611).

Kallocain - Karin Boye (1940) Sverige

1984 - George Orwell (1948)  Storbritannien

 Och världens skälvde - Ayn Rand (1957) USA

 Never let me go - Kazuo Ishiguro (2005) Storbritannien

Titeln är densamma för den svenska översättningen.

/Carolina