Pellas bok

Författare: Anna Lisa Wärnlöf - Claque.
1958, Vänskap, Humor, Historiskt, Övrigt.

Pellas bok av Anna Lisa Wärnlöf, också känd under signaturen "Claque", verkar ha funnits i min närhet under hela mitt liv. Min mor har bara glömt att visa den för mig (eller har jag tackat nej till den?). Som med så många andra böcker jag läst de senaste tio åren, skulle jag gärna ha läst denna för tjugo år sedan. Det kunde kanske gett mig något att tänka på. 

 Femton år gammal åker Pella från Skåne till en liten by i Småland för att konfirmera sig. Tillsammans med andra ungdomar är hon under några sommarveckor inneboende hos prästen och hans hustru. De läser på dagarna och försöker underhålla varandra på lediga stunder. Man kunde önska att de alla skulle vara vänner, men sanningen i livet säger ju att så fungerar det inte.

 Pella skriver brev, som vi får läsa, hem till sin farmor och farfar, som har hand om henne sedan hennes föräldrar dog. Men framförallt skriver den hyfsat självständiga och mycket fundersamma Pella dagbok och i den avslöjar hon verkligen sina innersta tankar. För nog har Pella åsikter, om sig själv, om de andra ungdomarna, om framtiden och livet och om den kristna tron, som hon ju ska försöka komma underfund med under konfirmationslägret. 

 Pellas bok är en humoristisk bok med mycket självdistans. Ironisk och härligt torr. Det finns en skärpa och en intelligens i texten, som jag tycker är rätt så sällsynt nuförtiden. Som någon annan skrev, boken är ett tidsdokument över att vara tonåring på 1950-talet, men framstår samtidigt som tidlös, för hur mycket har egentligen förändrats i människans innersta?

Om du i sommar eller till hösten ska gå och läsa, alltså delta i konfirmationsstudier, kan det här vara en fin bok att ha med sig i bakhuvudet. Den kan ge dig frågor att ställa till dig själv, till din präst och till dina medkonfirmander. Den kan hjälpa dig att reflektera över ditt och andras beteende. Framför allt tror och hoppas jag att du kommer att skratta, fnissa och le igenkännande åt Pellas fantastiska formuleringar.

Som sommarläsning är boken dessutom finfin! Härliga beskrivningar av landsbygd, natur, gamla hus, spökhistorier, bryggdanser, originella människor och livsfarliga tjurfäktningar ger en alldeles särskild känsla.

- Jag intresserar mig inte särskilt för folk, säger jag. Jag tycker om att skriva om folk i min dagbok, men inte att börja röra i dem. Förresten vet jag inte hur man gör med folk. Jag tycker om att vara ifred själv.

- Jag också, säger AnnaGreta. Jag tycker om att vara ifred och att vara butter.
- Butter är vad jag tycker om att vara också, säger jag. Det är som att få på sig en islandströja som går till tårna. 
- I ett soffhörn, säger AnnaGreta, Och läsa roliga böcker och äta nonstopchoklad med dragée omkring. Det är härligt. Men kanske att man skulle bli förvånad om man kröp ur islandströjan någon gång i trettioårsåldern och började kika efter sin ungdomscharm i spegeln. Om du förstår vad jag menar.
- Jag förstår alltid vad du menar, säger jag. Det finns ingen flicka som jag så bra förstår alltid vad hon menar.
- Det finns ingen flicka som jag heller också alltid så bra förstår vad hon menar. Som du, alltså, säger AnnaGreta buttert.

 Jag ser i spegeln att jag också ser butter ut. Det är som vi skäms för att vi säger nästan sliskiga saker till varann.

Läs också resterande tre böcker om Pella:
Pellas andra bok
Pella i praktiken
Lennerboms

/Carolina