Du är ett geni

Författare: Susin Nielsen.
2015, Homo, Humor, Sorgligt, Vänskap.


En riktigt skön bok, skriven i en precis lagom skönt humoristisk ton utan att överdriva, om allt det svåra som det kan innebära att förlora en mamma, att behöva flytta ihop med människor man inte har valt själv, om att få lov att vara den man är, och ändå bli bemött med respekt.


Boken handlar lika mycket om trettonåriga Stewart som tillsammans med sin pappa flyttar in hos hans nya kärlek och hennes fjortonåriga dotter (efter att hans mamma dött i cancer och den avgrundsdjupa saknaden har dämpats lite) som om den ett år äldre plastsystern Ashley, som definitivt inte vill ha någon töntig, nördig lillebror i sitt hem, ännu mindre i sin klass. Hon är den tröttsamma, ytliga bimbon som man kan ha lite svårt för inledningsvis (och även senare) men Stewart är så skön, så himla extra allt av bra egenskaper - tycker jag! Visst är han lite nördig, som det superbegåvade barn han är, men han är det på ett så trivsamt sätt att jag njuter av det! Och förvecklingarna blir förstås många, jättemånga - det är som upplagt för det. Kring vardagslivet hemma, i skolan, kring kompisarna - och inte minst kring Ashleys pappa, som kommit ut som homosexuell och bor kvar i ett litet minihus i trädgården - till Ashleys stora förtret, för hon vill inte att någon på skolan ska få veta att det var den egentliga orsaken till hennes föräldrars skilsmässa. Hon kan liksom inte riktigt förlåta honom för det, medan Stewart blir bundis med både honom och hans nya pojkvän... Ja, här finns mycket att gå igång på, men tackochlov märker man att allt eftersom tiden går så verkar det omöjliga faktiskt kunna funka - det är inte lätt att vara tonåring, vare sig man är tuffast och snyggast och högst i den eftertraktade hierarkin, eller är en som inte bryr sig det minsta men ändå tvingas utstå mycket av skiten runtomkring.


Sträckläsningsvarning är det onekligen på den här störtsköna, lite lagom roliga historien om en mycket ovanlig familjekonstellation!


/Tuija