Fågelbarn

Författare: Christin Ljungqvist.
2013, Annorlundaskap, Mystik, Sorgligt, Övrigt.

Ibland gör man saker i fel ordning - t ex läser jag Christin Ljungqvists böcker baklänges... alltså den senaste - " Rävsång" först (och blev mycket imponerad), varför jag först nu läst hennes mellanbok "Fågelbarn" (som jag verkligen tog sååå stort intryck av), och därför bara måste jag ju, förr eller senare, även läsa hennes debut "Kaninhjärta"! Böckerna har jag länge tänkt läsa, eftersom hon hyllats så, men haft svårt att ta mig tiden. Men nu så. Och det kanske blev sommarens stora läsbehållning! Enormt stark läsning, för den som så önskar!

Bokens berättare är Hanna, och väldigt skickligt berättas om hennes barndom, fast somligt i nuet varvas in emellan, så att spänningen hela tiden hålls på topp. Vi får veta att hon sedan tvåårsåldern varit synsk, dvs sett de dödas andar, utan att hennes föräldrar varken trott, eller lyssnat på henne - tvärt om! Hon föddes också sist i en syskonskara, med mellanbrodern Samuel som står henne väldigt nära, och så hennes äldsta bror Jens, som både Samuel och hon skräms utav. För han är verkligen inte som andra barn. Hans extrema påhittighet, som det kanske är från början, går helt över styr i takt med att han växer, och han blir ett livsfarligt monster, minst sagt. Till slut lyckas han ta livet av sin bror, och detta blir Hanna  vittne till, utan att någon tror henne, och han blir allt mer en paria i de flesta sammanhang. Mamman försöker släta över, medan pappan är rasande och hatisk mot allt han ställer till med. Och familjens liv tar en ände med förskräckelse... Och här kan jag inte låta bli att grubbla över hur Jens kunde bli som han blev... fanns galenskapen på cellnivå eller blev han en produkt av vad han bemöttes med..? Han är ju i så fall inte den förste att leva en självuppfyllande profetia, bl a av all negativ uppmärksamhet han fick från pappan - där skulle en mindre hårdhudad unge gå under. Samtidigt som man innerligt kan förstå föräldrar som bara inte orkar, när allt ens barn tar i blir en katastrof.

Det är som sagt en fantastisk bok om en sargad familj, syskonrelationer, att växa sig stark och bli en ung vuxen. Där allt det mediala får en helt naturlig plats och inte är det minsta konstigt på något sätt. En bok att bli riktigt berörd av, och tycka mycket om.

/Tuija