Som eld

Författare: Sara Lövestam.
2015, Homo, Kulturkrockar, Kärlek.

Riktigt spännande med en ungdomsbok av Lövestam! Och det är så väldigt vackert - språket, känslan, tonen, doften. Det finns där, alltihop, och jag tycker om det, riktigt mycket.

Det är historien om Anna, men också historien om Lollo. Och historien om dem båda. Och detta under en kort tid, när sommaren var som varmast och vackrast, och två flickor hittade kärleken. I varandra, till varandra.

De kom med samma skärgårdsbåt till ön där Anna tillbringat alla sina somrar, numera med sin tufsiga pappa som inga pengar har, men som för länge sedan har byggt ett minitorp på en arvetomt. Lollo kommer dit för första gången, hennes föräldrar har just köpt mångmiljonkåken i närheten, och tänker sig en kortare vistelse innan de flänger vidare. Anna är den rejäla, robusta, enkla tjejen, som njuter av naturen och stillheten när hon äntligen kommer ifrån stan. Lollo däremot känner sig tvingad att följa med, är arg och sur för detta, och har ingenting att göra, vill ingenting göra. Flickorna möts, tycke uppstår i all hemlighet, det är deras sköra, stulna stunder som får jorden att snurra. Tills plötsligt Lollo, inför sin mamma, inte ens kan tillstå att hon känner Anna.

Det gör ont, det är ett svek av allra värsta sort, det smärtar även mig som läser, som inte ens är där. Det är ju inte första gången detta händer - dock oftast i form av att rik flicka förälskar sig i fattig pojke, eller tvärtom. Nu förälskar sig rik flicka i fattig flicka. Med allt vad det innebär av inneboende kulturkrockar, två omöjliga världar som möts. Men det är inte meningen att de ska mötas. Och ändå gör de det. Med väldigt stor känsla, som doftar eld och tång, som skimrar i solnedgångsrött och guld. Det gör ont att se hur det går för dem, och ändå hade jag velat följa dem lite till, när boken väl är slut. Men hur den slutar säger jag inte - läs, berörs och njut själv.


/Tuija