måndag 8 augusti 2016

Som hund som katt

Omslagsbild

Författare: Per Nilsson.
2016, Kärlek, Självmord, Övrigt.

Åh, vad jag tycker om Per Nilssons lågmälda sätt att berätta! Det här är en så himla fin, tunn och sparsmakad historia, som etsar sig fast - som hans berättelser ofta gör!


Det här är historien som Jag berättar, och den handlar om Jag och Du. Jag är en kille som går i åttan, Du en tjej i nian, och anledningen till att våra vägar korsas är att Min mamma vill flytta ihop med Din pappa - och då ska Du också bo hos oss, vare sig du vill eller inte, varannan vecka. Och Du vill inte. Du hatar mig, Jag är som luft för Dig. Vilket inte spelar mig någon större roll, men både Jag och Min mamma är synnerligen medvetna om avogheten från Dig gentemot oss. 


Jag är väl en tämligen normal kille som saknar min pappa - han tog livet av sig, och det är svårt att leva med. Men när dagen kommer när Jag räddade livet på Dig - då förändras allt. Från att aldrig ha pratat med varann så pratar vi plötsligt jättemycket. Om allt. Om Min pappa, Ditt dåligmående, vårt syskonskap, ja allt... Och Jag växer och mognar, så att Jag t o m känner det själv. Men när vi börjar sova tillsammans, och Min mamma upptäcker det, då....


En ovanlig historia om ett påtvingat syskonskap som leder till gränslandet mellan kärlek och vänskap. Och priset de får betala för det, men även gåvan det innebär. Jag tycker så väldigt mycket om det berättartekniska greppet - ständiga radbrytningar efter nästan varje mening, mycket dialog men utan talstreck - men framför allt om det nedtonade språket som säger så lite men ändå så mycket om dessa sköra, känsliga unga. En synnerligen snabbläst historia, både genom formatet men också genom den inbyggda dramatiken som gör den till en liten bladvändare att njuta av. Tack Per Nilsson för ännu en liten pärla!


/Tuija

Inga kommentarer: