tisdag 13 september 2016

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

Omslagsbild

Författare: Johanna Nilsson.
2016, Försvinnanden, Mobbing, Självmord, Utanförskap.

Johanna Nilsson upplever jag som en ganska ojämn författare - hennes "Janis den magnifika" var fantastisk jämfört med mycket annat, mer intetsägande som hon skrivit. Vad jag egentligen tycker om denna är svårt att säga - egentligen bra, men helhetsbedömningen dras ned av att mycket inte känns riktigt trovärdigt. Men...

..den handlar i alla fall mest om Emil och Karim. De är två killar, som var för sig, helt oberoende av varandra har fått samma mail, vilket ytterligare fem personer fått, från en Ikaros, som berättar att hen ämnar ta livet av sig om hundra dagar. Nedräkningen har börjat, och det ska gå ganska spektakulärt till. Både Emil och Karim reagerar starkt på mailet, vilket inte alla de andra gör - inte på samma sätt. Emils starka reaktion beror på att ett fosterbarn, som bodde hemma hon dem en gång, lyckades med just detta - vilket gör att det bara inte får hända en gång till. Han måste hitta Ikaros innan det är för sent, så att han kan stoppa händelseutvecklingen. Karim blir även han helt besatt av att hitta Ikaros, däremot med föresatsen att haka på - Ikaros ska inte behöva avsluta sitt liv ensam - tillsammans ska de flyga, så att Karim också får ett slut på det liv han emellanåt tycker är för jobbigt att leva.


I jakten på Ikaros träffas hela gruppen som får mailen från hen, för att slå sina kloka huvuden ihop. Alla har de en gemensam nämnare, de är alla någon som Ikaros träffat perifert, såsom den totalt osynliga person hen är. Vilket är anledningen till självmordet. Ikaros orkar inte längre leva ett liv som totalt osynlig, och ironiskt nog så blir avslutet det motsatta. Trots att gruppens föresats var att inte blanda in andra, varken vuxna, press eller polis, så blir det i slutändan så ändå, och Ikaros blir mer synlig än någonsin, helt mot sin vilja. Nya plattformar och facebookgrupper startas i mediedrevets spår, antingen för att heja på förloppet, eller för att ge Ikaros rätten att bestämma själv över sitt liv och sin död. Till slut rymmer både Emil och Karim, var för sig, hemifrån, för att dammsuga Stockholms gator i jakten på Ikaros. Vilket gör att de i flera veckor kommer att leva på gatan, bland andra tiggare, pundare, hemlösa - hungriga, panka, smutsiga, genomfrusna, och allt magrare. Förtvivlade. Och efterlysta. Vem av dem kommer att hitta Ikaros först? Och kommer någon av dem att göra det innan det är försent?

Här finns mycket att både fundera och diskutera kring. Det är inga enkla frågor, och givetvis serveras inga enkla svar heller. Och hur mycket ska man egentligen vilja dö för att verkligen vilja dö? Kanske orkar man bara inte leva? Hur tufft är det inte egentligen att vara tonåring idag...


/Tuija

Inga kommentarer: