Så kom den då äntligen - den andra delen av tre, och en av de obehagligaste, mest mystiska skräckromaner för ungdom man kan tänka sig. Vad jag skrev, och tyckte, om den första delen Vattnet drar kan du läsa om här. Och - dessvärre - kan jag nog inte säga att den här delen går att läsa fristående. Då förstår man nog inte hälften... Men läs den suggestiva ettan först, som har ett minst lika hårresande omslag som tvåan... och funkar lika bra för skräckintresserade vuxna, som unga..
Här dras vi i alla fall direkt vidare, precis där den första boken slutade. Journalisten Jäder besöker sin halvt sönderslagna kollega Shirin på sjukhuset, efter det katastrofala mötet med sprithandelsligan. Känslige Krister beger sig med Beata till hans farmor Gunhild, gumman med de märkliga kunskaperna kring krafterna som vaknat, som försöker skydda dem med kattöron och kattblod. Tillsammans måste de försöka bekämpa de vidriga krafterna med alla medel som står dem till buds. Men det är en fasans resa de går igenom - hur kan den i praktiken döda Celia plötsligt dyka upp igen, i sin lägenhet, som dryper av fukt, mossa och rötter, som kravlar upp ur badkarsavloppet... rötter som sprider sig med rasande fart, som greppar, tar tag, suger sig fast... Men trots att det ser ut som hon, känns det inte som hon..
Hur ska de få stopp på de ofattbart starka krafter som är lösa, och alla galenskaper och vidrigheter som följer i dess spår - allt detta som tycks ha vaknat till liv och skördar offer efter offer...?
Nä, det här är inget för den äckelmagade eller känsliga... Men ett rasande högt tempo, och vansinnigt spännande är det!
/Tuija
1 kommentar:
det här var okända titlar. låter otäckt. vet precis när jag inte skulle läsa dem
Skicka en kommentar