torsdag 13 april 2017

Ingen normal står i regnet och sjunger

Omslagsbild
Författare: Sara Ohlsson.
2016, Homo, Kärlek, Vänskap.


Detta är historien om Ella och Charlie - bästa vänner sedan barnsben. Gör alltid allt tillsammans, och så skall det förbli. Väl? Men Charlie träffar Niki, nobodyn, och blir superkär... och då blir allt jättekomplicerat...  Traditionellt tema, ja, men vad hade hon förväntat sig? Jag hade förväntat mig att "det borde bli de två", d.v.s. omständigheter som förstör den goa djupa vänskapen dem emellan. Men där bedrog jag mig.

Medan jag väntar på vad som egentligen ska börja hända, kan jag inte låta bli att störa mig en del på Ella. Hon är både tröttsam, påfrestande och störig... tycker jag. Provokativ i alla möjliga sammanhang som just jag inte har så mycket till övers för. Andra halvan av boken bränner det till lite, när Dilemmat med stort D uppstår i hennes liv. Hur ska hon hantera att hon blir kär i Niki (som hon ju inte hade ett uns till övers för (!..hur gick den vändningen till?..), ens innan Charlie blev kär i henne..), som nu dessutom krossat Charlies hjärta...

Vem ska man välja om det inte går att välja... bort, någon? Vad händer med en, när man gör det oförlåtliga? För här är många lögner och svek... och vi får bevittna hur illa det kan gå, om man låter det gå för långt. Som Ella konstaterar så är kärlek svårt.. aldrig så enkelt som man önskar.. men det verkar hon inte haft så mycket egentlig erfarenhet av innan, när hon festat runt.

Oväntad kärlek i någon av samma kön har jag läst betydligt bättre böcker om, som fängslat, krupit in under huden, berört mig. Ella berör mig tyvärr inte speciellt, och därför blir jag lite fundersam kring alla hyllningar till Sara Ohlsson. Historien är helt ok, men bränner aldrig till på allvar.Vad vill hon egentligen säga? Att kärlek är svårt är ju ingen nyhet, och det här feministiska provocerandet känns bara omoget. Men hon tilltalar garanterat andra!

/Tuija

Inga kommentarer: