Författare: Johanna Lindbäck.uHc, 2008, Övrigt, Kärlek.
Johanna Lindbäcks debut, "En liten chock", var jag mycket imponerad av! Jag kan inte påstå att Lindbäck gjort mig besviken när jag läst hennes andra bok, Min typ brorsa. Återigen är det ett vardagligt talspråk, men som för den skull inte är alls dåligt, återigen smarta, rappa dialoger och tankeflöden, återigen en smått chockartad, men inte orealistisk, handling förlagd till helt vanliga svenska ungdomars värld, ingen är stereotyp men du känner ändå igen alla från din egen skolklass! Läs och njut!
Han som är typ brorsa heter Daniel, och hon som då är typ syrra heter Nina. Deras liv blir gemensamt då deras föräldrar, far respektive mor, bestämmer sig för att bli kära och flytta ihop, efter att ha träffats på Internet. Jobbigt kan tyckas, att få helt nya syskon och föräldrar, när man är i mitten av tonåren, men det hela går förvånansvärt bra och inom kort är det en lycklig familj vi beskådar. Men så uppstår ett problem… Hormonerna flödar i lägenheten, två snygga och trevliga pojkar och en riktigt söt och rolig flicka, som faktiskt inte är syskon på riktigt, och inte känt varandra särskilt länge… Händer det som kan hända och inte är så onaturligt egentligen, men som kan bli en riktigt obekväm historia?! Ja du, den som läser får se…
/Carolina
3 kommentarer:
Ååh, en riktig feel-good-bok, så svår att släppa ifrån sig.. Man lider och våndas med dem, och jag älskar tonen i hennes sätt att skriva! Det är bara så bra! Känns egentligen väldigt förutsägbart, men är inte nödvändigtvis det! Det slutar ju inte riktigt som man tror, eller önskar, eller vad? Mmm, hon skriver bara så bra.. Hoppas hon fortsätter med det!
Jag tycker att boken var väldigt bra i språket och handlingen men slutet var lite hastigt och det var som om Johanna (författaren) inte skrev klart hela boken. Det framgår inte hur relationen mellan karaktärerna blev. Men jag skulle gärna läsa en till bok av denna författaren!
Jah har läst boken "En liten Chock" men tyckte nog att denna var lite bättre. Det jag störde mig på var precis det som Mira sa: Slutet, annars var den jätte bra. Verkligen! Det konstiga med denna här boken är att den nästan har precis samma handling som Katarina von Bredows bok "Syskonkärlek". Och om jag ska vara ärlig tycker jag att den var mycket bättre... (Syskonkärlek alltså)
Men det är jag det!
Skicka en kommentar