Det sextonde året

Författare: Kim Liggett.
2020, Dystopi, Mystik, Sekter, Thriller, Utanförskap, Vänskap.

En feministisk Flugornas herre i kombination med The handmaid´s tale... ja det är de associationer jag får när jag läser den både intressanta och riktigt spännande historien som ju egentligen inte är någon ren dystopi - här finns ingen specifik framtid eller specifik plats, inte heller något undergångsscenario av vår befintliga civilisation. Men att den utspelar sig på en avskild plats i ett samhällssammanhang som känns tidlöst sektliknande, i antingen en framtid, dåtid eller samtid, gör att den upplevs dystopisk. Och skrämmande. Och givetvis hade filmrättigheterna sålts innan boken ens var släppt!

För allting handlar om stadens 16-åriga flickor. Varje höst skickas de alla iväg för att tillbringa ett nådeår långt ute i vildmarken, för att tillsammans försöka överleva - eller förgöra varandra - inför sin framtid antingen som hustru = ägodel, till den pojke/man som innan avfärden valt dem, eller - för dem som blivit över - leva resterande del av sitt liv ute i obygderna. Anledningen till nådeåret ska vara att de ska locka fram, för att därefter förgöra, sin magi. Den kraft som lockar män, som också kan vara en mystisk, personlig kraft/gåva. Och detta sker varje år under vedervärdiga förhållanden, inspärrade i ett inhägnat område ute på en ö, där de alltså ska försöka överleva. Ibland på bekostnad av varandra. Men frågan är om det är de skrämmande tjuvjägarna som är värst (de som säljer kroppsdelar (= ungdomselixir) av flickorna tillbaka till stan), spökena, eller de andra flickorna...

Det är rätt magstarkt att läsa om hur syftet egentligen är att decimera antalet flickor/kvinnor i samhället eftersom det finns ett överskott. Och att det då är de starkaste, som överlevt nådeåret därute någonstans, som därefter kommer att hållas extremt kuvade i sina äktenskap - deras framtida syfte tycks egentligen bara vara att föda fram söner (hmm, ja det finns ju en och annan kultur som fortfarande ägnar sig åt just detta..). Och kvinnors sexualitet... ja det ska bara inte ens nämnas här.

Men det finns mycket mer än så. För Tierneys sextonde år blir inte alls som hon tänkt sig. Varken hur hon trodde tillvaron därute skulle utspela sig, inte heller hur hon tänkt sig sin framtid efteråt. Men det finns hopp. Det finns hopp om kärlek. Och hopp om systerskap. Och kamp. I det tysta. Kanske finns det också hopp om förändring?

Spännande och obehagligt, med många olika ingångar!

/Tuija

Kyla

Författare: Therese Henriksson.
2019, Dystopi, Kärlek, Läskigt, Thriller.

Vilket obehagligt och skrämmande scenario! Och dessutom mycket välskrivet! Egentligen är det ju inte en dystopi i verklig mening, utan detta är snarare ett skräckexempel på hur det skulle kunna gå. Här och nu, och inte nödvändigtvis i en specifik framtid. Det är cyberterror på hög nivå, som väldigt tydligt visar på vårt samhälles extrema sårbarhet och vår usla beredskap för just det som känns omöjligt att föreställa sig. Men genom den här historien blir det just så väldigt tydligt, detta som är riktigt viktigt att gestalta!

Och det är syskonen Theo, Sofia och Simon vi följer, men även Simons f d bästa vän men nu Sofias käraste - Elias. Ibland berättar Sofia, ibland är det Elias, och platsen är någonstans långt upp i norr, kring staden Aleå. Och när mardrömmen startar är syskonskaran ensamma hemma, föräldrarna är iväg på en Thailandsresa, och plötsligt går strömmen. Och kommer inte tillbaka. Det är trettio minusgrader ute, och deras lägenhet blir snabbt utkyld. Och allt, verkligen precis ALLT, går på ström. Ingen radio, inget vatten, ingen täckning på mobilerna, och deras ficklampor varar ju inte länge. Vad ska de göra?

Efter många om och men kommer de slutligen fram till att de kanske inte vågar stanna kvar, vem vet hur länge strömavbrottet kommer att vara? Ingen vet ju vad som har hänt! Men familjen har fortfarande den döde morfaderns stuga i sin ägo - där vet de att det åtminstone finns en kamin att elda i, för att hålla värmen. Sagt och gjort - de ger sig iväg när de väl fått igång den gamla Volvon mot alla odds - trots att ingen av dem har körkort än. De slirar iväg i det oplogade kolmörkret, vilket hade varit en bedrift även i dagsljus. Men detta är någon vecka före jul, i Norrland där knappt något dagsljus råder över huvud taget - så det är bara att gilla läget och se till att de löser de problem som uppstår. Och det är många. Trots att de kan elda behöver de stora vedklabbarna hela tiden klyvas ytterligare - och tryter till slut. Elden får inte slockna, tändstickorna är på upphällning. Maten är ytterst, ytterst minimal. Och - upptäcker de - folk blir desperata! Rån- och plundringsrisken är hög - var och en visar sig ofta vara sig själv närmast, när det gäller. Och folk dör. Ihjälfrusna än här, än där. Vårt högteknologiska samhälle har kollapsat som ett korthus och den som har basala kunskaper om överlevnad är den som - just - överlever. Och för alla andra blir det århundradets mardröm - med en ände de försöker undvika in i det längsta.

Det här är en riktigt, riktigt bra skildring av en potentiell samhällskollaps, skriven på ett både lågmält och gripande sätt - och otroligt spännande! En tankelek, en väckarklocka? Javisst, men också väldigt mycket mer! Läs!

/Tuija

Slutet

Författare: Mats Strandberg.
2018, Deckare, Dystopi, Kärlek, Vänskap.

Så har då Strandberg skrivit sin första egna tonårsroman sedan Cirkeln-trilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, med några vuxenskräckisar däremellan. Och vilken bok sen! Det är ju inte vilket slut som helst som det refereras till utan Slutet med stort S... dvs när jorden kommer att slås i spillror av en krockande komet, och alla forskare och matematiker har kommit fram till ett specifikt datum och klockslag när detta kommer att inträffa, och alla människor på jorden har informerats...

Och det är där vi kommer in i handlingen. Den 27 maj får människor veta, och den 16 september kl 04.12 ska det vara över. Och från det att det är 4 veckor och 5 dagar kvar får vi följa nedräkningen. Dels följer vi Simon, som lever med sina två frånskilda mammor (som vill sluta sina dagar tillsammans som en familj i alla fall) och älskar Tilda - den älskvärda, fantastiska, målmedvetna supersimmaren, mönstertonåringen nr 1. Som efter kometinformationen abrupt upphör med att vara just det och istället väljer att strunta i allt - ingenting har ju någon mening längre. Alltså börjar hon dricka, bruka droger... och bryter med Simon som blir förkrossad.

Vi får också följa Lucinda genom hennes inlägg i appen TellUs, information till eventuella framtida utomjordingar om hur vanliga människor levde sina liv på jorden, när de visste hur civilisationen skulle sluta. Lucinda var tidigare bästis med Tilda, de simtränade tillsammans tills... Lucinda fick cancer. Och drog sig tillbaka totalt, från allt.

Allt får dock en vändning i chocken över att Tilda hittas död - dödad? - och Simon och Lucinda finner varann när Simon beskylls vara den som dödade Tilda. Båda vet att så inte är fallet, och om det så blir det sista de gör vill de ta reda på vem som dödade henne och varför. Men hinner de?

Det här är en riktigt stark dystopi om vad ett konkret slut på livet på jorden gör med människor. Hur vissa blir kometförnekare (parallell till klimatförnekare...), hur allting upphör att ha en mening - för somliga, hur en del finner mening i att fortsätta som vanligt in i det sista, och hur en del vill förvalta sin sista tid på ett annat sätt. Vilket inte alltid är så lätt när samhället halvkollapsar samtidigt. Det finns nån märklig rättvisetanke i detta också - alla kommer ju att stryka med samtidigt - jämfört med t ex en klimatkollaps som kan drabba mänskligheten ganska orättvist...

Boken är fascinerande, spännande, skrämmande... och ja - en smula obehaglig. Jag kommer på mig själv med att efteråt, i flera dagar, ha någon slags domedagskänsla själv, som om saker och ting plötsligt slutat ha betydelse. Vilket det ju tackochlov inte har! Men det är skickligt att förmedla en så främmande insikt på ett så autentiskt vis, att det verkligen kryper in under huden. För ingen vet ju hur det skulle vara... Men Strandberg gissar bra - nästan lite för bra! Ytterst tänkvärd och läsvärd!

/Tuija

Fandom

Författare: Anna Day.
2018, Dystopi, Fantasy.

Första gången jag hörde talas om Fandom, skriven av Anna Day, var på en blogg där jag läste en recension om boken. Jag fastnade direkt för hur boken hade uppkommit. Tydligen vann författaren skrivartävling med en novell kring det som senare blev en roman. Bokförlaget snappade upp novellen och tyckte den var så bra att de erbjöd henne ett bokkontrakt för att göra om novellen till en roman. Inte så vanligt inom bokförlagsvärlden. Dessutom såldes roman till 21 länder innan den ens var utgiven. DÅ triggas verkligen min nyfikenhet!

Det bästa är ju att man inte blir besviken. Fandom är en fantastiskt meddragande historia med många twister. Ibland driver författaren med de dystopiska framtidsromanerna och ibland hyllar hon dem. Vad handlar den då om?

Violet är på väg till ett fantasy-convent med sina två kompisar Alice och Katie, och lillebror Nate. De är utklädda till karaktärer ur deras favoritbok, Galgdansen. Violet är, utan att överdriva, en riktigt nörd när det kommer till bokens värld. En fangirl. Men något händer och plötsligt befinner sig alla fyra i den världen. En dystopisk framtidsvärld där människor är genmanipulerade för att bli perfekta och där de icke-genmanipulerade har blivit slavar.

Hur ska de ta sig hem igen? De verkar följa bokens handling och kanske är det så de måste låta det göras för att de ska komma hem… Men att få handlingen att gå dit de vill visar sig vara svårare än de först trodde. Speciellt när de inleder sin ankomst i världen med att råka döda huvudkaraktären…

Som sagt: väldigt uppfriskande och fängslande historia med trovärdiga karaktärer. Normala människor som hamnat i onormala förhållanden. Rekommenderar läsning.

/Veronica

Ryttarna

Författare: Mats Wahl.
2014, Dystopi.

Ryttarna är den första delen i Wahls dystopiska serie Blodregn. Mats Wahl började sin författarkarriär redan på 80-talet och har nu gett ut ett 50-tal böcker!

Jag hade lite motstånd mot berättelsen till en början, dels för att den startar med en anonym 7-åring och hennes mamma. Men snart förstår jag att det är de två och resten av deras familj vi följer i boken. Dels är det väl mycket detaljerade beskrivningar av deras liv och hur de löser vardagsproblemen. Men det kanske bara är jag som hakar upp mig på det. Berättelsen tar snart fart och blir riktigt bra. Dessutom är det intressant att den utspelar sig i Sverige. Ett framtida Sverige där vädret påverkar människors sätt att leva. Hur och vad som hänt växer fram lite i taget.

Huvudperson är Elin som har fyllt 16 år. Elin och hennes bror blir attackerade av grannarna när de rider hem från stan. Elin dödar en i självförsvar och brodern blir tillfångatagen. Det som ligger bakom attacken är det livsavgörande behovet av reservdelar till det vindkraftverk varje familj har på sin gård. Elin rider för att förhandla om sin bror men när hon kommer fram till gården där han bör hållas fången är det ingen där. Stället är övergivet. Var finns hennes bror?

Det händer mycket på vägen. Här finns en styrande militär, attacker från motståndsmän och viljan att överleva i en förändrad värld. Ryttarna fortsättes av Krigarna (2014), Lagstiftarna (2015) och De levande (2016).

/Liselott

Vita tigern

Författare: Christin Ljungqvist.
2017, Deckare, Dystopi, Science Fiction, Thriller.

Oj, vilket annorlunda verk av Christin Ljungqvist! Som jag älskat att läsa! Väldigt oväntat och överraskande med en tjock steampunkdystopi som utspelar sig i Göteborg år 2296, med huvudkaraktärer som känns som om de är i det yngre tonårsspannet - men samtidigt innehåller boken en hel del grovt våld som förklarar tonårsklassningen. Det är onekligen intressant och spännande att läsa om staden där jag vuxit upp, ur ett tidsperspektiv där den gamla civilisationen (=vi) förstört så mycket, och smårester av staden är kvar innanför stadsstängslet (=innerstan), med Älvsborgsbron som en sluss mot den höga havsvattennivån utanför...

Under en månads tid - januari - får vi följa 14-åriga Avalon, som med sina föräldrar och storebror bor i, och driver, hotellet Vita Tigern, som man tidigt anar har blivit något slags flyktinggömma. Och detta är ett av dilemmorna som Ava inte riktigt har grepp om men som blir till en stor och farlig insikt för henne allt eftersom. Ett annat dilemma är att på Nyårsafton, när boken inleds, störtar någon ned från Götaälvbron med sin svävare, ned genom isen inunder. Som den privatspanare hon är, tillsammans med sitt kompisspanargäng, kan hon förstås inte stilla sin infernaliska nyfikenhet, utan utsätter sig och väldigt många andra i riktigt stor fara när hon/de försöker luska i vem som störtade ned, vart denne tog vägen, och varför polisen och alla andra är så otroligt förtegna kring vem de söker. Döm om hennes chock när upptäckten - att hans göms inspärrad i hennes egna källargömmor - uppenbaras, och en livsfarlig jakt... på henne (!).. börjar.


Här är mycket luftskepp, svävare, linbanor, men här är också massor av kvinnligt mod, civilkurage, riktigt god vänskap och en lite spirande kärlekshistoria. Dock hade boken vunnit på att bantas/ koncentreras rejält. Men ett intressant tillskott i det svenska SF-utbudet för ungdom - absolut.

/Tuija

Tredje principen

Författare: Anna Jakobsson Lund.
2015, 2016, Dystopi, Mystik, Vänskap.

Jag tycker det är extra roligt när en dystopi utspelar sig i Sverige. Här utspelar sig en framtid där det mesta kapsejsat och ingen vet vad demokrati är. Istället är kontroll nyckelordet. Tre ungdomar tvingas samarbeta; Levi vars syster tillfångatagits och Ava och Leymah som båda arbetar för samma motståndsrörelse som systern. De båda tjejerna har övernaturliga förmågor som är användbara i kampen. Det handlar inte om att skicka blixtar och eld utan om att använda sitt sinne för att påverka folk, alternativt läsa deras tankar. Dessa tre tvingas ta sig från det som en gång var Danmark, passera Öresund och ta sig norrut i Sverige. Att överleva hela vägen för att kunna genomföra sin plan, söka stöd längs vägen hos bekanta och lita till dem och varandra är nödvändigt. Men de är förföljda och eftersökta av någon som inte vill att de ska komma fram. Vilka kan de egentligen lita på? Kan de ens lita på varandra?

Det är en välkomponerad story och ett scenario som inte känns allt för konstruerat. Spännande hela vägen! "Tredje principen" är den första delen i en trilogin, som följs av "Aldrig ensamma" och "Enda vägen"

/Liselott

Sveket, Sammansvärjningen, Slutet

Författare: Ursula Poznanski.
2014, 2015, 2016, Dystopi.

I sfärerna lever de omhändertagna. Varmt, skyddat, får precis att äta vad de behöver, läkarvård när det är nödvändigt. Går pulsen upp för mycket ombeds de lugna ner sig. Ständigt övervakade. Men de lärs också upp, de bästa har en chans att gå långt, bli någon att räkna med. Ria är en av dem. En av de mer fascinerande ämnena på schemat tycker jag är att lära sig kontrollera vad man visar utåt, påverka människor med hjälp av sin mimik, kroppshållning och vad man säger. 

Utanför sfärerna lever primitiva folkgrupper som människorna i sfärerna måste skydda sig från. Men så inser Ria att något inte stämmer. Det viskas i korridoren och hon råkar höra ett hemligt möte. Något är fel. När Ria tillsammans med en grupp elever lämnar sfären för en resa sker något oväntat.

Detta är början på en trilogi i en dystopisk framtid någonstans i världen. Vad som riktigt har hänt, vad det är för konspiration och vilka hemligheter som döljs tar hela de tre böckerna att ta reda på. Ursula Poznanski har återigen lyckats fängsla mig. Det är spännande, nervpirrande, fascinerande och överraskande. Inget är enkelt, svart eller vitt, vän eller fiende. Något för alla åldrar att fascineras av. Lyckliga ni som kan läsa alla tre delarna i ett sträck…

/Liselott

Drömgångare

Författare: Samantha Shannon.
2013, Dystopi, Fantasy, Science Fiction.

I ett framtida alternativt London - närmare bestämt 2059 - bor Paige Mahoney. Paige är klärvoajant - en människa som har övernaturliga krafter. För 200 år sedan inrättades det ett säkerhetssystem vid namn Scion, som jobbar för att få bort de klärvoajanta människorna genom förföljelse och avrättning. För att inte bli infångad och dödad är Paige med i ett kriminellt gäng som jobbar med att köpa och sälja eftertraktade andar. Hon lever under jorden, ljuger för sin pappa om vad hon gör och lever ett rent allmänt riskabelt liv. Vilket passar hennes upproriska, orädda och kaxiga personlighet. Men Paige har  ytterligare ett problem. Hon tillhör nämligen en väldigt sällsynt sort av voajans - hon är drömgångare, en av de ytterst få som kan ta sig in i någon annans medvetande, något som kommer att ställa till problem för henne.

Av misstag råkar hon döda en vakt på tunnelbanan, nästan två, och blir nästan genast infångad. Inte utan motstånd, men ingen kan smita från Scion hur länge som helst. När berättelsen fortskrider visar det sig att allt inte är som det ser ut, och det finns mycket som gömmer sig under ytan. Scion är inte vad det ser ut som, och Paige blir ganska snart medveten om hur värdefulla hennes krafter verkligen är. Tydligen finns det fler fiender där ute än Scion, och Paige blir fruktansvärt fort inblandad mot sin vilja.

I och med den stora strömmen av dystopiska fantasy-böcker på senare tid hade jag inte väldigt höga förväntningar innan jag började läsa, men de tankarna krossas fort. Drömgångare är i en klass för sig, utan de flesta klichéer, kärleksdramer och svaga huvudpersoner. Paige har en stark personlighet, och i och med att hon är 19, är hon mer som en vuxen, än vad böcker av detta slag brukar ha. Världen Shannon har byggt upp är unik i sitt slag, och det är svårt att släppa boken från sig. Även med alla nya termer och ny information, går det fort att ta sig in i världen och man blir inte besviken.
Boken är unik, och man blir positivt överraskad. Den är definitivt läsvärd, och det enda negativa som finns att säga är att den tog slut, och att man nu är tvungen att vänta på det sex uppföljarna.

/Siri

Legend

Författare: Marie Lu.
2013,  Action, Dystopi, Kärlek, Science Fiction.

Ytterligare en ny tonårsdystopi, i stil och klass med Hungerspelen, Divergent, Matchad, Delirium, m.fl. där alla har ingredienser som lånats av varandra. Men denna har ett tempo som kanske de andra inte riktigt har, och är dessutom avskalad på alltför mycket kringdetaljer – helt enkelt en renare och rakare spänningsprodukt. Och jag finner mig själv gilla det. Det känns inte avskalat vad gäller miljöskildringar och personbeskrivningar, för de känns fylliga och levande och ger mig en tillräckligt bra bild av sammanhangen som allting utspelas i  – kanske är det det mindre antalet sidokaraktärer som gör det smidigare att följa händelseutvecklingen (och även att återknyta till handlingen när en eventuell uppföljare kommit ut!?).Riktigt bra var det i alla fall!

Allting utspelar sig i alla fall i den amerikanska Republiken, nära Los Angeles, där områden drabbats av stora översvämningar, och sjöar bildats där städer låg. I vartannat kapitel drivs handlingen framåt ur Junes perspektiv – hon är ett femtonårigt underbarn som uppfostras och tränas för att ta plats i Republikens militära toppskikt, hon är både ett fysiskt och intellektuellt praktexemplar. Dock lever hon ensam med sin flera år äldre storebror, sedan deras föräldrar dött i en olycka.

Bokens andra huvudkaraktär, som vi får följa lika mycket, är Day - en ung kille i de fattiga slumområdena som ständigt drabbas av återkommande pestepidemier, som gör vad han kan för att hjälpa sin mamma och sina två bröder att skaffa pengar och pestmedicin, för yngsta brodern förefaller drabbad på ett egendomligt sätt. Detta gör han på de mest irriterande vis för de styrande i den rika sektorn – och blir därför ett hett jagat villebråd för militären. Men han är så skicklig på det han gör, så han har inga problem med att hålla sig undan… de vet egentligen inte ens vem han är.

Men allt tar en annan vändning när Junes älskade storebror dödas under en jakt på Day, och Day utpekas som den skyldige. June sätts i förtid in i verklighetens utmaningar och får i uppdrag att finna Day – vilket hon oväntat gör, utan att själv veta om det. Och lär känna honom, och även tycka om honom – utan att veta att han är killen hon söker. Men har han verkligen dödat hennes bror – olika uppgifter pekar åt helt andra håll..? Och är han verkligen den totala nolla som inte klarade Prövningen i 10-årsåldern? Allt fler faktorer pekar på väldigt mycket som Republikens ledning försöker undanhålla alla, utom den allra innersta kretsen. Vad är det egentligen som pågår i Republiken?

Vansinnigt spännande bladvändar- och slukarläsning, med lite romantik, action, och allt annat som hör genren till… och naturligtvis håller den på att filmas. Som gjord för det!

Tuija

En sekund i taget

Författare: Sofia Nordin.
2013, Science Fiction, Vänskap.

En dystopi på svenska! Dem vimlar det inte av... Och av Sofia Nordin, vars finstämda uttryckssätt jag tycker mycket om. Spännande!
Så rasande spännande blev det dock inte, men inte så dumt ändå!

Hedvig lever här och nu, och inte i någon obestämbar framtid, när en mystisk feber härjar och dödar alla omkring henne. Varför hon klarade sig begriper hon inte, och hur hon fortsättningsvis ska kunna klara sig begriper hon ännu mindre. Med fruktansvärd sorg i hjärtat lämnar hon lägenheten där hennes döda föräldrar och älskade lillebror ligger, hon måste bara bort. Men vart? Det finns ju inte en levande människa någonstans!? Men hon erinrar sig en bondgård i närheten, en 4H-liknande plats, dit hon söker sig, för hon inser att hon måste ha tak över huvudet, och kunna skaffa mat. På gården finns både hästar, höns och kor, vars ljuver är spända till bristningsgränsen eftersom ingen mjölkat dem på flera dar. Och alla djuren är fruktansvärt törstiga. Hon tvingas lösa mjölkningen så gott hon gissningsvis kan, pumpar upp vatten ur brunnen och släpar till djuren, och bryter sig därefter in i huset. Men allting känns overkligt konstigt, förbjudet, ensamt och mörkt - hon fattar bara inte hur hon, som är så mesig och klen, ska kunna överleva själv - hon kan ju ingenting! Men - sakta men säkert tvingas hon ju lära sig; hugga ved, elda, rida, kärna smör av kossornas mjölk osv. Samtidigt som hon tvingar sig själv att skjuta alla tankar åt sidan - för annars går hon under. Hon är ju så totalt ensam som en människa bara kan bli. Vad blev det av hennes livsdrömmar, vad ska det bli av hennes liv? Hon hann ju aldrig ens få en pojkvän... hur orättvist är inte det...

Men mitt i hennes grubblerier, när hon börjat vänja sig vid sin nya vardagslunk, dyker en människa upp på gården! En tjej i hennes egen ålder, som flyttar in och succesivt blir en del av hennes liv. De gör matraider in till stan, den dödstysta obehagliga, stinkande stan, och hanterar sina minnen på lite olika sätt - Hedvig vill släppa det förflutna, slippa bli påmind om allt hon inte längre har, medan Ella inte vill glömma. Trots olikheterna kämpar de på, tills en röklukt en dag uppenbarar sig. Någon eldar, någonstans. De är inte ensamma! Men vem? Är denna någon farlig? Eller t o m smittad?

Bokens största förtjänster är nog den funderande, reflekterande Hedvig - hennes tankar kring allt som hänt och allt som aldrig kommer att hända känns så äkta och trovärdiga som man bara kan förvänta sig i en sån obegripligt situation som flickorna befinner sig i. Ingen jättemärkvärdig bok men absolut läsvärd om man gillar dystopier och dessutom av en bra svensk författare. Jag förväntar mig en fortsättning eftersom den slutar med en spännande cliffhanger!

/Tuija

Divergent

Författare: Veronica Roth.
2012, Science fiction, Övrigt.

Divergent handlar en tjej som heter Beatrice Pryor. Boken utspelar sig i framtiden där samhället har delats upp i fem falanger. De osjälviska, de tappra, de fridfulla, de ärliga och de lärda. Beatrice tillhör från början de osjälviska vars hela existens går ut på att försöka göra så många olika osjälviska saker som möjligt och de försöker också alltid se till så att alla har det bra och de offrar gärna sig själva för andra. Beatrice har aldrig passat in i denna falangen och hon har kommit till åldern då man kan byta falang om man vill, men då kommer man inte att träffa sin familj särskilt mycket mer. Varje person får göra ett test för att se vilken falang de passar bäst in i. När Beatrice gör testet får hon veta att hon passar lika bra in i flera olika falanger vilket innebär att hon är divergent. Hon anar att detta faktum kan försätta henne i fara, och hon blir tvungen att dölja det för alla. När valdagen sen kommer gör hon valet att byta falang till de tappra och ändra sitt namn till Tris. Alla som byter falang måste genomgå en initieringsfas och i de tappras falang är initieringsfasen väldigt svår och jobbig. Klarar man inte initieringsfasen blir man falanglös vilket är det lägsta skiktet i samhället. 

Jag tyckte att boken var väldigt bra även om den har väldigt många likheter med andra dystopier. Jag gillar verkligen Beatrice och jag tycker att hon är  en väldigt cool tjej. Jag sträckläste verkligen hela boken och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa nästa. 

/Klara CE

Även uppföljaren har kommit; "Insurgent" där Tris fortsätter sin, och övriga tappras kamp mot de lärdas krig, på sitt särskilda sätt, för en insurgent är "en person som agerar i opposition mot en etablerad auktoritet, men som inte nödvändigtvis behöver vara en krigare."  De måste helt enkelt få veta vad som egentligen döljs för dem och vad som finns utanför staden, och varför just de divergenta är utvalda. Till vad?

Delirium

Författare: Lauren Oliver.
uHce, 2012, Dystopi, Kärlek, Science Fiction.

Ännu en dystopi som sällar sig till mängden - här lobotomeras/"botas" invånarna till att bli precis lika icke-ifrågasättande och avtrubbade som i Scott Westerfelds Ful-svit - dock påstås de här botas från den livsfarliga sjukdomen Kärlek; Amor Deliria Nervosa...

Lena ser spänt fram emot sin behandlingsdag, eg. opereringsdag, för efter det ska hon i lugn och ro leva resten av sitt liv med en utvald man, som Statsmakterna kommit fram till att hon borde passa bra ihop med. Men några djupare känslor varken för man eller barn kommer hon ju aldrig att känna - vilket bara ska vara av godo: det blir en stabilare, tryggare och lugnare livsföring på det sättet. Och framför allt lyckligare. Påstås det. Indoktrineras alla att tycka och tro. Så även Lena, tills hon en dag lär känna Alex. Som hon absolut inte borde få umgås med (ingen nära kontakt mellan könen här, inte!) men eftersom han verkar botad, bär på ärret, så kan hon slappna av lite, och åtminstone prata försiktigt med honom, när ingen direkt ser...

Men naturligtvis utvecklas detta till något mycket mer än så. Genom Alex får hon insikt i att det fortfarande pågår ett liv ute i Vildmarken, på andra sidan elstängslet. Att det finns massor av infiltratörer på insidan, mitt ibland dem, som hjälper vissa (som Alex) att ta sig ut och in, få ut fängslade regimmotståndare etc etc. Men hur försiktiga de än är med sin kärlek, och fast det varit nära ögat flera gånger, så får de beväpnade vakterna till slut syn på dem...
Vansinnigt spännande, som kittlar fantasin - och en del två (Pandemonium) och del tre (Requiem) är redan på gång.

/Tuija

Rör mig inte

Författare: Tahereh Mafi.
uHce, 2012, Dystopi, Kärlek, Mystik, Science Fiction.

Det här var verkligen något nytt, en ny sorts känsla, ett nytt sorts uttryck. Och väldigt vackert. Väldigt poetisk språkdräkt, fast i skönlitterär form - exakt raka motsatsen till Sonya Sones! Detta tyckte jag mycket om.
Det mest intressanta är Mafis sätt att låta Juliettes ärligaste inre tankar - det hon inte säger - löpa parallellt med det hon faktiskt säger i boken, eller uttrycker till läsaren, fast lite mer förskönande uttryckt. Det hon skulle vilja säga egentligen uttrycks som överstruken text; "Var snäll och släpp inte taget släpp ned mig"... t ex.

Juliette sitter inspärrad, mager, frusen och utsvulten, i en cell sedan lång tid tillbaka, på ett sinnesjukhus. Men hon är inte galen, inte det minsta, men hon är fullständigt livsfarlig för sin omgivning. Alla levande varelser hon rör vid, eller som rör henne, dör oftast, efter fruktansvärda smärtor - hon liksom suger livskraften ur dem, helt mot sin vilja. Ända sedan spädbarnsåldern har varken hennes föräldrar eller några andra vidrört henne, så är det något hennes kropp törstar efter så är det just beröring.
En dag kastas plötsligt en annan fånge in till henne, Adam, och hon känner svagt igen honom, det måste vara han, han som varit den enda som någonsin har sett henne som något annat än ett missfoster. Fast det är många år sedan de gick i samma klass, han minns nog inte henne...

Men... så ligger det ju förstås inte till - hon blir varse hur Återetablissemanget - de styrande - vill använda hennes fruktansvärda krafter som ett tortyrinstrument, ytterligare ett sätt att hålla den redan svältande och kuvade befolkningen på plats. Men hon inser också att Adam har spelat hela tiden; han är en soldat som jobbar för just Återetablissemanget. Men ingenting är som det synes vara - förstås - Adam har sökt till soldat av ett enda skäl; han har letat efter henne i många år, för han har heller inte kunnat glömma. Och nu vill han försöka rymma tillsammans med henne. Hur det är möjligt? Jo - han är immun mot hennes krafter. Förstås. Men ååh, de är så lyckliga och förälskade, och rör, rör, rör, så sinnligt vid varandra, så det kan man bortse ifrån... Och mycket, mycket mer hinner hända innan boken är slut. Läs och njut!


Uppföljaren "Rädda mig inte"har också kommit, och i den spännande fortsättningen får vi följa hur Juliette och Adam drillas till att använda sina krafter i de kommande bataljerna mot regeringsmakten. Men vilka dyker inte oväntat upp och vänder allt på ända, om inte Warner, som Juliette flydde ifrån, och dessutom hans far... som är far till fler..! Rasande spännande igen...           

/Tuija

Matchad

Författare: Ally Condie.
uHce, 2012, Dystopi, Kärlek, Science Fiction.

En vacker, men också lite otäck dystopi - men nog så tankeväckande, som de ju många gånger är...

Samfundet styr allt i den värld Cassie lever i. Eller provins, som det ju egentligen är, men det är den enda värld Cassie känner till. Samfundet styr t ex vem du ska leva med - eller, egentligen, vem du lever optimalt med, för din egen lyckas skull och för att få optimala avkommor/barn. Allt i ditt liv registreras och följs, så att den du slutligen matchas med verkligen blir den du bör leva med, resten av ditt liv. Tills den dag du fyller 80, då somnar du in. Precis som Cassies farfar gör, till hennes stora sorg. Men givetvis accepteras detta av alla, för då har du fått 80 friska, starka, lyckliga år och slipper allt det negativa som följer med en åldrande kropp och ett åldrande sinne.

När Cassie på sin matchningsbankett - mot alla odds - blir matchad med sin barndomskamrat och bäste vän Xander, är lyckan fullständig. Ända tills hon råkar få se något som inte var ämnat för hennes ögon, nämligen en annan matchning. Men inte heller den personen lever i någon annan provins, utan bor på hennes gata. Och heter Ky. Och visar sig vara en person som ingen ska matchas med, av olika skäl. Alltså har något fel uppstått. Men Cassie kan inte släppa Ky ur tankarna, som hon ju aldrig känt särskilt väl tidigare, men nu, naturligtvis, blir extra nyfiken på.

Hon är lycklig med Xander, men lär känna Ky alltmer, och får veta en hel del om hans liv, i en annan provins, och vilka minnen han bär på. Hon blir allt mer skeptisk och kritisk till hur saker hanteras av Samfundet och styr allt i deras liv, och hur de bevakar allt som hon och Ky gör. Och - naturligtvis inträffar det som ska vara omöjligt - hon blir kär i en annan än den hon är matchad med. Vad ska hon göra... med Xander som hon kommer att såra ohyggligt, och Ky, som hon känner en så innerlig samhörighet med. Men som blir förflyttad när Samfundet kommer på dem...

Spännande och tankeväckande, en obehaglig framtidsvision vad gäller många aspekter, och väldig lätt att tycka om!

/Tuija

Rör mig inte!

Författare: Tahere Mafi.
uHce, 2012, Dystopi, Kärlek, Science Fiction, Övrigt.

Boken handlar om en tjej som inte kan röra någon, hon torterar dem tills de dör -  inte avsiktligt men hon kan bara inte hjälpa det. Sen finns Adam, pojken som kan röra henne utan att han plågas alls.

Allt utspelar sig i framtiden, samhället är förstört och regimen kontrollerar allt. Juliette är inspärrad på ett mentalsjukhus och har varit utan människokontakt i fyra år tills helt plötsligt Adam dyker upp. Då förändras allt och de råkar ut för väldigt mycket tillsammans..... Mer kan jag inte säga, för då avslöjar jag för mycket! Läs den läs den läs den!

/Angelica

Fienden - De levande döda

Författare: Charlie Higson.
uHce, 2010, Dystopi, Läskigt, Mystik, Science Fiction.

Ytterligare en obehaglig dystopihistoria! Och inte så lite obehaglig heller! London, i en obestämd framtid inte särskilt långt borta, har drabbats av ett förödande virus, som fått greppet om alla vuxna. De som inte redan dött, ruttnar inifrån, och svälter. Även deras hjärnor angrips, så de blir som avtrubbade, bestialiska djur, som äter allt som korsar deras väg. Och det är ju oftast barnen, det.

De barn som överlevt eländet så här långt har barrikaderat sig på lämpliga ställen runt om i stan, och lärt sig överleva genom att överlista och slåss mot de vuxna som går till angrepp. Det är en fasansfull tid av rädsla och ensamhet, hunger och maktlöshet, och alla önskar inget annat än att de bara fick vara barn igen och slippa bära orimligt ansvar över yngre kamrater och syskon. Hungern driver dem mot allt våghalsigare matraider, där någon kamrat oftast stryker med, vilket gör att erbjudandet om en självförsörjande fristad i Buckingham Palace synes som en dröm, en chans de måste ta. Men det är ingen lätt uppgift att ta sig helskinnad genom London, där vuxengäng, men också andra ungdomsgäng lurar bakom mörka hörn i jakt på mat och makt. Och är verkligen drömmen om en fristad något reellt, eller bara ett önsketänkande av barn med andra motiv och drivkrafter? Läs så får du veta!

Det är rasande spännande, men riktigt gräsligt och obehagligt - inget för äckelmagade! Skickligt uppbyggt, så man inte kan sluta läsa, och några öppna dörrar som bäddar för att fortsättning måste följa! Det ser jag fram emot!

/Tuija