Helt ärligt

Författare: Camryn Garrett.

2020, Adoption, Annorlundaskap, Homo, Kärlek, Rasism, Vänskap.

Vilken fantastiskt fin skildring över hur det kan vara för en ung människa att leva som hiv-positiv! Och hur frustrerande det måste vara med människors okunnighet... Oj,oj, oj - man kan baxna för mindre, särskilt kring hur vuxna människor kan bete sig...

Det är en synnerligen lovande debut - författaren är endast 20 år! - och hon skriver otroligt inkännande och äkta om många viktiga saker, bl.a. om hur det är att leva med hiv, folks fördomar, vardagsrasism och homosexualitet. Och hon gör det genom Simone, en svart sjuttonårig tjej som levt hela sitt liv som hiv-positiv. Hon föddes med det, av en svart mamma, men adopterades av sin svarta pappsen som är lärare och sin pappa läkaren med spanskt påbrå. Hon har hyfsat nyligen börjat på en ny skola, fått nya goa vänner, och är minst sagt intresserad av Miles som bygger scener till highschoolmusikalen som Simone fått uppdraget att regissera. Grejen är dock att ingen vet om att hon lever som hiv-positiv, vilket för hennes del numera endast handlar om att ta sina mediciner noga.

Hennes tid på den förra skolan tog en ände med förskräckelse när detta läckte ut - hon blev uthängd, paria, baktalad och övergiven av allt och alla. Och det vill hon till varje pris undvika ska hända en gång till. Lätt att förstå! Men så är det det här med Miles... Känslorna är ömsesidiga, men hur ska hon förhålla sig till det här med sex? Det är nästan det enda som rör sig i huvudet på henne numera... Hennes pappor är hela tiden på henne om "avhållsamhet" och att vänta, vänta, men trots att hon har en superbra relation till dem så vill hon självklart ha samma rätt som alla andra jämnåriga till sin sexualitet  Hon vet att hennes hiv-nivåer nu är "omätbara" vilket innebär att hon egentligen inte ska kunna smitta någon - men hur ska hon kunna våga berätta för Miles utan att riskera att han drar ändå? För att inte tala om hennes kompisar? Ska historien upprepa sig igen? Och inte nog med det - mitt i hennes vånda börjar hon få lappar i sitt skåp, brev hem, och sms, om att hon måste sluta träffa Miles annars ska hennes hemlighet spridas överallt... Från vem?! Hur kan någon ens veta? Så vad ska hon göra, vad kan hon göra?

Riktigt bra skrivet, även om Simone och hennes kompisar verkar extremt sexfixerade, etikettfixerade vad gäller sexuell läggning, och att det hela är en liten smula förutsägbart. Men vad gör det - det är ändå en väldigt ärlig och naken historia, som berör.

/Tuija



 

Doften av ett hem

Författare: Bonnie-Sue Hitchcock.
2018, Adoption, Försvinnanden, Vänskap, Övrigt.

Årets sista, och onekligen en av 2018 års bästa! Och taggarna säger egentligen ingenting... Det här är en synnerligen ovanlig historia, som inte så lätt låter sig beskrivas, som utspelar sig i Alaska och handlar om ett gäng tjejer med lite olika sorts kopplingar till varandra, och så en brödraskara på tre... På lite olika håll dock - men alla vägar bär så småningom till varandra, allas vägar korsas. Tiden är något obestämbart -60/70-tal, och egentligen helt ovidkommande i sammanhanget, i stort. Ett rejält persongalleri är det, som blir lättare att hålla isär genom ett bra försättsblad där de viktigaste personerna och deras inbördes förhållanden radas upp.

Fyra personer berättar, och av de boende i Fairbanks är det mest Ruth som berättar, som lever "föräldralös" med sin lillasyster hos deras mormor - en hemsk kärring. Hennes vändning i livet blir den hemlighet som alla ser men ingen pratar om, och som gör att hon blir ivägskickad hemifrån.

Dora berättar också, hon lever något slags ickeliv, i ett vacuum hemma hos bästisen Dumpling, eftersom hennes mamma super och pappan sitter i fängelse. Hos Dumpling och hennes lillasyster Bunny får hon ändå uppleva en slags familjegemenskap, som hon egentligen inte tillhör men gör ändå. En slags vändning för henne uppstår när hon råkar vinna massa pengar...

Alyce berättar också - hur hon lever för sin dans, och älskar sina skilda föräldrar. Så till den milda grad att hon offrar sommarens provdansning inför ett dansprogram i kommande utbildning, för att istället följa med på sommarens fiske på pappans fiskebåt - för hur skulle han kunna klara sig utan henne, och när skulle hon annars kunna umgås så mycket med honom... Alltså lämnar hon Fairbanks och åker till södra Alaska, till pappan, över sommaren.

Och så har vi Hank, äldste brodern av tre. Tillsammans med sina två yngre bröder bestämmer de sig för att lämna sin hemby - pappan drunknade och nu har mamman börjat dejta en vedervärdig karl som killarna bara inte står ut med. Alltså rymmer de iväg som fripassagerare på en färja, varpå mellanbrodern faller överbord...

Det är starkt och berörande - alla dessa unga, halvtrasiga människoöden, halvtrasiga av så vitt olika orsaker. Det är bladvändning och tillbakablickande på kartan och persongalleriet (när man börjar blanda ihop namnen...), om vartannat. Det är Ruth som är doftkänslig, men man får sig många dofter till livs även som läsare. Det är helt enkelt en underbart stor och mäktig historia med fantastiska förvecklingar, som är lätt att bära med sig länge. Tyckte väldigt, väldigt mycket om!

/Tuija

Allt det vackra är inte förstört

Författare: Danielle Younge-Ullman.
2017, Adoption, Kärlek, Sjuka föräldrar, Vänskap, Äventyr.

Vilken fantastisk bok! Vilket öde och vilket drama! Och väldigt, väldigt snyggt skrivet... 2017 års bästa bok - i elfte timmen?

För Ingrids barndom är inte som andras, hon reser världen runt med sin mamma - den fantastiska operasångerskan Margot-Sophia. Får hemundervisning och lever sitt liv i älskvärd dyrkan av mamman och musiken, bakom kulisserna på världens operascener. Tills den dag mammans röst plötsligt en dag bara dör. Den psykiska kollapsen är ett faktum när de återvänder till Kanada för att leva ett stillsamt och vanligt liv - Ingrid i skola och mamman som kontorsråtta. Men först när de värsta demonerna lagt sig. För det kostar på att förlora "allt" man hade... Ingrid blir mamma till sin mamma under många år, under åren när musiken inte nämns med ett ord. Det är en stor sorg för dem båda att bära, men kanske ännu värre för Ingrid som ovanpå allt annat inte ens tillåts tanken att drömma om ett liv - sitt eget liv - med sång... det är en alltför bräcklig väg till lycka har mamman konstaterat. Punkt. Ingrid ska leva sitt liv i stabilitet. Har mamman bestämt, och bäddar därmed för detta.

Tills den dag Ingrid i smyg sökt till en av världens bästa musikskolor i London - och kommer in! Vilket aldrig kommer att bli aktuellt. Om inte... För efter tusen om och men går mamman med på att Ingrid får börja där om hon först deltar i ett vildmarksläger i tre veckor. Vilken baggis!

Trodde Ingrid. Dessa tre vedervärdiga veckor som sätter alla ungdomarna på enorma prov och påfrestningar sätter också oerhört djupa spår hos dem alla, på olika sätt. Ingrid begriper inte varför mamman ville utsätta henne för dessa fasor - vill hon hämnas, förhärda henne, få henne att hitta sina inre styrkor, få henne att tro på sig själv.. vad handlar detta om? I arga och ironiska brev till mamman försöker hon göra upp med livets alla orättvisor som mamman och hennes beteende utsatt henne för, och kommer väl så småningom till mer eller mindre insikter. Men det är resan dit som gör boken så läsvärd! För själva grundhistorien består i att vi får följa Ingrid dag för dag genom vildmarkslägret. Dessa dagar varvas med tillbakablickar på barndomen, men framför allt åren som följer - åren då Ingrid går från barn till tonåring och allt som händer då. Och sakta, lite i taget, får vi som läsare pusselbit som läggs till pusselbit, som förklarar fler och fler saker kring Ingrid i nuet, dvs vildmarkslivet, tills cirkeln sluts och vi förstår allt... Och på vägen får vi dela hennes känslor för Isaac i skolan, styvpappan Andreas som adopterar henne, men också Tavik på lägret som till slut får henne att öppna sig och orka prata.

Ja, det är oerhört vackert, det är starkt och berörande, och en verklig bladvändare... man bara måste få veta, veta mer och få veta hur det går...

/Tuija

Fejk

Författare: E. Lockhart.
2017, Adoption, Försvinnanden, Resor, Thriller, Vänskap.

Det var sannerligen en annorlunda historia, detta - och annorlunda berättad också! Annorlunda historia för att det handlar om en extremt förslagen ung tjej - hon går verkligen utanpå det mesta! Och annorlunda berättad eftersom den berättas baklänges... På både gott och ont måste sägas. En historia som börjar i slutet, men som sakteliga nystas upp baklänges, som ger förklaringar till både det ena och det andra lite i taget - detta är dock inte ett lätt berättargrepp även om det finns de som lyckats tidigare. Men det krävs nog en mindre rörig historia om det ska funka optimalt. Nu blir jag mest förvirrad och snurrig hela tiden. Kanske är det här en sådan bok man måste läsa om en gång till, direkt, när man fått allt klart för sig. Men då skulle den behövt varit snäppet vassare för att jag skulle valt att lägga tid på det.
Eller så kanske jag skulle haft tiden att sträckläsa boken - då hade jag nog inte småglömt detaljer som ändå har betydelse för förståelsen. Jag vet inte. Bortsett från detta är själva historien minst sagt magstark, och jag kan inte låta bli att fundera över vissa oklara detaljer... hur låg det till egentligen..?


Refererad framlänges, i korthet, kan man säga att boken handlar om Jule - antagligen dotter till två nu döda föräldrar i en familj en smula dysfunktionell - som, antagligen, på rymmen från en ointressant faster, snubblar över (?) tillfälligheten att... så småningom... ta över en annan, stenrik och snygg tjejs identitet... via vägen över att bli god kompis med henne, iscensätta hennes självmord när hon ett tag tidigare faktiskt tagit livet av henne... ja det är ingen hejd på vad Jule lyckas åstadkomma - en dussintjej är hon ju sannerligen inte i alla fall. Tvärtom en actionhjälte. Men också en fejk av allra största mått. Med en välbehövlig dos flyt i livet, trots sitt välregisserade drama.

/Tuija

Tusende våningen

.
 , .Författare: Katharine McGee.
2017, Adoption, Deckare, Kärlek, Science Fiction.

På Manhattan, år 2118, står ett tusen våningar högt torn – och där finns allt. Särskilt för dem som har råd, som bor högst däruppe. Och där bor bland andra Avery, som designats som embryo att bli en perfekt skönhet – hon har verkligen ”allt” utom det enda hon egentligen vill ha; sin adoptivbror Atlas, som hon i hemlighet älskar.

Däruppe bor också hennes bästa vän Leda som i hemlighet varit borta hela sommaren på drogavvänjning efter ett missbruk som urartade när hon äntligen trodde hon fångat sin kärlek, Atlas, som dock gick upp i rök direkt efter det. Hon anlitar
hackaren Watt att ta reda på var han varit och vilka han träffar, eftersom hon i sin
svartsjuka anar att där finns något skumt som han döljer… För alla döljer något!

Längre ned i huset bor Rylin, som ensam kämpar för att försörja sig och sin lillasyster efter att deras mamma dött, men efter ett tag även Eris, Averys och Ledas vän, som tvingats flytta från toppen, efter en stor familjeskandal. Dessa unga människors vägar korsas på de mest oväntade vis under en höst, och det får de mest oanade konsekvenser på många olika plan som man bara kan tänka sig.

Detta är alltså ingredienserna i ett spännande framtidsscenario, där det mesta kan utspela sig inomhus, i låtsassolljus och låtsasparker, men där den största dramatiken utspelar sig på takterrassen allra högst upp. Jag kan inte låta bli att fascineras av teknologins framsteg under de hundra år som ska ha passerat från nu, men samtidigt konstatera att kärleksdramer utspelar sig på precis samma sätt som idag. En och annan billig poäng köpes lite väl lätt, lite för mycket schabloner förekommer också, men på det hela taget är det ändå fängslande slukläsning, för man måste ju få veta hur det går… Lättsmält sommarläsning med hemligheter, avundsjuka, svartsjuka… you name it…

/Tuija

Gul utanpå

Författare: Patrik Lundberg.
2013, Andra länder, Övrigt.

”Gul utanpå” fast vit inuti,  såsom en banan, det är Patrik Lundbergs debutroman om sin uppväxt i Sölvesborg, som adoptivbarn från Korea. Boken har rönt stor uppmärksamhet, särskilt här i Blekinge, och reservationskön på biblioteket är lång. Vad som gjort den så uppmärksammad ställer jag mig lite frågande till, efter att ha läst den, för det finns åtskilligt man kan ha synpunkter kring, som inte direkt är till bokens fördel. Däremot lyfter den många intressanta frågeställningar kring det här med adoption och dess konsekvenser, och tydliggör många ack så självklara egentligen, men ändå inte så synliga för oss icke-adopterade, aspekter av förutfattade meningar och okunskap. Och framför allt hur onödigt klumpigt och sårande man kan agera när man pratar ogenomtänkt. Så boken är en bra väckarklocka, ja - att synliggöra ens eget omedvetna förhållningssätt, kanske, och lyfta upp viktiga frågor i ljuset.

Patrik beskriver hur de unga åren kunde te sig i hemmakrokarna runt Sölvesborg – på  både gott och ont, och hur han senare mådde allt sämre ju äldre han blev. Hans flytt till Malmö blev ett avstamp i en bättre riktning, och han började plugga till journalist, för skriva ville han verkligen. Eller – beskriva verkligheten, snarare. Där och då uppenbarar sig tillfället att åka till sitt ursprungs Korea som utbytesstudent i en termin, och stora delar av boken handlar om just detta. För där vill han, har han insett, försöka hitta sina biologiska föräldrar, vilket han inte upplevt sig ha haft något behov av tidigare. Men efterforskningarna gav inte alltid de svar han ville ha, utan ibland helt andra, men det är ändå en spännande inre resa man får följa honom på.

Mindre spännande – och framför allt ointressant och onödigt privat – känns de ständigt återkommande beskrivningarna av två helt andra saker som tycktes uppta betydligt mer av hans mentala energi än kulturkrocken av att plötsligt se ut som alla andra men inte vara det (jämfört med Sverige där han var som alla andra men inte så sådan ut..). Och de två något tröttsamma inslagen som fick mer utrymme än det finns läsintresse av, gissar jag, är hans ständiga huvudbry kring hur att få till eventuella utlösningar i total avsaknad av avskildhet, samt ett fokus på fylla, som nästan gav mig som läsare mer huvudvärk än han tycktes få… Det finns privata saker och privata saker – allt behöver man inte bjuda ut till allmänheten, i synnerhet inte om man är en tämligen offentlig person, som syns i lite olika sammanhang. Och för hans del borde det vara betydligt viktigare att bli förknippad med adoptionsfrågor än sex och fylla.

/Tuija

Hemligheten

Författare: Sophie McKenzie.
uHce, 2009, Deckare, Kärlek, Övrigt.

Lauren är adopterad, och har alltid vetat om att det är så. Men när hon ska skriva en uppsats om vem hon är, vill hon veta mer om sitt förflutna. Hennes föräldrar tycker att hon fortfarande är för ung för att få veta alla turerna i det hela, därför börjar hon på egen hand söka på nätet. På en adoptionssite hittar hon en länk till en sida kring försvunna barn, dvs barn som kidnappats och kanske sålts vidare till mindre nogräknade adoptionsbyråer. Där hittar hon - kanske sig själv! En liten flicka med hennes namn och nästan exakt samma födelsedatum försvann i USA tre månader innan hon kom till sina nuvarande föräldrar i England. När hon jämför de äldsta bilderna tagna på henne, med flickan på nätet, är det inte omöjligt att så är fallet. Obehagliga tankar stör henne...

Tillsammans med Jam, hennes bästa kompis, nystar de vidare. I sin mammas gamla dagböcker hittar hon namn att söka vidare på och hittar till slut adoptionsbyrån i USA som hon kom via. Hon bara måste få veta mer om vem som är hennes riktiga mamma för att kunna känna sig hel, och lurar iväg sig själv med Jam, samt hennes mamma och lillebror, på en semesterresa till USA. Där drar hon iväg med Jam på ett eget helt galet äventyr, som blir allt livsfarligare ju mer de får veta...

En riktig thriller skriven i ett rasande tempo, där många oväntade saker inträffar. Trovärdigt? Kanske, somligt iallafall. Det mest tänkvärda står dock den sista fjärdedelen för - blir man lyckligare av att veta? För vem är en oväntad sanning och vändning i livet jobbigast?

/Tuija