På andra sidan bron

Författare: Hanna Jedvik. 
2020, Homo, Kärlek, Självmord, Vänskap.

En riktigt fin historia om när en bästis inte riktigt orkar leva mer, sveket som känns ända in i själen för den som står bredvid, den stora rädslan för ett nytt försök, den i praktiken omöjliga ansvarskänslan för att det inte får hända igen.... Ja, oj vad mycket som ryms inom den som också kraschar när någon nära inte mår bra.

Och det är Alma som får messet från Joppe när han står uppe på Älvsborgsbron i Göteborg för att hoppa. Hon ringer efter ambulans som tackochlov hinner i tid, men... sen då? Sen när han ligger där tom och lika blek som lakanet på psykakuten. När Alma rasar ihop på marken på väg hem därifrån och bara gråter. Gråter och gråter när akutsköterskan Jim kommer förbi och bryr sig. Och fortsätter att bry sig så att hon sakteliga, på nåt vis, får fotfäste igen. När Jim är den enda som verkar förstå hur detta är för henne.

Andra låtsas förstå, verkar bry sig, men det är ju omöjligt. Joppe var ju hennes närmaste vän - men kan han nånsin bli det igen? Har avgrunden mellan dem blivit för djup, när det omöjliga inte går att förstå? Hur kunde han göra så mot henne, hur kunde hon inte se och förstå hur illa det var?

Och Almas kärlek Hedvig som är hennes allt, vid sidan av Joppe - t o m hon tycker att "det borde gå över", hennes förtvivlan, trots att det aldrig kommer att kunna gå över. Hur skulle det? För hur ska livet nånsin kunna bli som innan? Nu när det är ett "efter". När det känns som att Joppe är så svår att nå, där innerst inne. Och pappa då, som inte vill förstå hur viktig Jim blivit för henne istället, Jim som är lika gammal som pappa...  En pappa som inte heller vill eller kan förstå varför hon ska sluta spela i Hedvigs band, eftersom kaoset inuti gör att hon inte orkar nånting mer än att överleva en dag i taget. Finns det något liv för henne på andra sidan bron, finns det något för Joppe? 

Svar ja! Det FINNS hopp om livet, tackochlov, kanske kommer det t o m något bättre ur allt som hänt?...

/Tuija 

Allt jag vet om kärlek

Författare: Katja Timgren.
2020, Försvinnanden, Homo, Kärlek, Sjuka föräldrar, Självmord, Vänskap.

Vackert skrivet om kärleken, men också om psykisk ohälsa, flykten undan en våldsam förälder och att inte veta riktigt vem man är.

Axel har sista terminen på Natur kvar framför sig innan han ska vidare i livet och bli civilingenjör. Skötsam, vältränad, ambitiös - ganska förutsägbar för både honom själv och alla runtomkring.


Tills världen vänds på ända efter första samtalet med Petter - Petter som går på samma skrivlektioner som han själv, som han aldrig funderat närmare på för Petter är allt det som han själv inte är. Superpopulär och kompis med alla, vegan, aktivist, räddar världen var och varannan dag, modig som få i de mest osannolika sammanhang. Men så plötsligt, efter det där korta samtalet i trappan, deras första egentliga möte öga mot öga, så dras Axel till Petter som en planet runt sin sol. Och förstår förstås inte alls vad som händer. Att han blivit kär.
Men kär har han ju blivit i tjejer. Hur kan detta hända då? Och dessutom i någon som är så olik honom som det bara går.

Men magi uppstår. Trots att Petter har en tjej. Och världen blir aldrig nånsin mer densamma. Vart tog den gamla Axel vägen, och vart är den nya Axel på väg? Han själv vet ingenting längre, ingenting om framtiden - med Petter? Med sin utbildning? Med sitt liv? Vem är han egentligen... eller snarare - vem har han plötsligt blivit? En bättre version av Axel? Tycker i alla fall en av hans närmaste vänner Tilda.

Men livet går givetvis inte som på räls även om deras kärlek är vacker. För livet innehåller också många hemligheter som Petter aldrig yppar. T ex om hur dåligt han mår i perioder, och har mått... och hur det antagligen har sitt ursprung i hur han och mamman ständigt flyttar runt undan Petters våldsamma pappa. Vilket förstås kan få vem som helst att må pyton.
Men Axel anar ingenting, åtminstone inte djupet och allvaret i problemet, och när plötsligt deras planer om att tillsammans flytta till Göteborg efter studenten blir totalt omkullkastade, så är ingenting i livet längre som förut. Vem är Axel då? Och vad ska det bli av hans liv?

Fint och inkännande skrivet - och väldigt vackert!

/Tuija

Välj mig

Författare: Christina Lindström.

2019, Kärlek, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Åh, vilken underbar fingertoppskänsla Christina Lindström har, för att beskriva både de små och stora sakerna i livet! Jag har tyckt väldigt mycket om alla hennes tonårsböcker, men hon fortsätter att utvecklas och blir bara allt bättre!

I denna senaste får vi följa Silje under en höst. En höst utan hennes pappa. För direkt när sommarlovet började drunknade han helt oförklarligt, och alla utgår ifrån att det var ett självmord. Det tisslas och tasslas på stan, men Silje kan inte smälta att han bara skulle lämnat dem utan att säga något, skriva något, antyda att livet var honom övermäktigt. På något sätt tar hon sig igenom sommarlovet och när skolan väl drar igång önskar hon inget högre än att allt bara ska vara precis som förr, om så bara för nån enstaka dag. Men det går ju inte... alla vet. Men agerar väldigt olika utifrån det.

Hennes bästis Mia gör allt för att skydda henne från de värsta avarterna av reaktioner, men det blir dessvärre både på gott och ont. Samtidigt känner Silje att Mia glider iväg, glider ifrån henne, släpper taget om kittet som hållit dem så tajta i alla år, och istället dras till sina tröttsamma danskompisar. Och kanske   t o m väljer en danslinje långt borta i Umeå till gymnasiet nästa år...

Ovanpå det får Silje till slut veta något av sin storebror Oskar, som tydligen hela stan känt till utom hon, om deras mamma. Vilket förklarar hans avighet hemma, mot mamman, som Silje hela tiden trott berott på sorg. Tänk så mycket man inte vet om människor man tror sig känna utan och innan - hur kunde de bara missa att pappan mådde så dåligt, hur kunde de missa varför han antagligen mådde så dåligt?

Samtidigt dras Siljes ögon, mitt i sorgen och bedrövelsen, till Alvin. Alvin som påverkas och styrs så mycket av sin tillhörighet i en kristen församling, Alvin som har de vackraste ögon, som söker hennes - inte bara för att rätta till en oförlåtlig missuppfattning, utan för att de älskar det de ser... Silje! Hon känner att hon blir nån som betyder nåt, nån som man väljer att vara med istället för att välja bort. Och alla obesvarade frågor får slutligen tackochlov sina svar!

Inkännande, medkännande, fullt av många sorters känslor hos alla inblandade - både förväntade men också de fulare, förbjudna... Sorg är aldrig lätt, men så fint skildrat! Och mycket läsvärt!

/Tuija

Papperssjälar

Författare: Emma Johansson.

2017, Kärlek, Självmord, Sorgligt.

En fantastiskt fin och stark debut som berör på många plan! Och navet som historien snurrar kring är en hemlighet som skaver och söndrar, en hemlighet som Emilia trodde hon kunde bortse ifrån, kanske lämna därhän. Men ingenting blev ju som hon trodde.

Emilia råkar nämligen av en ren och skär slump se hur Theresia, en jämnårig tjej som hon inte känner speciellt väl, cykla järnet mot ett framrusande tåg, med hörlurarna på. Tragedin är ett faktum, och det fanns ingenting hon kunde göra. Hon försöker hantera sitt trauma så gott det går, ett trauma som ser lite annorlunda ut mot Theresias brors - Viktor. För när de tre månader senare börjar skolan igen, bestäms det att höstterminen ut ska alla elever jobba i tvärgrupper årskursvis, och osannolikt nog hamnar Emilia och Viktor i samma lilla grupp. Viktor bär sin sorg med en enorm svärta, en svärta som Emilia inte kan värja sig emot. Efter ett helt galet utfall från hans sida gentemot henne råkar de dessutom på varandra på en origamikurs och Emilia vet inte hur hon ska stå ut med att ha Viktor omkring sig, som bär på så mycket hat och sorg, som tror att hon bara är ute efter att frottera sig i andras elände. Papperstranor och andra vikta figurer var Theresias specialitet, och båda två hamnade på just den kursen av just samma orsak - men med helt andra ingångar. Mot alla odds lär de dock känna varandra, allt mer, allt eftersom, och båda lindrar och helar varandras smärtor på ett himla fint vis. Känslorna blir allt starkare och egentligen borde allt vara frid och fröjd om inte Emilia till slut känner att hon går i bitar om hon inte får ur sig just det som bara hon vet, just det som kan förändra så mycket, för så många. Hon orkar inte längre bära sin hemlighet, sin vetskap, inte när hon och Viktor är så nära varandra. Det är inte rätt.

Frågan är bara hur rätt det egentligen blev, frågan är om hon inte hellre skulle ha det ogjort om hon kunnat. Men nu är det försent, och alla sår är öppna igen. Går det att gå vidare, att förlåta, att älska - att veta det man kanske inte ville veta, och hur gör man det?

En otroligt vackert skriven historia om kärlek och sorg, om psykisk ohälsa och skuld, om alla dem som blir kvar när någon lämnar... och vägar ut, vägar vidare. Synnerligen läsvärd!

/Tuija

Dagen du förstörde allt

Författare: Linnea Dahlgren.
2018, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Det här är berättelsen om Kass och Mellan. Eller egentligen ganska lite om Kass, dvs Kassandra. Desto mer om Mellan, dvs Melanie, men även om det som de hade tillsammans, de här två tjejerna. De hade en vänskap utöver det vanliga, bodde grannar en bit ut i skogen, hade planer för hela livet där de skulle följas åt, ägnade sig åt tidsresor i Solgläntan... både bakåt i tiden, från det att de först träffades för sju år sedan, till framtiden som vuxna och t o m åldringar.

Men så händer det fullkomligt obegripliga. Kass väljer att avsluta sitt liv, utan att på minsta sätt hinta om att något inte står rätt till. Och därmed avslutas även Mellans liv. Känns det som i alla fall...
Åtminstone sätts det på paus under lång, lång tid.

Så i detta mellanrum, mellan livet som det var, och livet som aldrig blir, får vi följa Mellans svarta hål. Timme för timme, dag för dag, ska det onda någonsin ta slut? I tröstandet av småsyskonen som ju också blev kvar växer något nytt fram... men har hon ork för andra? Fast delad sorg verkar inte väga fullt lika tung, och delad skam minskar skammen till en tiondel - det kommer hon i alla fall fram till.

Men det är ingen trevlig resa, och för Mellan känns det som att den aldrig kommer att ta slut - hur ska hon kunna hitta liv och mening igen, hur ska hon kunna möta alla i skolan, hur ska hon kunna begrava Kass, ta farväl..? Det är ingen ände på sorgen och saknaden, hatet och kärleken. Men med flera andras hjälp gör hon tidsresor tillbaka till dagen då allt vändes på ända. Kan de tillsammans hindra Kass från att fullfölja sina planer, kunna få henne att stanna kvar? Eller helt enkelt komma tillbaks?

Det är en fantastiskt fin skildring av vänskap, men också av sorg när den är som allra, allra svartast, och så tung att bära. En sorg som är bottenlös, men som till slut ändå får Mellan att bottna i något fast. Livet kommer inte att bli som det var tänkt, utan på ett annat sätt. Men det kanske går.. det med? Med andras stöttning och hjälp, men också genom fantasins magi kanske ljuset i tunneln ändå går att skymta?

/Tuija

Allt ska brinna

Författare: Sofia Nordin. 

2018, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Men det mesta brinner redan, särskilt Minna. Hon brinner för att fixa vegetarisk mat i skolan, hjälpa de nyanlända, störta patriarkatet, rätta till världens alla orättvisor... Hon brinner så till den milda grad för allt elände och alla dumheter, att hon bränner sig själv i alla ändar... Men det är att gå händelserna i förväg.

Sofia Nordin har återigen skrivit en stark och berörande historia, och denna gång om de två syskonsjälarna, krigarsystrarna, revolutionärerna Minna och Agnes. De har varit bästisar sedan fyran, och står idag, 17 år, tillsammans på barrikaderna med sina dreads och slåss för allt och alla. Men mest slåss Minna. Agnes försöker balansera upp Minnas alla galenskaper, är lite mer jordad, men älskar Minna för den hon är och allt hon lyckas uträtta. Även om det någonstans skaver en liten, liten smula. En dag får hon av misstag se självskadeärren innanför överarmarna på Minna, men vill inte riktigt ta in det hon anar. Förrän det plötsligt händer, det som bara inte får hända, det som skulle lämna Agnes ensam kvar. Men hon misslyckas.

Helt plötsligt finner sig Agnes vara brandvakten, som ska se till att Minna inte brinner överstyr. Ett alldeles galet ansvar, men hur skulle hon inte kunna? Eller som hon själv inser: "Hon ville fixa allt. Jag ville fixa henne." Men hur ska man räcka till, när man allt mer börjar tassa på tå, och allt mer börjar inse att ens närmaste faktiskt inte är frisk, faktiskt har psykiska störningar som äter upp henne?

Jag blir väldigt berörd av de här två tjejerna som vill så mycket och kämpar så hårt. Även om mycket är huvudlöst, så hör det till åldern att ha ett lite naivt hjärta. Det enda som stör läsflödet i en otroligt engagerande bok är Nordins envishet med att byta ut alla "man" i tredje person, till "en", något dialektalt som stoppar upp hela tiden.. t ex "Får en ens vara med på dejtingsidor när en är sjutton?"... hela, hela tiden... Inget bra grepp alls, i min smak. Men en angelägen och stark, och mycket läsvärd berättelse är det!

/Tuija

Saker ingen ser

Författare: Anna Ahlund.
2017, Homo, Kärlek, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Anna Ahlund har återigen skrivit en väldigt fin historia om hur kärlek och vänskap kan se ut när den är som finast. Se gärna vad jag tyckte om hennes debut "Du, bara"... Och det är andra gången på kort tid (för mig) som en ungdomsbok refererar i mängder till Jandy Nelsons "Jag ger dig solen" = fler än jag som tycker att den går utanpå det mesta!? Här finns förstås kopplingen till konsten, men det finns också andra superbra tonårsböcker som nämns mellan varven.. Kul!

I alla fall... är detta historien om estetklassen i Uppsala under våren i tvåan och hösten i trean, och sommaren däremellan. Det börjar med att Sebastian, på nyårsafton, ger sig själv löftet om att kyssa en ny person i månaden - om inte annat så för att se om man den vägen kan hitta någon att gilla, men också våga släppa taget och vara lite modig.. Vad har man att förlora, liksom? Men det är lika mycket, om inte mer, historien om tvillingarna Aron och Linn - Linn, den begåvade pianisten och Aron som talangen inte räckte över till.. Det är också berättelsen om Frides starka kärlek till Miriam, om Yodit som älskar sitt målande, och försöker få igång Johannes att måla igen - Johannes som bär på en sorg efter sin döda storasyster, som Yodit inte alls förstår vidden av. För han berättar ju inget. Det är tankar och känslor som kanske inte märks så mycket på ytan, som präglar året vi får följa dem. Men där finns mycket dramatik, mycket sorg över saker som inte går att förstå, men också massor av kärlek av alla de slag.. homo- bi- och hetero, och allt däremellan. Och massor av sex. Och det är ingående detaljer, kan jag säga... Men väldigt vackert beskrivet!

Det enda jag kan invända emot är trenden som verkar pågå där det framställs hur vanligt förekommande det förefaller vara, att så många ungdomar testar att vara tillsammans med vem som helst, av vilket kön som helst, hur ofta som helst, utan minsta reflektion - som någonting fullständigt självklart och jättevanligt. Och att det dessutom vimlar av likasinnade i varenda buske. Det har jag svårt att tro, att det skulle vara så, ens i storstadsregioner, och kan därför se svårigheten med igenkänning för många unga i vårt avlånga land. Tvärtom tror jag att det mesta i den vägen fortfarande reflekteras med stor vånda, för dem som känner så, eftersom de flesta fortfarande lever i förhållandevis normativa strukturer. Även om man gärna hade önskat att samhället mer såg ut som det beskrivs t ex här, eller i Norra Latin, av Sara Bergmark Elfgren...
Nåväl, jag läste Saker ingen ser med stor behållning i alla fall, och kan varmt rekommendera den!

/Tuija

Vakuum

Författare: Mia Öström.
2017, Självmord, Sorgligt.

En riktigt fint beskriven sorgeprocess efter en storebror som tagit sitt liv.

Nästan ett helt år har gått sedan förra julen när Jonnas älskade bror Johan lade sig på tågrälsen. Ett helt år som avtrubbad, domnad, inte speciellt närvarande... för hon svävar ute i yttre rymden (så vackert omslag!). Johan som hon alltid sett så mycket upp till, som skulle lära henne allt, som var hennes kompassnål i tillvaron. Som lagt små skattjaktslappar lite här och där, åt henne, som hon med jämna mellanrum fortfarande hittar och gläds åt. Johan är ju ändå här med henne! Han måste ha tänkt på henne, innan, kanske undrat hur länge det skulle dröja innan hon hittade dem... men hur kunde han bara lämna henne..? Utan att hon visste vad han bar på. Depression?.. Fast alla sa att han var ledsen... Alltså får hon inte vara ledsen - då dör man ju!

Hon biter ihop så att det gör ont i mig, hon stretar emot när föräldrarna vill röja ur hans rum för att göra om till arbetsrum, hon håller alla hans saker nära, vill inte släppa taget, vill ju inte glömma. Och en dag hittar hon lappen som leder henne till släktingen Ebbas gamla hus i fjällen, dit Johan åkte och sommarjobbade flera år i rad. Hon bara släpper allt, och drar dit. Vänner och föräldrar förfasar sig, för hon blir ju förstås insnöad där uppe utan chans att ta sig därifrån. Tillsammans med Ruben, killen i huset bredvid, går de på "skattjakt" efter Johans sista meddelanden, och det är också där hon kan försonas med hur livet blev. Alla sörjer olika och Jonna behövde just detta för att kunna börja läka. Under tiden finner hon sidor hos sin bror hon inte hade en aning om - han både växer inför hennes ögon samtidigt som han försvinner ännu längre ut i rymden. För henne finns dock bara en väg och det är framåt. Och hon gör det på ett väldigt värdigt sätt.

Jag har läst Öströms förra bok, som var mycket speciell, och så var även denna. Det här är dock en helt annan bok, byggd på egna erfarenheter, som skildrar något man inte borde behöva få uppleva som ung. Den berör djupt, är vackert skriven, och den personliga sorgen lyser mellan raderna. Tyckte mycket om!

/Tuija

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

Författare: Johanna Nilsson.
2016, Försvinnanden, Mobbing, Självmord, Utanförskap.

Johanna Nilsson upplever jag som en ganska ojämn författare - hennes "Janis den magnifika" var fantastisk jämfört med mycket annat, mer intetsägande som hon skrivit. Vad jag egentligen tycker om denna är svårt att säga - egentligen bra, men helhetsbedömningen dras ned av att mycket inte känns riktigt trovärdigt. Men...

..den handlar i alla fall mest om Emil och Karim. De är två killar, som var för sig, helt oberoende av varandra har fått samma mail, vilket ytterligare fem personer fått, från en Ikaros, som berättar att hen ämnar ta livet av sig om hundra dagar. Nedräkningen har börjat, och det ska gå ganska spektakulärt till. Både Emil och Karim reagerar starkt på mailet, vilket inte alla de andra gör - inte på samma sätt. Emils starka reaktion beror på att ett fosterbarn, som bodde hemma hon dem en gång, lyckades med just detta - vilket gör att det bara inte får hända en gång till. Han måste hitta Ikaros innan det är för sent, så att han kan stoppa händelseutvecklingen. Karim blir även han helt besatt av att hitta Ikaros, däremot med föresatsen att haka på - Ikaros ska inte behöva avsluta sitt liv ensam - tillsammans ska de flyga, så att Karim också får ett slut på det liv han emellanåt tycker är för jobbigt att leva.


I jakten på Ikaros träffas hela gruppen som får mailen från hen, för att slå sina kloka huvuden ihop. Alla har de en gemensam nämnare, de är alla någon som Ikaros träffat perifert, såsom den totalt osynliga person hen är. Vilket är anledningen till självmordet. Ikaros orkar inte längre leva ett liv som totalt osynlig, och ironiskt nog så blir avslutet det motsatta. Trots att gruppens föresats var att inte blanda in andra, varken vuxna, press eller polis, så blir det i slutändan så ändå, och Ikaros blir mer synlig än någonsin, helt mot sin vilja. Nya plattformar och facebookgrupper startas i mediedrevets spår, antingen för att heja på förloppet, eller för att ge Ikaros rätten att bestämma själv över sitt liv och sin död. Till slut rymmer både Emil och Karim, var för sig, hemifrån, för att dammsuga Stockholms gator i jakten på Ikaros. Vilket gör att de i flera veckor kommer att leva på gatan, bland andra tiggare, pundare, hemlösa - hungriga, panka, smutsiga, genomfrusna, och allt magrare. Förtvivlade. Och efterlysta. Vem av dem kommer att hitta Ikaros först? Och kommer någon av dem att göra det innan det är försent?

Här finns mycket att både fundera och diskutera kring. Det är inga enkla frågor, och givetvis serveras inga enkla svar heller. Och hur mycket ska man egentligen vilja dö för att verkligen vilja dö? Kanske orkar man bara inte leva? Hur tufft är det inte egentligen att vara tonåring idag...


/Tuija

Som hund som katt

Författare: Per Nilsson.
2016, Kärlek, Självmord, Övrigt.

Åh, vad jag tycker om Per Nilssons lågmälda sätt att berätta! Det här är en så himla fin, tunn och sparsmakad historia, som etsar sig fast - som hans berättelser ofta gör!


Det här är historien som Jag berättar, och den handlar om Jag och Du. Jag är en kille som går i åttan, Du en tjej i nian, och anledningen till att våra vägar korsas är att Min mamma vill flytta ihop med Din pappa - och då ska Du också bo hos oss, vare sig du vill eller inte, varannan vecka. Och Du vill inte. Du hatar mig, Jag är som luft för Dig. Vilket inte spelar mig någon större roll, men både Jag och Min mamma är synnerligen medvetna om avogheten från Dig gentemot oss. 


Jag är väl en tämligen normal kille som saknar min pappa - han tog livet av sig, och det är svårt att leva med. Men när dagen kommer när Jag räddade livet på Dig - då förändras allt. Från att aldrig ha pratat med varann så pratar vi plötsligt jättemycket. Om allt. Om Min pappa, Ditt dåligmående, vårt syskonskap, ja allt... Och Jag växer och mognar, så att Jag t o m känner det själv. Men när vi börjar sova tillsammans, och Min mamma upptäcker det, då....


En ovanlig historia om ett påtvingat syskonskap som leder till gränslandet mellan kärlek och vänskap. Och priset de får betala för det, men även gåvan det innebär. Jag tycker så väldigt mycket om det berättartekniska greppet - ständiga radbrytningar efter nästan varje mening, mycket dialog men utan talstreck - men framför allt om det nedtonade språket som säger så lite men ändå så mycket om dessa sköra, känsliga unga. En synnerligen snabbläst historia, både genom formatet men också genom den inbyggda dramatiken som gör den till en liten bladvändare att njuta av. Tack Per Nilsson för ännu en liten pärla!


/Tuija

Jag var här

Författare: Gayle Forman.
2015, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Codys bästis sedan barnsben har tagit livet av sig. Det är fruktansvärt, oändligt sorglig, men framför allt obegripligt . Trots att de det senaste halvåret tappat kontakten en del, eftersom Meg flyttat iväg för att plugga. Men det är ändå ofattbart - Meg är inte en sådan som gör sånt! Cody vet, ingen känner Meg bättre än hon! Men när Cody åker iväg för att hämta hem Megs grejer till hennes bedrövade föräldrar, träffar hon flera av dem som lärt känna Meg lite. Eller mycket. Och det är många saker som inte alls stämmer överens med hennes bild av bästisen.

I Megs dator t ex, hittar hon krypterade filer, som hon med hjälp lyckas knäcka. Och förstår då att Meg haft kontakt med en s k självmordgrupp - ett forum för att hjälpa och stötta tveksamma att våga ta steget till att avsluta sitt eget liv. Cody lyckas också spåra personen som verkar ha stöttat Meg allra mest, som egentligen är den som fått henne att ta steget hela vägen ut. Honom ska hon ha tag på, han ska ställas till svars för vad han gjort!

Det här blir en jakt efter svar på frågor, jakt på individer och plattformar, jakt på skuldkänslor. Men också en jakt efter förlåtelse på många olika plan. Tyvärr blir jag aldrig riktigt engagerad, trots att det är en bra historia, som tar upp oerhört många viktiga saker. Till bokens nackdel blir faktumet att jag för inte alls längesedan läste Lisa Bjärbo´s Djupa Ro som var en alldeles särskilt vackert skriven historia om just skuld, ånger, sorg - allt det oåterkalleliga - kring en väns självmord. Och den här boken är dessvärre ljusår ifrån Bjärbos verk. Men helt ok ändå. Tillkommer gör lite andra ingredienser, såsom Codys uppväxtförhållanden, men även Bens. Och Ben hade ett speciellt förhållande med Meg. Vilket Cody sedan också får... Lite onödigt? Ja. Boken hade stått stadigt även utan det här romantiska, tillrättalagda inslaget - jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det drar ner helhetsintrycket. Men i sin helhet en skapligt bra och intressant bok, om ett viktigt ämne!

/Tuija

Djupa ro

Författare: Lisa Bjärbo.
2015, Självmord, Sorgligt, Vänskap.


En så fantastiskt fint skildrad sorgebearbetning! Det är en fröjd att läsa, trots att den handlar om helt förfärliga saker, som ingen skulle behöva gå igenom - men det är så snyggt, så väl avvägt språk, så eftertänksamt och så exakt. Fantastiskt, om något så svårt, och något så tragiskt... För...


Jonathan har dött. Beskedet når hans vänner på olika håll i världen - berättaren David rensar fisk med Ludde i Norge, Paula pluggar i Uppsala, och Tove reser i Asien. Men nu återförenas de, åtta månader efter studenten, hemma i lilla Ingelstad, för att begrava den femte i gänget. Jonathan. Som blev kvar. För han var ett år yngre, ett år utanför - och ändå inte.

Sanningen är så oerhört svår för dem att ta in, under den heta sommarvecka vi får följa kvartetten. Och än svårare blir det när de börjar misstänka att det kanske inte var en drunkningsolycka utan ett självmord. De försöker reda ut vad som hänt, hantera alla sina svåra känslor som övermannar dem - varför såg de inte, varför sa han inget, varför gjorde de inget, eller... vad gjorde de, egentligen, under alla år tillsammans, för att kanske stjälpa honom allt längre ut i det mörka... Det är så mycket sorg, skuld, frågor - men naturligtvis inga svar. Det är det för sent för. Detta måste de leva med, lära sig att leva med, inse att de måste lära sig att hantera det, att livet aldrig nånsin blir som förut. Utan istället på ett annat sätt. Och att det måste få finnas stunder av lycka och skratt, vänskap och kärlek, utan att saknaden blivit mindre, eller att Jonathan glömts bort.


Det är så trovärdigt och vackert berättat, kryper in under huden, med precis rätt ordval - eller egentligen rätt tankar och funderingar som formulerats så oerhört precist.. Bjärbo är verkligen helt lysande här! Med djup ro lämnar hon djupa spår. Så läsvärt!


/Tuija

Som stjärnor i natten

Författare: Jennifer Niven.
2015, Annorlundaskap, Kärlek, Självmord, Sorgligt.


En riktigt vacker bok om riktigt sorgliga saker. Hon - överlevde trafikolyckan som tog hennes systers liv. Han - överlever knappt sin vardag. Och möts gör de - uppe i skolans klocktorn, farligt nära kanten, båda var för sig på väg att kanske sätta punkt för framtiden, för den orkar de knappast med.


Men när Finch ser populära Violet stå där lyckas han försiktigt locka ned henne igen. Alla tror dock att det var precis tvärtom - för Finch är den som omgivningen kallar Freak, den som alla vet är helt knasig, och den som möjligen skulle kunna tänkas ta livet av sig. Inte Violet - hon går ju, sakteligen, åt rätt håll med sin sorg och tomhet efter att storasystern dog i bilkraschen de var inblandade i för nästan ett år sedan. Violet lyckas få Finch att hålla tyst om vad hon var på väg att göra (hur skulle hennes föräldrar kunna överleva även det..), mot att hon samarbetar med honom om ett skolprojekt där de ska undersöka närområdet, dvs göra utflykter åt olika håll i grannskapet.

Och under tiden lär de känna varann - Finch vår veta varför hon slutat skriva sedan systern dog, vilket var det enda hon brann för tidigare. Och Violet får inblick i de mörkaste perioder som Finch förvinner in i... Medan hennes värld växer en smula i taget, tack vare Finch och kärleken och tilliten till honom, så krymper hans - hur hon än försöker stötta honom inser hon ändå inte riktigt vidden av hur hans bipolära vardag ser ut. Och påverkar honom. Men även henne.

Det är som sagt oerhört vackert och sorgligt, riktigt smärtsamt emellanåt, och riktigt snyggt skrivet. En starkt lysande stjärna i natten...

/Tuija

Kaninhjärta

Författare: Christin Ljungqvist.
2012, Annorlundaskap, Försvinnanden, Mystik, Självmord.


Så har jag då äntligen läst Christin Ljungqvists allra första bok, debuten från 2012 som blev så hyllad så jag blev nyfiken redan då. Men alltså inte har läst förrän nu. Med andra ord har jag läst hennes böcker baklänges - Rävsång först, sedan Fågelbarn, och nu alltså även denna. Och hon är verkligen en stark berättare, med väldigt starka historier att berätta. Ändå känns hennes Fågelbarn som den i särklass mest berörande, även om alla är mörka och kryper in under huden. Men de är också så intressant upplagda - jag fascinerades nu av att redan i den första boken förekommer huvudpersonen i bok två, som sen finns perifert i bok tre. Men tidsmässigt utspelar de sig nästan samtidigt! Alltså måste hon haft alla tre böckerna ganska klart för sig i huvudet redan när hon skrev denna första... Och DET tycker jag är lite häftigt, eftersom jag ju läst dem baklänges och kanske annars inte hade noterat detta intressanta!


Nåväl - Kaninhjärta handlar i alla fall om de två tvillingsystrarna Mary och Anne, boende i Vallda utanför Kungsbacka, söder om Göteborg. Mary är mörk, ganska destruktiv, ganska jobbig - och så tvillingar och lika de är, så är ändå Anne hennes motsats. Vilket kan behövas för att balansera upp tillvaron. Deras pappa har lämnat familjen och bor inne i Göteborg med en ny kvinna, mamman försöker återhämta sig, och återfinna sig själv, efter uppbrottet - och återigen, som i Fågelbarn, är de föräldrar som inte riktigt har den kontakten med sina barn som de borde ha. För då skulle inte allt det som händer kanske inträffa... Men mer lyssnande och inkännande vuxenskap hade varit önskvärt i vilket fall. De här två flickorna är nämligen inte som alla andra. På många sätt i och för sig, men främst för att de är synska. Och de kompletterar varandra. Medan Mary har förmågan att låna ut sin fysiska kropp till någon i andevärlden, är Anne den som kan se det hända, dvs vem det är och vad som sägs.


Och denna ödesdigra sommar rymmer flickorna ifrån mamman och bor olovandes i pappans lägenhet i stan medan han är i Thailand. De lär känna ett medium som drar in dem i det synska sökandet efter en försvunnen liten flicka, och detta tar en ände med förskräckelse. Samtidigt lever Anne i skuggan av sin utåtagerande och destruktiva syster, med vetskapen, från en ande, om att Mary kommer att ta livet av sig.  Därför går mycket energi åt att hålla alla vassa föremål så långt från Mary som möjligt och samtidigt finnas till för hennes dåligmående - fast det egentligen är en vuxenuppgift. Anne har det verkligen inte lätt, och det blir inte lättare allt eftersom sökandet efter den lilla flickan eskalerar. Om de finner henne? Läs själv. För Christin Ljungqvist bjuder verkligen på läsupplevelser. Och jag ser med spänd förväntan fram emot vad hon kommer att bjuda på nästa gång!


/Tuija

Huset mittemot

Författare: Alex Haridi.
2015, Deckare, Läskigt, Självmord, Vänskap.

I huset mittemot Joels har det ohyggliga redan hänt - en trettonåring har hängt sig. För tjugo år sedan, dock. Men fortfarande pratar alla i skolan om det som om det hänt nyss, och alla vet exakt hur det gick till. Fast egentligen vet ju ingen, visar det sig...

Det stora huset står där övergivet och nedgånget, huset där Jonathan bodde och växte upp, tills den dag han valde att avsluta sitt liv. Varför? Och varför står bara huset där och förfaller?

På Uddviksskolan är alla besatta av det som hände - de stryker omkring den magnet som huset och dess hemligheter har blivit, vågar sig eventuellt in i trädgården, eventuellt banka på dörren, eventuellt bryta sig in. Mest är det bara prat, men en dag gör Joel och hans kompisar just det. Bryter sig in. Och sen blir Joels vardag aldrig mer sig lik. Han dras till huset som en fluga till en sockerbit, han smiter in där när ingen vet, när ingen ser, och ingen kan ana vad som pågår. Och vad är det egentligen som pågår? För ödehuset är inte öde - där inne finns någon. Någon från det förflutna, men också här och nu. Men varför? Och varför börjar Joel klä sig i Jonathans gamla kläder och färga håret?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken - den benämns med orden skräck, fascinationen för det mörka och okända, och har ett anslag av övernaturlighet. Av detta finner jag nog inte riktigt något. Visst är det lite kusligt innan man vet vad som pågår i huset, men allting har sin ganska enkla förklaring - utom möjligen Joels utstuderade fascination över Jonathans liv och öde. För mig är det egentligen en ganska sorglig historia, och trots en bra uppbyggnad av spänning så känns det som att historien spretar, istället för att fyllas ut, när systerns ätstörningar och bästa kompisen Kalles svårigheter tar plats. Dessutom känns det väldigt tydligt att detta är en bok om trettonåringar, för trettonåringar. Äldre tonåringar kan nog uppleva historien, om inte lite barnslig, så något åt det hållet i alla fall - grabbarna känns emellanåt så pass omogna att historiens dramatik och nerv går en smula förlorad. Lite synd. Men annars absolut läsvärd.

Finns boken inne?

/Tuija

Tretton skäl varför

Författare: Jay Asher.
uHce, 2010, Sorgligt, Övrigt.

Den här boken handlar om en tjej som tar livet av sig. Hon heter Hannah Baker. Hon spelar in tretton kassettband och skickar iväg dom till tretton olika personer. I kassettbanden berättar Hannahs röst att dom allihop har skuld i hennes självmord.

Boken berättas ur en kille som heter Clay Jensens synvinkel. Han får banden hem till sig och först vill han inte alls ha något med dom att göra men efter ett tag lyssnar han på dom ändå. Tillsammans med banden kommer en karta med tretton stjärnor på. Stjärnorna representerar olika platser som är kopplade till en händelse eller person som Hannah berättar om på banden.

Den här boken är en av dom bästa böcker som jag någonsin läst! Fastän den är väldigt sorglig och hemsk så tycker jag ändå att den är rolig ibland. Det var väldigt svårt att sluta läsa den. Och man hoppas verkligen att hon ska överleva fastän man vet att hon redan är död när boken börjar. För man vill ju ha ett lyckligt slut! Den här boken får absolut högsta betyg!!!

/Klara

Janis den magnifika

Författare: Johanna Nilsson.
uHc, 2009, Läskigt, Sorgligt, Vänskap, Äventyr, Övrigt.

Den här boken passar in på så mycket... En riktigt klassisk roadmovie, i bokform, genom ett skogigt Norrland. Både spännande, tänkvärd och bra...

Janis, döpt efter Janis Joplin, får ett bryt och måste bara dra iväg. Hennes bästis sedan barnsben, som varit mobbad och påhoppad i många år, fick till slut nog och gick bärsärk på skolan - sköt ned sina plågoandar och tog slutligen livet av sig själv. För att komma ifrån chocken och sorgen "lånar" Janis sin storebrors bil och drar norrut, trots att hon inte ens har körkort än. Ingen vet vart hon tar vägen, knappt ens hon själv. Men hon känner att hon måste göra resan som hon och Emelie alltid drömde om; upp till norrskenet.

Under sin färd råkar hon ut för massor av märkliga människor och händelser, både värmande och omskakande. Johanna Nilsson skriver både rappt och stillsamt - Janis är en eftertänksam och reflekterande tjej, som kanske blir ännu klokare men framför allt något helare under resans gång...
En spännande och angelägen sträckläsningsbok om många tidstypiska fenomen.

/Tuija