fredag 20 april 2018

Allt ska brinna

Författare: Sofia Nordin. 
2018, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Men det mesta brinner redan, särskilt Minna. Hon brinner för att fixa vegetarisk mat i skolan, hjälpa de nyanlända, störta patriarkatet, rätta till världens alla orättvisor... Hon brinner så till den milda grad för allt elände och alla dumheter, att hon bränner sig själv i alla ändar... Men det är att gå händelserna i förväg.

Sofia Nordin har återigen skrivit en stark och berörande historia, och denna gång om de två syskonsjälarna, krigarsystrarna, revolutionärerna Minna och Agnes. De har varit bästisar sedan fyran, och står idag, 17 år, tillsammans på barrikaderna med sina dreads och slåss för allt och alla. Men mest slåss Minna. Agnes försöker balansera upp Minnas alla galenskaper, är lite mer jordad, men älskar Minna för den hon är och allt hon lyckas uträtta. Även om det någonstans skaver en liten, liten smula. En dag får hon av misstag se självskadeärren innanför överarmarna på Minna, men vill inte riktigt ta in det hon anar. Förrän det plötsligt händer, det som bara inte får hända, det som skulle lämna Agnes ensam kvar. Men hon misslyckas.

Helt plötsligt finner sig Agnes vara brandvakten, som ska se till att Minna inte brinner överstyr. Ett alldeles galet ansvar, men hur skulle hon inte kunna? Eller som hon själv inser: "Hon ville fixa allt. Jag ville fixa henne." Men hur ska man räcka till, när man allt mer börjar tassa på tå, och allt mer börjar inse att ens närmaste faktiskt inte är frisk, faktiskt har psykiska störningar som äter upp henne?

Jag blir väldigt berörd av de här två tjejerna som vill så mycket och kämpar så hårt. Även om mycket är huvudlöst, så hör det till åldern att ha ett lite naivt hjärta. Det enda som stör läsflödet i en otroligt engagerande bok är Nordins envishet med att byta ut alla "man" i tredje person, till "en", något dialektalt som stoppar upp hela tiden.. t ex "Får en ens vara med på dejtingsidor när en är sjutton?"... hela, hela tiden... Inget bra grepp alls, i min smak. Men en angelägen och stark, och mycket läsvärd berättelse är det!

/Tuija

1 kommentar:

Tove sa...

Håller med, fantastisk bok! Tycker dock inte att användandet av en istället för man stör, snarare ger det extra realism till boken då många ungdomar som är vänster och politiskt engagerade på det sätt som Agnes och Minna är pratar just så. (och säkert många andra också, i alla åldrar). Det är ju ett feministiskt statement att byta ut det manligt könade "man" till det mer neutrala "en". Så enligt min mening passar det som hand i handske i den här boken.