Det tog några år, men nu har Jenny Han, som skrev den jättefina sviten kring "Sommaren jag blev vacker", kommit ut med en ny - som även den får en del två (kommer i juni) och en del tre (kommer i oktober). Det är en historia om systerskap och kärlek, och om händelseförlopp som står helt utanför ens kontroll. Fin - javisst... men onekligen väldigt amerikansk i mångt och mycket. Kanske kommer jag att läsa de andra delarna, kanske inte.
Berättelsen cirkulerar i alla fall kring sextonåriga Lara Jean, som lever med sin pappa, lillasyster Kitty och storasyster Margot. Flickorna är tre tajta "Song-tjejer" - deras döda mamma var koreanska, och de har ärvt mer än den goda mattraditionen och utseendet från henne. Men nu är tiden inne för storasyster Margot att släppa det tyngsta ansvaret för hushållet, hon ska vidare till Skottland för att studera. Men hon lämnar också sin pojkvän bakom sig, grannkillen Josh. Som Lara Jean i hemlighet har gillat sedan hon var liten... Men släppt taget om, och varit fullt nöjd med att vara tajt vän med. För det är han, till hela familjen.
Men nu bryter alltså Margot med Josh, för hon är inte intresserad av något långdistansförhållande, trots att det de haft varit äkta kärlek. Och i samma veva som systern flyttar händer något ofattbart. I en väldigt privat ask har Lara Jean i massor av år förvarat några brev som hon skrivit, brev ej ämnade att läsas av någon utan snarare varit hennes eget sätt att göra upp med sina känslor - när hon betraktat dem som avslutade - till killar hon gillat sedan hon var riktigt ung. Nu har någon lyckats få tag på dem och postat dem... och ja, naturligtvis får Josh ett... med ett innehåll han inte hade en aning om. Förstås. Vilket får konsekvenser. Jobbiga sådana. Men även den snygga, kanske lite ytliga Peter, som precis har blivit dumpad av sin tjej, och som gärna kan tänkas använda Lara Jean för att trots allt försöka få sitt ex lite svartsjuk, får också ett för honom mycket oväntat brev...
Upplagt för komplikationer - ja! Men också för oväntade känslor hos dem alla, känslor de inte riktigt visste att de hade. För människor de inte riktigt visste var de hade. För människor de kanske inte kände fullt så väl som de trodde...
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar