Vem har sagt något om kärlek? Att bryta sig fri från hedersförtryck

Författare: Elaf Ali. 

2021, Hederskultur, Kulturkrockar, Rasism. 

Det här är en väldigt omtalad bok, där vi får ta del av den 34-åriga Elafs uppväxt i Sverige, i en hedersrelaterad kontext. Hon har skrivit sin berättelse, sin biografi, lite grann som en reportagebok – insprängt i lämpliga sammanhang redogör hon fantastiskt kortfattat och klarsynt för vad hedersnormer innebär för dem som lever med dem, men också som en jämförelse med vårt svenska förhållningssätt. Och det är väl knappast någon överraskning att kulturkrockarna blir brutala. Och får konsekvenser.

Insprängt finns också intervjuer med pappan, som såhär i efterhand får chansen att reflektera över hur han var mot sin dotter när hon var ung, men också över sin egen förändring i synsätt, under resans gång mot en försvenskning. Elafs rädsla för pappan under många år dödade dock inte den djupa kärlek hon alltid känt för honom, och hans öppenhet med sitt förändrade synsätt – att våga släppa taget om släktens hedersgrepp - är en bra vägvisare och förebild för dem som förhoppningsvis vågar komma efter.

Elafs liv i skam och rädsla gör mig så beklämd över hur många unga flickor i min närhet lever i samma typ av fängelse - utan att det syns utanpå. Elafs kamp för sin frihet har dock ett pris - eller många! - och när hon beskriver hur hon bytte ut sitt fängelse mot fotboja så förstår man vidden av problemet, och att det kanske aldrig går att sudda ut spåren det satt i en ung människa. Hon har skrivit boken hon själv hade velat läsa och behövt hämta styrka ur, när hon redan som tioåring brutalt kastades in i den hederspräglade livsstilen. Då – när hon över en natt – fick sin första mens och plötsligt blev avskuren allt hon tidigare tagit för givet.

En väldigt personlig och berörande bok, men samtidigt en riktigt viktig bok - för alla.

/Tuija

Min tur nu

Författare: Angie Thomas.
2019, Kulturkrockar, Rasism, Vänskap.

Ännu en riktigt intressant och angelägen historia av författaren med sin väldigt speciella egna röst, stil och språk - och underbar fingertoppskänsla för att förmedla hängivenheten till hiphop såväl som ilskan och frustrationen över livets orättvisor. För de svarta. I USA.

Det är 16-åriga Bri som berättar om sitt liv, om hur hon mer än något annat vill bli rapstjärna. Hon har det i blodet, precis som hennes pappa hade - han som blev skjuten av ett rivaliserande gäng, vilket fick hennes mamma att gå ner sig i missbruk. Hon är dock ren sedan flera år nu, men råkar dessvärre bli av med jobbet, vilket får räkningarna att samlas på hög. Värmen stängs av för dem, kylskåpet är tomt, skorna går sönder... Och Bris storebror som egentligen lyckats fantastiskt i skolan bor hemma med dem nu och sliter för minimilön på ett meningslöst jobb för att få familjens ekonomi att gå ihop.

Men Bri vill också hjälpa till - få rätt människor att få upp ögonen för henne så att hon kanske, kanske kan få ett skivkontrakt. Varför tvingas satsa på skolan när en rapkarriär kanske är det som kan hjälpa dem bäst? Och snabbast... Och när Bri på grund av sin hudfärg blir attackerad av rasistiska väktare på skolan växer hennes förödmjukelse, ilska, och sorg över sin situation och formas till en låt som ger uttryck för hennes frustration. Hon är en smart, sårad ung tjej som rappar om känslor av hopplöshet och ilska mot dem som ständigt trampar på henne och kommer undan med det - men allt omvärlden ser är en arg, svart tonåring. En svart unge från fel sida av stan, hotfull och arg, säkert kriminell också.

Men när Bris låt blir viral och upprörda vuxna röster vill förbjuda hennes ”våldsbejakande” musik så startas protester - och allt Bri säger tolkas på hotfullast möjliga sätt. Förstås. Men när hon nu plötsligt är hetast i stan finns det många som är ute efter henne... alla med sin egen agenda. Hur ska hon förhålla sig till allt och alla, när hon håller på att tappa bort sig själv?

Riktigt, riktigt bra läsning - igen! Läs gärna hennes förra bok också "The hate u give" som gav åtminstone mig riktig mersmak!

/Tuija

De afghanska sönerna

Författare: Elin Persson.
2020, Flyktingskap, Kulturkrockar, Vänskap.

I boken möter vi Rebecka, hon är ny på jobbet på HVB-hemmet. När hon var på arbetsintervjun trodde hon aldrig att hon skulle få jobbet, hon vet ju ingenting om behandling och integration, hon har ju precis slutat gymnasiet. Men hon får jobbet och ska plötsligt släppas in i en värld som är obekant för henne. Hon försöker följa alla regler och rutiner som står i pärmen, att göra det som förväntas av henne. Men tyvärr är det svårt.

Varje dag möter hon Ahmed, Hamid och Zaher, alla boendes på boendet. De kommer från samma land, är av samma kön men de är tre helt olika människor. De är någons son, någons bror, men om något händer dem så är det i Rebeckas mobil det kommer ringa i. Vi får följa dem genom en kort tid i livet, då de försöker leva, men ändå väntar på att få veta hur livet kommer att bli, för de kan inte riktigt leva fullt ut. För en dag kommer ett brev från Migrationsverket till Ahmed och allt förändras.

Boken tar tag i mig på ett sätt som inte riktigt går att förklara. Alla har vi läst om de ensamkommande barnen som kommer utan familj för att försöka få ett nytt liv i Sverige. Alla har vi sett dem någon gång. Men här i boken så får vi även möta deras vardag och även få en insyn i hur det är att jobba på ett HVB-hem.
Det är en berättelse som tar tag i en, landar och stannar hos en. Precis så som en riktigt bra bok ska vara!

/Louise

The hate u give

Författare: Angie Thomas.
2017, Kulturkrockar, Kärlek, Rasism, Vänskap.

Vilken stark bok om rasismen mot svarta i dagens USA! Filmatiserad, förstås, som den bestseller den blev för några år sen. Här finns så många ingredienser som gör att historien kryper in under ens skinn - tänkvärda infallsvinklar kring kriminella, det onödiga polisvåldet, sorg, smärta och rädslor, ilska och frustration, men också kärlek och drömmen om en samhällsförändring. Och en underbar humor kring en underbar familjekonstellation - den ena galnare än den andra. Och som de kämpar allihop...

Men det är Starr som berättar. Sextonårig svart tjej som bor i ett problemområde ~ ghettot. Hon och hennes syskon har börjat på en helvit privatskola 45 minuters körväg hemifrån, eftersom föräldrarna vill göra allt de kan för att ge ungarna en bra chans i livet, borta från gängvåld och skjutningar, där undervisningen håller måttet. Men detta är tveeggat - Starr lever ett dubbelliv tycker hon, hon måste hela tiden passa sig för att inte vara för svart i skolan, men heller inte för vit i hemmakvarteren.

Så händer det ofattbara - hennes barndomsvän Khalil skjuts oprovocerat ihjäl av en polis. Inför hennes ögon. Och detta får konsekvenser. Och det är väl egentligen just detta som boken skildrar så himla bra - hur mordet påverkar inte bara Starr och hennes familj, utan också staden omkring. Kravaller och upplopp följer i mordets spår - de gängkriminella tycker att hon är en tjallare. Hennes vänner och pojkvän på skolan vet ingenting om att det var hon som var vittnet, eftersom hon bara måste ha nånting normalt kvar i sitt liv... som berövat henne så mycket. Och sida för sida får vi följa alla turer kring hennes vittnesmål, från skjutningen till juryns sista utslag kring om man ska åtala polismannen som gjorde det.

För Khalil gjorde ingenting. Men framställs gärna bland vita och i media som att det nu är en knarklangare mindre, för förr eller senare skulle nån ändå dödat honom.
Hon har gjort allting rätt - efteråt. Men hjälper det?
Och dessutom sitter hon fast mitt i skräcken för de kriminella såväl som polismakten. Men under resans gång får vi följa hennes växande mod att våga använda sin röst och stå upp både för sig själv och Khalil. Även om det blir fullständigt livsfarligt.

Mycket, mycket läsvärt och omtumlande. På många olika vis. En bok för alla!

/Tuija

Planeten Frank

Författare: David Yoon. 

2019, Kulturkrockar, Kärlek, Rasism, Vänskap.


Nicola Yoons man har gett sig in i hennes business - att skriva tonårsböcker (ni vet hon som skrev "Ingenting och allting" och "Idag är allt", som båda var så himla bra!). Och hur går det då? Jo, rätt så bra faktiskt. Lite trögt i början, men det tar sig allteftersom! Och som den korean han är, så handlar det förstås om rasism och om att inte riktigt höra till någonstans - här; att bo och leva som en amerikan i USA, men ändå förvägras massor p.g.a. föräldrarnas inställning till både sitt eget ursprung likaväl som dem de bor bland. Och det är detta dilemma Frank brottas med.


För Frank är född i USA men har i hela sitt liv tutats i hur mycket bättre koreaner och koreanska seder och bruk är, och att föräldrarna minsann inte har slavat så mycket som de gjort för att barnen sedan ska gå och gifta sig med någon vit eller svart eller whatever, utan givetvis med en korean! För då blir ju allting så mycket enklare för alla! Och detta skapar förstås huvudvärk. Franks storasyster har gift sig med en svart man - vilket fått till följd att kontakten med föräldrarna i princip brutits. Hon har blivit ett levande exempel på vad som även kan drabba Frank om han inte passar sig. Och eftersom han älskar sina knepiga och knasiga föräldrar väldigt mycket vill han förstås inte utmana ödet i onödan. Vilket funkat till den dag han plötsligt är störtförälskad i Brit. Hur ska han kunna dejta henne utan att hon fattar vilka rasister hans föräldrar är, och utan att de fattar misstankar?


Lösningen visar sig finnas i den koreanska gemenskapen! Franks familj har i alla år träffat sina koreanska vänner i familjesammankomster, och alla ungdomarna har känt varann sedan de var små. Och Joy är en av dem, som under två års tid i smyg dejtat en kille med kinesiskt ursprung - vilket funkar lika illa som något annat ursprung. Och smygdejtandet är hon också så trött på... så rätt vad det är kläcker de idén att låtsas dejta varandra, för att kunna fortsätta dejta sina respektive utan att väcka några besvärliga föräldrafrågor. Perfekt! Ett tag i alla fall... Tills det händer som vem som helst kunde räkna ut... nämligen att Frank och Joy faktiskt finner varann på riktigt, i allt sitt hemlighetsmakeri. Och ja - visst - det underlättar ju massor! (..i den mån hade ju föräldrarna rätt...) Tills katastrofen med familjefejder utbryter. Hur svårt ska det kunna få vara att älska den man älskar? Och ovanpå det utbryter katastrof nummer två i hans familj, och tillvaron gungar än mer... Hur ska livet någonsin bli så lugnt så att man orkar leva det?

Det är synd om Frank på många vis... Det är inte lätt att inte vara tillräckligt koreansk samtidigt som han aldrig, p.g.a. sitt utseende, kan bli tillräckligt amerikansk. Det är heller inte lätt att alltid känna det som att man lever i exil, på sin egen konstiga planet, att ingen riktigt förstår och att man därför lever i något slags limbo, mitt emellan allting... på just sin egen planet. Finns det vägar framåt?

Ja, jag tyckte om både boken och Frank - det är inga ovanliga dilemman som diskuteras (på ett riktigt bra sätt!) för det är alltid lika aktuellt över hela jorden i alla tänkbara samhällen... "är inte vi lite bättre än dem?" Hur ska man hitta vägar framåt? Bra och tänkvärt. Och läsvärt!

/Tuija

En ocean av kärlek

Författare: Tahereh Mafi.
2019, Kulturkrockar, Kärlek, Mobbing, Rasism.

Tänk att hon äntligen skulle skriva något igen, författaren bakom de magiska "Rör mig inte" m fl... Något helt annat är det dock, något synnerligen realistiskt och alltid aktuellt, även om det utspelar sig 2002, strax efter 11 septemberattackerna, när västvärlden var på tå gentemot alla muslimer.


Berättare är den muslimska 16-åriga Shirin (född i USA) som drabbas mer än vanligt av skolkompisarnas rasism. Hennes familj har flyttat ofantligt många gånger, vilket gjort att hon börjat ett otal gånger på nya skolor, och egentligen aldrig hunnit bygga upp goda relationer med kompisar. Sämre relationer har det dock alltid funnits gott om runt henne - ofta hånad och retad för sin religion och sin hijab, som hon självmant väljer att bära för att själv kunna välja vem som ska få se hennes vackra hår - men hon har för sin överlevnads skull byggt upp murar av hård attityd gentemot de flesta, och väljer att helst inte ens se folk i ögonen.

Tills hon blir labbpartner med den vita killen Ocean. Som sakta men säkert lyckas göra en spricka i hennes mur. Av detta växer en kärlek som slår det mesta, men samtidigt blir fullständigt omöjlig att leva med - Ocean får offra så ofantligt mycket av sitt liv för sin kärlek, för att Shirin ska kunna låta honom göra det... alltså bryter hon det lilla, fina de byggt upp. Till ett väldigt högt pris. Men vilket pris är högst att betala?

Det här är en ofantligt vacker och hjärtevärmande kärleksroman om två personer från helt olika kulturer, med en kärlek som är universell. Samtidigt belyser den skickligt hur man inte ska döma folk efter ras, religion, utseende etc. Shirins otäcka upplevelser, som säkert inte är ovanliga, känns äkta, likaså hennes hängivenhet till andningshålet breakdance som hennes bror drar med henne i. Shirin är en arg och rolig berättare och Ocean en mjuk, fin kille - båda lätta att tycka om. Jag älskar dem båda! Slutet blev inte så förutsägbart som kunde tänkas - tvärtom nästan lite snopet - men istället just så realistiskt och självklart som det sällan blir i böcker. Men blir i verkligheten. Bra där! En bok att varmt rekommendera!

/Tuija

Kärlek, hat och andra filter

Författare: Samira Ahmed.

2018, Kulturkrockar, Kärlek, Rasism.

En intressant debut med en muslimsk huvudkaraktär, som är berättad utifrån just det perspektivet! För det är Maya som berättar om sin sista tid på high school, Maya som har en indisk bakgrund i en muslims familj som lever i Chicago. Föräldrarna driver sin egen tandläkarpraktik och har höga ambitioner för dottern - läkare eller jurist, college i närheten av hemmet där de kan ha lite koll på henne, och uppmuntran att lära känna Kareem, en lämplig giftaskandidat som hon lär känna på ett bröllop.

Och ja - Kareem är både trevlig och attraktiv, och livet skulle vara så enkelt att dela med honom. Inga omständiga förklaringar hit och dit om alla speciella indiska manéer och dylikt, han har ju precis samma bakgrund som hon. Men - egentligen är hon kär i Phil, som hon har en försiktig och spirande romans med... en icke-muslimsk helt vanlig amerikan och därmed en fullkomligt otänkbar pojkvän... som när en väldigt speciell dröm om sin framtid.

Vilket hon också gör! Men hennes dröm liknar inte hans, och framför allt är den fjärran från vad hennes föräldrar tänkt sig för hennes del - hon älskar film, att arbeta med film, och i hemlighet har hon sökt  och kommit in på en filmskola i New York. Hur ska hon kunna berätta? Hur ska hon kunna få dem att förstå att deras dröm inte är hennes?

Samtidigt inträffar ett terrordåd i stan, som omkullkastar hela Mayas och hennes familjs liv. Den misstänkte har samma efternamn som Maya, och över en natt blir både hon och hennes föräldrar villebråd i en riktigt obehaglig hatjakt, fylld av fördomar och våld. Vad ska det nu bli utav hennes drömmar?

Spännande och intressant på många sätt!

/Tuija

Battle

Författare: Maja Lunde.
2017, Kulturkrockar, Kärlek, Vänskap.

Kul med en välskriven bok om dans! Eller... delvis om dans i alla fall. Det är kanske lika mycket en bok om kulturkrockar - i bemärkelsen klasskillnader -
och socialt fall från hög höjd...

Historien utspelar sig i Oslo, det är lite "Skam"-känsla över det hela, och Amalie dansar. Jämt. Hon och hennes kompisar går på ett dansgymnasium, är allihop (mer eller mindre) överklassungar som är bortskämda med både det ena och det andra. Amalie lever ensam med sin pappa, men man får veta att hennes mamma också var balettdansös, men att något hänt - hon lever i alla fall inte med dem längre. Sent omsider får saker sin förklaring...

Tjejerna är som sagt lite tröttsamt bortskämda, de har "allt" - utseende, pengar, och mer eller mindre talang. Så även Amalie tills plötsligt... kronofogden kommer och tar allt. Hennes pappa är bankrutt. Och inte så lite heller. Han lyckas i alla fall ordna ett tillfälligt boende långt ute i en invandrartät förort - en lägenhet lika sunkig som hela förorten. Men hon håller masken. Inte ett ord till någon, ingen får ana... det är ju bara tillfälligt, tills pappa ordnat upp allt! Eller?

Hennes kamp med att låtsas som om ingenting hänt, all den energin som går åt till det... det tar även på mina krafter. Jag pallar knappt att läsa om hur hon syr ihop sin vardag i smyg; lånar pengar hon inte kan betala tillbaka, försöker hålla ihop ett förhållande med den perfekte Aksel trots att hon kanske inte egentligen vill, äter knappt men dansar nästan ihjäl sig trots att hennes danslärare ifrågasätter var hon dolt sin själ när hon dansar... Det är rätt mycket hon kämpar med!

Och mitt i alltihopa möter hon Mikael. I förorten. Som dansar som en gud - fast hip-hop. Vars föräldrar kom från Iran på 80-talet, och som absolut inte vill att han ska satsa på någon dans, för sånt kan man inte leva på - han borde bli ingenjör eller läkare istället. Till skillnad mot Amalie, vars pappa stöttat henne till 300 % hela tiden, i dansen. Tillsammans utforskar de dansens ytterligheter, experimenterar utifrån sina egna referensramar och skills, kommer varandra nära... Tills Amalie lyckas förstöra allt.

Bra och lagom spännande, och härlig känsla inifrån dansens värld!

/Tuija

Damaskus Sölvesborg

Författare: Per Nilsson.
2017, Annorlundaskap, Flyktingskap, Kulturkrockar.

Än en gång har Per Nilsson skrivit en lågmäld och eftertänksam liten historia om vår samtid. Han får mycket sagt, på få sidor - boken är bara ca 175 sidor lång och därmed snabbläst. Det är med varsam hand han närmar sig de polariserande, svåra frågorna, som präglar så mycket av samhälldebatten idag, kring invandring och integration.

Boken handlar om Leo och Nour, som går i samma klass på gymnasiet i Sölvesborg. Leo har levt hela sitt liv där, Nour är förhållandevis ny i Sverige, har flytt från krigets Damaskus. Under en utedag på Ryssberget med klassen råkar Nour skada sig när de är på egen hand de två, så under ett skyfall stannar de till i ett vindskydd i skogen och hoppas och väntar på att folk ska börja söka efter dem. Under tiden sitter de vid brasan de fått liv i, och pratar. Trevande. Från början är Nour helt vansinnig och skyller allt på Leo - det var hans fel att de skulle gena genom skogen till en orienteringskontroll. Men allt eftersom som hon lugnar ned sig börjar de prata. Det har de aldrig gjort.

Leo är en lite udda särling och pratar inte mycket med någon. Nour umgås mest med sina arabiska väninnor, pratar sällan svenska med någon. Men under eftermiddagens och kvällen lopp har de hunnit dela väldigt många tankar, minnen och hemligheter som få känner till, de har hunnit mötas i sina olikheter, åsikter och erfarenheter, och detta på ett väldigt intressant plan - allt i väntan på att något ska hända. Men rädslan att "fel" personer ska hitta dem finns också - hur ska han kunna förklara för någon varför de blev kvar där, kläderna hänger på trekvart och Nour är utan sin slöja? Tänk om de fulla ungdomarna ger sig på Nour och han får skulden?

Som vanligt är det svårt att inte tycka om Per Nilssons verk... det är något visst med hans författarskap!

/Tuija

Väntarna

Författare: Cannie Möller.
2017, Flyktingskap, Kulturkrockar, Kärlek, Rasism.

Och väntarna, det är de asylsökande som väntar på sitt uppehållstillstånd i den lilla Bergslagsorten Bergås. Cannie Möller har skrivit många fantastiska böcker genom åren, och även denna gång har hon skrivit en viktig bok som ligger väl i tiden. Och som framför allt är nyanserad! En nog så viktig aspekt idag, när polariseringen splittrar samhället i "vi och de" - där människor antingen framställs som "snälla" eller rasister, och spännvidden däremellan sällan belyses - den stora massan människor som är både oroliga och bekymrade, men ändå vill väl.

Vi får följa Zahin från Afghanistan, som bor på asylboendet, som blir nedbränt. SAMTIDIGT som han just fått avslag på sin asylansökan, i förtvivlan rusat ut i skogen, och därmed blir anklagad för att ha tuttat på. Livrädd för att polisen ska hitta honom, och antingen utvisa honom direkt eller sätta honom i fängelse för branden, söker han andra vägar ut ur sitt problem - tillsammans med Zara från boendet, som också mår jättedåligt i sin ensamhet. Dessvärre har de starka känslor för varandra på ett sätt som aldrig hade kunnat få förekomma om deras familjer hade levt eller funnits nära... det är som bäddat för problem, särskilt när starka rasistiska krafter jagar dem. Och en av dem som jagar är Jurij, storebror i förändring, till Mira... som tillsammans med sina vänner och fotbollslagets tränare Morgan, på olika sätt försöker hjälpa de ensamkommande flyktingarna på vandrarhemmet, dit de fått flytta efter branden. Mira har svårt att förstå och acceptera hur hennes bror har kunnat bli en sådan fullfjädrad rasist som inte tycks ha några spärrar eller gränser, som dessutom ger sig på Morgan. För att Mira, 16 år, har upptäckt att hon älskar Morgan som är femton år äldre. Vilket spär på Jurijs raseri ytterligare. Ja, det är massor av problem som urartar i attentat av större format där allting ställs på sin spets.

Historien är inspirerad av, och bygger på, verkliga händelser och personer som Möller mött som volontär på ett flyktingboende. Det är starkt och välberättat om trygghetslängtan, acceptans och kärlek. Men också om hämnd och de otäcka krafter som satts i rörelse.

/Tuija

Din syster måste dö

Författare: Mats Berggren.
2017, Hederskultur, Kulturkrockar, Kärlek.

Bara titeln är ju talande... Och fast jag vet hur jobbigt det är att läsa om hedersrelaterat våld så låter jag ändå inte bli. För det är så ofattbart. Och ändå händer det. Hela tiden. Och det är bra att det skrivs bra böcker om det. För Mats Berggren har jag alltid gillat, och denna senaste är bara en i raden av intressanta och fängslande böcker han har skrivit.

Boken är egentligen en fristående fortsättning på "Onsdag kväll strax före sju", men fungerar precis lika bra på egna ben. Här bearbetar den somaliska rapparen Abdi sorgen efter en dödad vän - som dödades av en annan vän till dem båda. Han gör det genom att skriva låtar, och när hans låt till minnet av vännen ska filmas, med massa ungdomar som statister - ja, då är Evin där. Evin som redan första skoldagen på gymnasiet känt sig dragen till Abdi. Men Evin kan inte figurera i sådana sammanhang - egentligen inte i några som helst sammanhang annat än dem som förekommer under skoltid. För efter skoltid måste hon raka vägen hem. Inte en minut extra har hon tillgodo för sig själv, som inte hennes kurdiske pappa kan kontrollera.

Först hjälper hennes ett år äldre bror henne att fejka ett schema som ger henne några timmars frist i veckan att spendera förnuftigt på egen hand, typ för läxor, biblioteksbesök etc. Men när han börjar ana att hon kanske gör något förbjudet, olämpligt, börjar han ana oråd. Och katastrofen är ett faktum när videon med Abdi släppts på Youtube, och Evin bara syns alltför väl... Familjen blir rasande. Skammen är så fullständigt total, hon har skämt ut hela släkten, både i Sverige och Kurdistan. För det är helt oacceptabelt att ha en kurdisk dotter som beter sig så horaktigt som familjen bedömer att hon har gjort. Så nu ska hon lämna Sverige och giftas bort med en kusin - vilket hon aldrig kunnat tro.

Istället vänder hon sig till skolans kurator, som hjälper henne till ett skyddat boende - ytterligare en förnedrande skam för familjen. Som försöker locka henne tillbaka. Vad hon inte vet är att pappan har bestämt att storebrodern ska kasta ut henne från balkongen...

Det gör ont att läsa om alla dessa offer för en livsfientlig kultur - bara för flickor och kvinnor, dock - där anseende och andras åsikter väger tyngre än livet på någon som är ens eget kött och blod. Evin är det yttersta offret, vars liv uppenbarligen är umbärligt. Men även brodern Khabat, som är satt att utföra eländet, ska tvingas offra sitt eget liv och karriär för familjens heder. Och hur ska han kunna leva med minnet av sin älskade syster, vars liv han själv tvingats släcka? Hur ska han kunna skapa sig ett framgångsrikt liv om han blir fängslad för detta fasansfulla brott? Men även föräldrarna är ju i en annan mån också offer för en kultur de inte klarar att välja bort. Ja, usch. Och sen finns ju Abdi också, som älskar Evin, och som av bara farten blir den utlösande faktorn på hela tragedin... Det är för många som får offra för mycket.. för vad, kan man undra.


Starkt och läsvärt, i alla fall.


/Tuija

Fotbollshoran

Författare: Mikael Thörnqvist.
2015, Hederskultur, Kulturkrockar, Sport, Vänskap.

Det starkaste och obehagligaste jag läst på länge! Så synd att förlaget valt ett så torftigt och intetsägande omslag bara... det förlorar boken många läsare på, gissar jag.
Men här bakar Thörnqvist in en synnerligen autentisk hedersproblematik i det som han kan bäst - fotboll.

För fotboll är Yasmines liv. Hon verkligen, verkligen älskar fotboll, mer än något annat. Och något annat liv kan man i och för sig knappt säga att hon har - eller skulle haft, för den delen, om hon nu inte upptäckt sin talang - för det sätter hennes föräldrar effektivt stopp för. Hon är stenhårt, och då menar jag verkligen stenhårt, hållen hemifrån - hon pluggar dag och natt, hon skyndar hem från skolan för matlagning och disk, och ändå hinner hon med hård fotbollsträning många dagar i veckan. Till hennes föräldrar stora irritation. Något annat, mer "vanligt" tonårsliv tillåter de inte - det finns inte på kartan att hon skulle kunna gå någon annanstans än hem efter skolan, eller få lov att göra något annat än det de bestämt - så de ytterst få tillfällen hon ändå unnar sig egen, "normal" tonårstid, det gör hon under lögner och i smyg. Trots att hennes yngre bröder sätts att spionera på henne.

Efter tusen om och men får hon till slut ändå lov att följa med på en fotbollscup till Stockholm, med övernattning. Naturligtvis lär hon känna en jättefin fotbollskille där - men vad har de för framtid? När hon samtidigt alltmer börjar ana att det ligger något i kuratorns varningar: hon borde försöka låta bli att följa med familjen på sommarsemester till hemlandet - vem vet vad det kan sluta med? Men hur ska hon INTE kunna åka med? Det alternativet existerar ju verkligen inte...

Thörnqvist är en modig man, han uttrycker i klartext det som många tänker, men inte vågar säga högt. Det är inte helt okontroversiellt att formulera Yasmines tankar som han gör, och här kommer jag att hemfalla åt något jag sällan gör - citera ur text. Men det är så knivskarpa ord, som gör sig bäst i sitt sammanhang, eller vad sägs t ex om Yasmines tanke kring att behöva gifta sig med sin kusin Ben: "Och så småningom skaffa inavlade efterblivna barn." (s 33). För kusingifte är ju inte lagligt i Sverige, inte i många andra västerländska länder över huvud taget, tror jag - av just ovanstående skäl. Vi tillåter ju inte ens blodsnära avel hos djur, pga risken för en sämre rustad avkomma.  Är det kanske t o m därför männens beteende är både primitivt och maktfullkomligt, när de inte har intellektet att inse långsiktiga konsekvenser av sitt handlande? Såvitt jag vet andas man inte ens problematiken i hederskulturer, och många känner inte ens till den. I mångt och mycket är detta ett stenålderstänk, det vet ju varje historiker. Men hur ska det kunna förändras när männen, med makten, inte vill släppa den ifrån sig?

Ett annat exempel är när pappans hat tar sig många olika uttryck, och förutom det fysiska våldet behöver hon stå ut med att t ex bli kallad för "din smutsiga lilla hora". Det förefaller oändligt mycket viktigare vad eventuella grannar, släkt och vänner tänker om Yasmine - hur hon skämt ut honom - än vad hans egen dotter tänker om honom. När har omgivningens åsikter blivit viktigare än blodsbandens? För en svensk ter sig detta så oändligt främmande, så - integration i all ära - hur ska det kunna uppnås när dessa avgrundsdjupa klyftor kulturerna emellan samtidigt finns där? En sådan här människosyn gör mig mörkrädd - hur ska man kunna skapa djupa och viktiga familjeband när flickor och kvinnor i liknande familjer behandlas som slavar och respekteras därefter? Avslutningsvis får Yasmine ordet: "Men aldrig att jag kommer att bli som de vill. En tyst liten slav som arbetar och föder barn och passar upp. Som gör precis som hennes man säger åt henne att göra. Som plågar sina döttrar som min mamma gör. Jag dör hellre. På allvar." (s 308).

Det är som sagt viktig och obehaglig läsning, och tackochlov så har inte alla flickor från hederskulturer det lika illa ställt i vardagen som Yasmine. Men hon är en röst för många, gissar jag, och jag kan inte låta bli att undra varifrån Mikael Thörnqvist fått sin inspiration. Varken för- eller efterord skvallrar om förebilder, men det känns för äkta och väl insatt för att vara taget ur luften. Däremot hade boken vunnit på bättre korrekturläsning, och - framför allt - en nedbantning av omfånget. Alldeles för mycket är upprepning, eftersom all händelseutveckling först berättas av en utomstående betraktare, och därefter, en gång till, i bloggform av Yasmine själv. Det tillför alldeles för lite för att tjäna något syfte, så en uppstramning och annat omslag hade kunnat göra underverk för en nog så viktig bok. För vem? För oss som inte vet vad som pågår innanför vissa väggar? Som stöd för den som känner igen sig? Säkert - men det är samtidigt jobbig läsning. För vem som...

/Tuija

Andra resan till Folkestone

Författare: Åsa Moberg.
1981, Kärlek, Resor, Kulturkrockar, Historiskt.

1981 kom journalisten och författaren Åsa Mobergs delvis självbiografiska debutroman om 14-åriga Nina, en flicka som vill bli kvinna. Den gavs ut på nytt 2015 och det med rätta, den är mycket läsvärd för alla unga människor.

Som 13-åring (!) åkte Nina på en språkresa till England, till den lilla kuststaden Folkestone. Det var tidigt 1960-tal och hon hade en fantastisk sommar med nya vänner och unga män som uppvaktade henne. Året därpå bestämmer hon sig för att åka tillbaka, men på egen hand. I några veckor vill hon återuppleva förra sommaren, fortsätta öva sin engelska och med hjälp av Hermodsbrev också läsa på latinet, som hon inte lyckats med i skolan under vårterminen. Ett annat mål är att ligga med en man för första gången.

Blir det som hon tänkt sig? Både ja och nej. De första dagarna längtar hon hem. Det är precis som vissa sa till henne före resan, det blir aldrig samma sak andra gången, och nu ångrar hon att hon inte lyssnade på dem. Vad har hon här att göra, alldeles ensam?

Men så träffar hon Derek, en några år äldre engelsman. Han verkar inte vara som andra män och hon blir förälskad i honom. De pratar mycket, om allt möjligt, umgås på ett vuxet sätt och Nina känner att här finns möjligheten att bli sig själv, tillsammans med Derek. De uttrycker starka känslor för varandra och talar om framtiden.

Det är först när Nina avslöjat sitt personliga mål att bli av med oskulden som hon innerst inne, men utan att erkänna det för sig själv, upplever Derek som någon annan än den hon först trott. Han arrangerar en möjlighet till att ha sex, men det blir inte alls som Nina tänkt sig. Varken omständigheterna, känslorna kring det eller själva upplevelsen. Det är inte det minsta romantiskt och det gör ont. Derek verkar inte förstå.

Trots denna händelse håller hon fast vid sina känslor för honom och de skriver brev till varandra efter det att Dereks permission från armén är slut och Nina har åkt hem. Hon säger till sin familj och sina vänner att hon älskar honom. De planerar för att Derek ska komma till Sverige under vintern. När han väl gör det har Nina ångrat sig om besöket, om honom. Allt blir fel. Han kommer under terminen, föräldrarna vill inte ha honom där, han blir uttråkad och eftersom hon heller inte vill ha honom där, fast hon säger det motsatta till sina föräldrar, känner han sig avvisad. Ångest. Det gör fortfarande ont när han tränger in i henne.

Derek har nog varit sig själv hela tiden, men vi har alla olika erfarenheter och förväntningar i mötet med andra människor, och upplever därför varandras handlingar olika. Derek är flera år äldre än Nina, hur stor roll spelar det?

En intressant skildring av 1960-talet och framför allt en fin bild av hur det kan vara att gå från flicka till ung kvinna, vare sig man vill eller inte, vare sig det blir som man tänkt sig eller inte. Nina är till viss del osäker och förvirrad, samtidigt självständig och kan ge svar på tal. Kärlek och sex, vad är vad? Gör det alltid ont? Kan en man förstå att det kan göra ont? Jag tycker scenerna mellan Nina och olika män är slående, så där kan det verkligen vara.

/Carolina

Sommarleken

Författare: Ellen Mattson.
2016, Kulturkrockar, Vänskap, Övrigt.

Sommarleken är en sådan där bok som flyter på i sakta mak men som samtidigt är händelserik och berättar mycket. Mitt i all vacker natur, i det sköna somriga kustlandskapet, i sommarlovets fria tillstånd ligger en dov stämning. Det är mystiskt på något sätt. Stämningen finns med från början och växer sig allt starkare.

Sandra är ensambarn med en nära relation till sina föräldrar, uppvuxen i ett litet samhälle. Mitt i tonårstiden är hon på väg någonstans. Bort från bästa väninnan, ut i livet mot okänd mark. Det senare blir bokstavligt då hon en dag hittar en nästan igenvuxen stig i en kustnära skog, som leder henne in på en tomt till ett gammalt sommarhus. På gräsmattan sitter tre ungdomar i hennes egen ålder och en äldre kvinna är i deras sällskap. Sandra bjuds in, men på ett avmätt och distanserat sätt, vilket kommer att bli en röd tråd genom det fortsatta umgänget under sommaren. Hon får vara med, på utflykter, seglatser, kalas och vid stunder framför brasan, men ändå inte. Om du någon gång försökt lära känna någon, men inte nått riktigt fram, kommer du att känna igen dig. En obehaglig känsla.

De tre ungdomarna är syskon och har sitt ursprung i större europeiska metropoler, går på internatskola, men brukar spendera somrarna hos farmor i Bohuslän, i det stora trähuset som byggdes av en förfader och som i brist på underhåll nu förfaller. Sandra tycker mycket om huset. Hon tycker om farmodern och hon tycker på sätt och vis om syskonen. De fascinerar henne och hon vill vara med dem. Hon vill vara som de är. Fast hon är också skeptisk till dem. De är annorlunda på många sätt. Men hon vill höra till dem. Hennes eget liv, i mexistensvillan med föräldrarna, katterna, svampplockningen och akvarellmålandet, framstår som mindre intressant, men hon slits mellan dessa världar.

Som vanligt är saker och ting inte svart eller vitt. De tre syskonen är också på väg någonstans. Ofta verkar de dessutom inte vilja vara hos sin farmor, vilket Sandra är oförstående inför. Det är mycket hon förundras över i umgänget med dem. Hon känner förundran men också det som det engelska ordet ”intimidating” beskriver så bra, ungefär som något opålitligt och lite hotfullt, som Sandra dock inte viker sig för.

Sommarleken är en intressant skildring av att som ung människa söka sig vidare. Till något annat, till något nytt, efter ett innehåll och ett sammanhang som känns självklart. Ibland går det dock för långt, tillstånd förändras på oanade sätt. Den där dova, och ibland ångestfyllda, stämningen ger som sagt föraningar om det redan från början.

/Carolina

Som eld

Författare: Sara Lövestam.
2015, Homo, Kulturkrockar, Kärlek.

Riktigt spännande med en ungdomsbok av Lövestam! Och det är så väldigt vackert - språket, känslan, tonen, doften. Det finns där, alltihop, och jag tycker om det, riktigt mycket.

Det är historien om Anna, men också historien om Lollo. Och historien om dem båda. Och detta under en kort tid, när sommaren var som varmast och vackrast, och två flickor hittade kärleken. I varandra, till varandra.

De kom med samma skärgårdsbåt till ön där Anna tillbringat alla sina somrar, numera med sin tufsiga pappa som inga pengar har, men som för länge sedan har byggt ett minitorp på en arvetomt. Lollo kommer dit för första gången, hennes föräldrar har just köpt mångmiljonkåken i närheten, och tänker sig en kortare vistelse innan de flänger vidare. Anna är den rejäla, robusta, enkla tjejen, som njuter av naturen och stillheten när hon äntligen kommer ifrån stan. Lollo däremot känner sig tvingad att följa med, är arg och sur för detta, och har ingenting att göra, vill ingenting göra. Flickorna möts, tycke uppstår i all hemlighet, det är deras sköra, stulna stunder som får jorden att snurra. Tills plötsligt Lollo, inför sin mamma, inte ens kan tillstå att hon känner Anna.

Det gör ont, det är ett svek av allra värsta sort, det smärtar även mig som läser, som inte ens är där. Det är ju inte första gången detta händer - dock oftast i form av att rik flicka förälskar sig i fattig pojke, eller tvärtom. Nu förälskar sig rik flicka i fattig flicka. Med allt vad det innebär av inneboende kulturkrockar, två omöjliga världar som möts. Men det är inte meningen att de ska mötas. Och ändå gör de det. Med väldigt stor känsla, som doftar eld och tång, som skimrar i solnedgångsrött och guld. Det gör ont att se hur det går för dem, och ändå hade jag velat följa dem lite till, när boken väl är slut. Men hur den slutar säger jag inte - läs, berörs och njut själv.


/Tuija

En varm vinter

Författare: Christina Wahldén.
2013, Andra länder, Kärlek, Resor, Vänskap, Övrigt.

Äntligen en Wahldénbok som gick rakt in i mitt hjärta, iallafall! Det känns som att hon litegrann tappat det positiva stinget de senaste åren, mycket tungt och dystert innehåll - men här, ja, en berättelse man köper rakt av! Kanske, kanske, hänger det ihop med den för mig stora igenkänningsfaktorn av precis allt (trots att det var 25 år sedan..), men det finns mycket klokt och tänkvärt i den också. Jag gillar verkligen att Alex vågar lita på sig själv, och äger tilliten till att allting alltid ordnar sig. För det gör det. Fast kanske inte alltid som man tänkt sig. Men man måste våga kasta sig ut i det okända och oplanerade, för att få upptäcka just detta fantastiska fenomen i tillvaron. Som alltför få människor gör.

Alex är i vilket fall dödstrött på sina föräldrar som skilt sig, och beter sig som barnungar (håller verkligen med!). Hon bestämmer sig hux flux för att göra precis som de - inte ta några hänsyn utan bara sticka iväg (pappan har åkt till Egypten med sin nya flickvän, och mamman till Indien för att finna sig själv..). Hon plockar ut sina körkortsbesparingar, och köper en flygbiljett till Australien, för.. varför inte? Hon har alltid drömt om att lära sig att surfa. Tredje året på gymnasiet får helt enkelt vänta ett halvår, hon behöver precis detta, just nu. Och ingen vet någonting, det gick ju lite hastigt alltihop... Lite skräckblandad förtjusning kan man läsa mellan raderna - hon är ju faktiskt helt själv, på väg mot andra sidan jordklotet - och så värst genomtänkt är det kanske inte. Men först måste hon jobba ihop lite pengar till sin surfkurs.

Och det gör hon. Tillsammans med Ed som hon träffar på vandrarhemmet i Cairns drar hon iväg till en sockerrörsplantage, där de sliter svetten ur sig ett tag, tillsammans med andra backpackers, men också lär känna aborigintjejen Dawn och hennes dotter. Som i Alex ögon inte har någon framtid därute, där de trots allt hör hemma. Hennes egen närmaste framtid blir istället att dra till Bali, där hon äntligen, äntligen, får lära sig att surfa. Vilket hon verkligen älskar. Och inleder ett förhållande med en av ledarna. Som bara ser henne som en i mängden.

Sviken, sårad och arg återvänder hon tillbaka till Australien och söker upp fina, fina Ed i Sydney,  surfar med honom, och inser hur mycket han faktiskt betyder för henne... och får därefter uppleva att inte heller han är den hon trodde - fast tvärtom.

En fängslande, spännande kärleksförklaring till livet, men också en fantastisk kontinent, där igenkännandets glädje värmer mig ända in i själen. Och både Alex och Ed är fina och kloka bekantskaper, tänkande och reflekterande individer, som man gärna skulle vilja följa lite längre!

Tuija

Fallen flicka

Författare: Christina Wahldén.
uHc, 2009, Andra länder, Hederskultur, Kulturkrockar, Sorgligt, Övrigt.


Rona och hennes familj har flytt från Afghanistan och nu går hon i förberedelseklass, där hennes lärare Monika är ett stort stöd för henne. För stöd behöver hon; när hon punktligt har kommit hem från skolan väntar matlagning, disk, passande av småsyskonen och att vara ett stöd för sin utvecklingsstörde storebror. Mamman är höggravid igen och pappan lever efter traditionellt mönster där hennes storebror Barryalay minsann får vara ute hur länge som helst och göra vad han vill. Detta börjar uppröra Rona allt mer - den enda stund hon har för sig själv, sin s.k. fritid, är en, för föräldrarnas skull schemalagd, timme, då hon kan sitta i skolbiblioteket fram till klockan fem och bara njuta av stillheten och rofyllda samtal med sin klasskamrat Halima. Rona törstar efter kunskap och drömmer om att bli läkare, medan Halima vill bli jurist. Det är härligt att drömma, det är härligt att få vara ensam med sig själv en stund.

Men pappan och brodern snärjer henne allt mer i s.k. sanningar som de konstruerar, om allt de tror att hon gör så fort de vänder ryggen till. Rona får utstå mycket slag och våld, och till slut anar hennes lärare Monika oråd. Hon försöker hjälpa Rona att fly från hemmet, när pappan meddelat henne om ett planerat giftermål, men det går inte riktigt som de tänkt sig. Ett fall från en balkong kan se väldigt olika ut, beroende på vem som tittar.

Obehagligt, upprörande och sorgligt. Visst finns det kulturella skillnader i världen, men ger det verkligen människor rätt att göra vad som helst mot varandra? Temat är högst aktuellt (som vanligt, när det gäller Wahldéns böcker!), men mindre trevligt, med hedersmord/balkongfall högst upp på listan. Boken jag råkade läsa just innan denna (Katarina Wennstams "Dödergök") handlade bl a också om ett kamouflerat självmord - hedersmord. Det är riktigt, riktigt obehagligt att människor medvetet och ondskefullt med finess försöker komma undan svensk lagstiftning när det gäller den egna kulturens värderingar som man värnar - som väger tyngre än mänskligt liv. Hemskt. Men icke desto mindre viktigt att läsa om.

/Tuija

Shoo len

Författare: Douglas Foley.
uHc, 2009, Kulturkrockar, Kärlek, Övrigt.

Vårterminen är snart slut, och för Karim, Gabi och deras kompisar även hela högstadiet. Gabi gitter inte bry sig om skolan utan vill köra sin egen lilla karriär med att komma över snabba stålar på olika sätt. Karim börjar tröttna på den inslagna banan, liksom fler av deras kompisar. En kväll vid ett överfall på en kvinna går det lite för långt, Gabi sparkar henne sönder och samman - för ingenting. Hon hade nästan inget i sin väska. Detta blir vändpunkten för Karim, som känner att han fortfarande vill vara kompis med Gabi och ställa upp på honom - men inte på sånt här. Samtidigt börjar en ny tjej i klassen, Nikoo, som fascinerar och gör Karim nyfiken. De lär känna varandra, och blir riktigt, riktigt kära. Himmelriket skälver dock till i sina grundvalar när Karim förstår att det var Nikoos mamma de sparkade ner i parken.

Han bär på sin hemlighet i flera veckor men känner att han måste låta Nikoo få veta, om deras förhållande ska kunna fortsätta vara äkta och rent. Och Gabi iscensätter så många brandlarm på skolan så att när vårens jättestöt på en värdetransport som han fått in foten i ska verkställas, går allt överstyr. Och det råkar bli bl. a. Karim som är den utlösande faktorn, som slutar med att både Nikoo, men också många andra dör...

Känslosamt, inlevelsefullt och stundtals riktigt spännande - särskilt slutet som man väntat på sedan första kapitlet där man förstår att Nikoo ska dö, och att det är Karim som ska döda henne. Lite i drygaste laget, dock (boken är på nästan fyrahundra sidor), boken hade vunnit på att kortas ned avsevärt. Den påminner också väldigt mycket om Cannie Möllers "Skulden", så gillar du denna har du en minst lika bra om inte bättre bok att läsa där...
Klart läsvärd dock, Douglas Foley skriver alltid tänkvärt och bra, lite kul är det också med den genomgående invandrarslangen och jargongen, så typisk för Foley. Hur realistiskt det är att en rektor mutar bråkstakar med pengar låter jag dock vara osagt...

/Tuija

Shoo bre

Författare: Douglas Foley.
uHc, 2003, Kärlek, Övrigt.

Det är vårtermin i nian, men för Oscar och Elias blir den inte alls som de tänkt sig...
Oscar, med latinamerikanskt ursprung, är ambitiös. Han ansvarar för skoltidningen, är elevrådsordförande och en ordentlig och sjyst kille som många ser upp till.

Elias, syrian, lever sitt liv mer på den halvkriminella banan, men känner att han skulle vilja få lite mer rätsida på sitt liv, så han kommer någon vart med det. Istället får han erbjudande om att vara med i en enkel stöt som skulle ge honom lite pengar - då skulle han lätt kunna uppvakta den oerhört vackra, goda och rättrådiga Zeynep som han börjar bli väldigt kär i. Och som börjar bli väldigt kär i honom, trots att hon känner till hans rykte och inser det fullständigt omöjliga i att ens försöka träffa Elias utan att någon ser dem. Och allting går snett, särskilt deras begynnande förhållande som hennes bröder lyckas få nys om...

Oscar lyckas mot alla odds bli oerhört kär i deras nya svensklärare och mentor Kristina. Hon tillochmed bjuder hem honom på middag för att diskutera skoltidningen, och inleder, otroligt nog, ett förhållande med sin tio år yngre elev. Och försöker sedan avveckla det på ett mindre snyggt sätt... Och Oscar mår ohyggligt dåligt.. Och mitt i alltihop kommer nakenbilderna han tagit på Kristina, på drift, ut bland skolkompisarna, när han glömt radera dem ur skolans digitalkamera. Inte anar han att det är Elias som snott kameran, även om det inte är han som spridit bilderna.

Båda grabbarna mår pyton, var och en på sitt håll, av vitt skilda anledningar - men det är den omöjliga kärleken som ligger i botten.

En fängslande, spännande, bitvis roande berättelse. Douglas Foley väver in lika mycket skön invandrarslang i denna som i sina härliga Habib-böcker. Både tänkvärt och läsvärt!

/Tuija

Med himlen som tak

Författare: Cannie Möller.
uHc, 2006, Kärlek, Övrigt.

Livet för Jimmy är inte alltid lätt.. Sin pappa har han aldrig träffat, han dödades en olycksalig Luciakväll innan han ens var född. Bel är han så otroligt kär i, och efter att hennes storebror Julian dött, som bevakat hennes umgängeskrets, kan de äntligen träffas under lugnare former. Bels bror Daniel, som är Jimmys bästa kompis sedan barnsben, sitter inne i fängelse i Kalmar efter ett bankrån som Jimmy kommit undan med blotta förskräckelsen = samhällstjänst.

Istället skapas turbulens i deras liv bl a kring Bels kusin Soya, som efter att ha blivit våldtagen, inte vågar berätta om detta för sina föräldrar - hennes pappa skulle slå ihjäl henne. Hon dras in i en massa skit som bara gör livet ännu värre för henne, och Bel har svårt att hjälpa henne. Det försöker däremot Bels mamma göra; hon trotsar sin lillebror och börjar äntligen ta både sitt eget och dotterns liv på allvar.

Samtidigt har Jimmys mamma Lucia förbarmat sig över unga Elvin och hennes mamma, som håller på att förlora förståndet kring förlossningen av ett oönskat barn. Elvin får bo hemma hos henne och Jimmy, till Bels stora svartsjuka - Bel och Elvin känner varandra från den dansklass de går i, och klassen engagerar sig i utvisningsproblematiken kring Elvin och hennes mamma.

Jimmy strular till det lite extra med en otrohetsaffär som inte betydde något, men kan Bel lita på honom efter det? Och Daniel i fängelset, han blir bundis med en muslimsk kille som får honom att få upp ögonen för islam. Tillsammans rymmer de två, och Daniel ska få gå på en koranskola i Afghanistan. Hur ska Jimmy, hans barndomskompis, och hans syster Bel kunna stoppa galenskaperna?

Detta är den tredje fristående delen där bara Jimmys mamma Lucia är med från den första ("Lucia"), men både Jimmy, Daniel och Bel är med från den andra ("Skulden").
Riktigt spännande och riktigt bra, med många människors öden och historier invävda i varandra på ett skickligt sätt. Mest får man ut av den genom att läsa dem alla tre, i ordning, men den funkar säkert bra även om man inte läst framför allt tvåan; "Skulden".

/Tuija