Insprängt
finns också intervjuer med pappan, som såhär i efterhand får chansen att
reflektera över hur han var mot sin dotter när hon var ung, men också över sin
egen förändring i synsätt, under resans gång mot en försvenskning. Elafs rädsla
för pappan under många år dödade dock inte den djupa kärlek hon alltid känt för
honom, och hans öppenhet med sitt förändrade synsätt – att våga släppa taget om
släktens hedersgrepp - är en bra vägvisare och förebild för dem som
förhoppningsvis vågar komma efter.
Elafs liv i
skam och rädsla gör mig så beklämd över hur många unga flickor i min
närhet lever i samma typ av fängelse - utan att det syns utanpå. Elafs kamp för
sin frihet har dock ett pris - eller många! - och när hon beskriver hur hon
bytte ut sitt fängelse mot fotboja så förstår man vidden av problemet, och att
det kanske aldrig går att sudda ut spåren det satt i en ung människa. Hon har
skrivit boken hon själv hade velat läsa och behövt hämta styrka ur, när hon
redan som tioåring brutalt kastades in i den hederspräglade livsstilen. Då –
när hon över en natt – fick sin första mens och plötsligt blev avskuren allt
hon tidigare tagit för givet.
En väldigt
personlig och berörande bok, men samtidigt en riktigt viktig bok - för alla.
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar