fredag 13 juli 2018

Kärlek, hat och andra filter

Omslagsbild

Författare: Samira Ahmed.
2018, Kulturkrockar, Kärlek, Rasism.


En intressant debut med en muslimsk huvudkaraktär, som är berättad utifrån just det perspektivet! För det är Maya som berättar om sin sista tid på high school, Maya som har en indisk bakgrund i en muslims familj som lever i Chicago. Föräldrarna driver sin egen tandläkarpraktik och har höga ambitioner för dottern - läkare eller jurist, college i närheten av hemmet där de kan ha lite koll på henne, och uppmuntran att lära känna Kareem, en lämplig giftaskandidat som hon lär känna på ett bröllop.


Och ja - Kareem är både trevlig och attraktiv, och livet skulle vara så enkelt att dela med honom. Inga omständiga förklaringar hit och dit om alla speciella indiska manéer och dylikt, han har ju precis samma bakgrund som hon. Men - egentligen är hon kär i Phil, som hon har en försiktig och spirande romans med... en icke-muslimsk helt vanlig amerikan och därmed en fullkomligt otänkbar pojkvän... som när en väldigt speciell dröm om sin framtid.


Vilket hon också gör! Men hennes dröm liknar inte hans, och framför allt är den fjärran från vad hennes föräldrar tänkt sig för hennes del - hon älskar film, att arbeta med film, och i hemlighet har hon sökt  och kommit in på en filmskola i New York. Hur ska hon kunna berätta? Hur ska hon kunna få dem att förstå att deras dröm inte är hennes?


Samtidigt inträffar ett terrordåd i stan, som omkullkastar hela Mayas och hennes familjs liv. Den misstänkte har samma efternamn som Maya, och över en natt blir både hon och hennes föräldrar villebråd i en riktigt obehaglig hatjakt, fylld av fördomar och våld. Vad ska det nu bli utav hennes drömmar?

Spännande och intressant på många sätt!

/Tuija

fredag 29 juni 2018

Dagen du förstörde allt

Omslagsbild

Författare: Linnea Dahlgren.
2018, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Det här är berättelsen om Kass och Mellan. Eller egentligen ganska lite om Kass, dvs Kassandra. Desto mer om Mellan, dvs Melanie, men även om det som de hade tillsammans, de här två tjejerna. De hade en vänskap utöver det vanliga, bodde grannar en bit ut i skogen, hade planer för hela livet där de skulle följas åt, ägnade sig åt tidsresor i Solgläntan... både bakåt i tiden, från det att de först träffades för sju år sedan, till framtiden som vuxna och t o m åldringar.

Men så händer det fullkomligt obegripliga. Kass väljer att avsluta sitt liv, utan att på minsta sätt hinta om att något inte står rätt till. Och därmed avslutas även Mellans liv. Känns det som i alla fall...
Åtminstone sätts det på paus under lång, lång tid.

Så i detta mellanrum, mellan livet som det var, och livet som aldrig blir, får vi följa Mellans svarta hål. Timme för timme, dag för dag, ska det onda någonsin ta slut? I tröstandet av småsyskonen som ju också blev kvar växer något nytt fram... men har hon ork för andra? Fast delad sorg verkar inte väga fullt lika tung, och delad skam minskar skammen till en tiondel - det kommer hon i alla fall fram till.

Men det är ingen trevlig resa, och för Mellan känns det som att den aldrig kommer att ta slut - hur ska hon kunna hitta liv och mening igen, hur ska hon kunna möta alla i skolan, hur ska hon kunna begrava Kass, ta farväl..? Det är ingen ände på sorgen och saknaden, hatet och kärleken. Men med flera andras hjälp gör hon tidsresor tillbaka till dagen då allt vändes på ända. Kan de tillsammans hindra Kass från att fullfölja sina planer, kunna få henne att stanna kvar? Eller helt enkelt komma tillbaks?

Det är en fantastiskt fin skildring av vänskap, men också av sorg när den är som allra, allra svartast, och så tung att bära. En sorg som är bottenlös, men som till slut ändå får Mellan att bottna i något fast. Livet kommer inte att bli som det var tänkt, utan på ett annat sätt. Men det kanske går.. det med? Med andras stöttning och hjälp, men också genom fantasins magi kanske ljuset i tunneln ändå går att skymta?

/Tuija

fredag 15 juni 2018

Pojken under bron

Omslagsbild
Författare: Katarina Wennstam.
2018, Deckare, Homo, Kärlek, Sorgligt, Thriller, Vänskap.

Så har då den fristående uppföljaren till "Flickan på hotellet" kommit, kanske t o m strået vassare, men även obehagligare än den första boken om Alex Skarp - den nyfikna, självständiga tjejen med sitt halvspanska ursprung, sin bästa kompis Charlie som hon här dansar sexig salsa med, och sin numera mycket svartsjuke pojkvän.
Den tar vid där den förra slutade, men fungerar alldeles säkert utmärkt på egen hand också - man får löpande veta det man behöver känna till, för att förstå. Och det är alltid bra, för alla, med en uppfräschning av minnet...

Här kastas vi in i en fruktansvärt brutal misshandel av en kille som var på samma fest som Alex och pojkvännen Noah. Där även hennes kompis Charlie var. Som på något vis är inblandad i misshandeln. Men vad vet han och varför säger han inget? Charlie blir ett totaltraumatiserat vrak efter händelsen som påverkar många och som fick dödlig utgång, och för att försöka lirka ur Charlie det som inte går, börjar Alex och hennes kompis Bianca gräva i detaljer i ett snabbare tempo än polisen hinner med. Till sin hjälp tar hon förstås mormor domaren, den så klarsynta och erfarna, men även av pappans flickvän, polisen Valentina - vis av förra bokens misstag där hon ofta gick bakom ryggen på polisen och äventyrade både utredning och sin egen säkerhet.

Det är spännande och som sagt ganska obehagligt - sånt här ska ju inte behöva hända, men tyvärr gör det ju det ändå. Det är helt enkelt en riktigt bra och trovärdig deckare för tonåringar, som skildrar en riktigt ful baksida av dagens samhälle.

/Tuija

fredag 1 juni 2018

Alla mina hemligheter

Omslagsbild
Författare: Non Pratt (pseudonym för Leonie Parish)
2018, Homo, Sorgligt, Vänskap.

Fyra barndomsvänner samlas för att tillsammans leta upp en gömd plåtlåda på ett skoltak. Varför? De är arton år, har inte setts på åratal, men var tidigare ett synnerligen sammansvetsat gäng på både gott och ont. Men nu är det någon som fattas dem - Mille, som nyligen dog i cancer - och de vill hålla löftet till henne om att träffas, leta upp och öppna minneslådan och läsa alla hemligheter de skrev till sig själva, till sina framtida jag när de var tretton år gamla. Stunden är alltså kommen för att ses för första gången på evigheter, då de är sig både lika men ändå förändrade. Avstånden dem emellan krymper dock, allt eftersom eftermiddagen och kvällen lider...

De vet egentligen inte varför det var så viktigt för Millie att de skulle ses, men detta klarnar allt eftersom. Problemet är bara att de minns ju inte alls vad de stoppade ned i lådan, vad de skrev, men det slutar med att de måste avslöja hemligheter för varandra, som de fortfarande inte egentligen är beredda att göra. För Alix del, som berättar, handlar det om hur hennes vänner kommer att hantera hennes homosexualitet. Hon är inte rädd för vad de ska tycka i sig, utan vad de kommer att tycka och tänka om att hon aldrig berättade... Men killarnas hemligheter väger inte så lätt heller.

Det är mycket känslor av alla de slag som lyfts fram i ljuset, och sorgen över den döda vännen som inte längre är med dem, men ändå är, - i allra högsta grad -  berör. Det är mycket som är fint skildrat, i tämligen lättläst och snabbläst form, om saker och företeelser som de flesta brottas med. Och om döden, den fula, som inga unga borde behöva brottas med.

/Tuija 

fredag 18 maj 2018

Tionde våningen

Omslagsbild
Författare: Christina Herrström.
2018, Kärlek, Sjuka föräldrar, Vänskap, Övrigt.

Tänk att Herrström äntligen kommit ut med en ny bok, så många år efter hennes "Tusen gånger starkare" som totalt knockade mig 2006. Och även detta är en väldigt stark och berörande berättelse, så fantastiskt fint skildrad, om en skilsmässa som lagt en orimlig börda på en sjuttonåring.

Och resultatet av skilsmässan har blivit att Jorinde lever ensam på tionde våningen. Med allt vardagsansvar men utan några pengar att tala om. Och utan sin pappa, som skulle varit hennes stöd. Han lever tillbakadraget, i sin egen deppighetsbubbla, i stugan ute på ön, dit Jorinde tar sig regelbundet för att titta till honom. För hon är orolig. Hans aggressioner och sorg över ett förlorat liv och en förlorad kärlek äter upp honom. Men även henne. För det har ju blivit helt fel och omvända roller i livet.

Den älskade mamman blev nämligen plötsligt nykär, ville inte mista sin chans att börja om på nytt, och flyttade med den nye mannen till USA. De har regelbunden kontakt, men har inte setts på ett och ett halvt år, och nu vill hon till varje pris att Jorinde ska komma över till jul. Vem som ska ta hand om pappan funderar hon inte på, och ingen annan heller. Oron och omhändertagandet, ångesten över vad pappan kan ta sig till i ett obevakat ögonblick, blir en börda utan dess like som ingen ser eller förstår.

Utom Emanuel, en väldigt oväntad kärlek som ramlar in i hennes liv, som både lyssnar och förstår som ingen annan när hennes pansar och inre styrka vacklar. För hon orkar inte vara stark jämt för allt och alla, orkar inte varken utåt eller inåt. Men vad händer då, när hon inte orkar mer - vem ska då ta hand om pappan? För det är ju delvis hennes fel att det blev som det blev....

Mycket skuld och sorg, mycket styrka och svaghet, många människor som sviker - eller inte. Här finns det mesta paketerat i ett vackert språk som leder in Jorinde och hennes öde under huden på en.
Mycket läsvärd!

/Tuija

fredag 4 maj 2018

Till alla killar jag har gillat

Omslagsbild
Författare: Jenny Han.
2018, Kärlek, Vänskap.

Det tog några år, men nu har Jenny Han, som skrev den jättefina sviten kring "Sommaren jag blev vacker", kommit ut med en ny - som även den får en del två (kommer i juni) och en del tre (kommer i oktober). Det är en historia om systerskap och kärlek, och om händelseförlopp som står helt utanför ens kontroll. Fin - javisst... men onekligen väldigt amerikansk i mångt och mycket. Kanske kommer jag att läsa de andra delarna, kanske inte.

Berättelsen cirkulerar i alla fall kring sextonåriga Lara Jean, som lever med sin pappa, lillasyster Kitty och storasyster Margot. Flickorna är tre tajta "Song-tjejer" - deras döda mamma var koreanska, och de har ärvt mer än den goda mattraditionen och utseendet från henne. Men nu är tiden inne för storasyster Margot att släppa det tyngsta ansvaret för hushållet, hon ska vidare till Skottland för att studera. Men hon lämnar också sin pojkvän bakom sig, grannkillen Josh. Som Lara Jean i hemlighet har gillat sedan hon var liten... Men släppt taget om, och varit fullt nöjd med att vara tajt vän med. För det är han, till hela familjen.

Men nu bryter alltså Margot med Josh, för hon är inte intresserad av något långdistansförhållande, trots att det de haft varit äkta kärlek. Och i samma veva som systern flyttar händer något ofattbart. I en väldigt privat ask har Lara Jean i massor av år förvarat några brev som hon skrivit, brev ej ämnade att läsas av någon utan snarare varit hennes eget sätt att göra upp med sina känslor -  när hon betraktat dem som avslutade - till killar hon gillat sedan hon var riktigt ung. Nu har någon lyckats få tag på dem och postat dem... och ja, naturligtvis får Josh ett... med ett innehåll han inte hade en aning om. Förstås. Vilket får konsekvenser. Jobbiga sådana. Men även den snygga, kanske lite ytliga Peter, som precis har blivit dumpad av sin tjej, och som gärna kan tänkas använda Lara Jean för att trots allt försöka få sitt ex lite svartsjuk, får också ett för honom mycket oväntat brev...

Upplagt för komplikationer - ja! Men också för oväntade känslor hos dem alla, känslor de inte riktigt visste att de hade. För människor de inte riktigt visste var de hade. För människor de kanske inte kände fullt så väl som de trodde...

/Tuija

fredag 20 april 2018

Allt ska brinna

OmslagsbildFörfattare: Sofia Nordin.
2018, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Men det mesta brinner redan, särskilt Minna. Hon brinner för att fixa vegetarisk mat i skolan, hjälpa de nyanlända, störta patriarkatet, rätta till världens alla orättvisor... Hon brinner så till den milda grad för allt elände och alla dumheter, att hon bränner sig själv i alla ändar... Men det är att gå händelserna i förväg.

Sofia Nordin har återigen skrivit en stark och berörande historia, och denna gång om de två syskonsjälarna, krigarsystrarna, revolutionärerna Minna och Agnes. De har varit bästisar sedan fyran, och står idag, 17 år, tillsammans på barrikaderna med sina dreads och slåss för allt och alla. Men mest slåss Minna. Agnes försöker balansera upp Minnas alla galenskaper, är lite mer jordad, men älskar Minna för den hon är och allt hon lyckas uträtta. Även om det någonstans skaver en liten, liten smula. En dag får hon av misstag se självskadeärren innanför överarmarna på Minna, men vill inte riktigt ta in det hon anar. Förrän det plötsligt händer, det som bara inte får hända, det som skulle lämna Agnes ensam kvar. Men hon misslyckas.

Helt plötsligt finner sig Agnes vara brandvakten, som ska se till att Minna inte brinner överstyr. Ett alldeles galet ansvar, men hur skulle hon inte kunna? Eller som hon själv inser: "Hon ville fixa allt. Jag ville fixa henne." Men hur ska man räcka till, när man allt mer börjar tassa på tå, och allt mer börjar inse att ens närmaste faktiskt inte är frisk, faktiskt har psykiska störningar som äter upp henne?

Jag blir väldigt berörd av de här två tjejerna som vill så mycket och kämpar så hårt. Även om mycket är huvudlöst, så hör det till åldern att ha ett lite naivt hjärta. Det enda som stör läsflödet i en otroligt engagerande bok är Nordins envishet med att byta ut alla "man" i tredje person, till "en", något dialektalt som stoppar upp hela tiden.. t ex "Får en ens vara med på dejtingsidor när en är sjutton?"... hela, hela tiden... Inget bra grepp alls, i min smak. Men en angelägen och stark, och mycket läsvärd berättelse är det!

/Tuija

fredag 6 april 2018

De förlorade


Omslagsbild

Författare: Henrik Fexeus.
2017, Action, Läskigt, Mystik, Thriller, Äventyr.

En annorlunda, fantasikittlande historia, som liknar inget annat - många lösa trådar som väcker fler frågor än de ger svar. Men antagligen får man dem i uppföljare som kommer!

Ky är en tonårstjej som råkar slå hål i väggen i sitt rum - och där inne, bakom väggen och mellan nästa vägg finns ett mellanrum. Som leder till en labyrint av gångar, under Stockholm. Först stöter hon på Jaquin, som verkar leva i ett av mellanrummen, och tillsammans undersöker de gångarna och hittar ett sällskap unga, som verkar leva därnere i gömda utrymmen. Bossi verkar vara den som bestämmer över dem, och han drömmer fram kartor över stadens innandömen som han försöker skriva ned som vaken. Ingen anar dock vidden av dessa kartor... Eller vad som finns - eller inte finns - där staden slutar...

Adam är en kille i en annan del av stan, som blir indragen i allt märkligt som händer och i gängets gemenskap under jorden, genom sina märkliga hallucinationer, som får honom att ifrågasätta vad som är verkligt och vad som är sanning. Han ser tecken som ingen annan ser, och finner sig jagad av de grå, som kommer i en silvergrå bil och utplånar hans familj - även han blir benägen att ansluta sig till de andra under jorden, och blir lovad svar på sina frågor - frågor som även Ky och Jaquin står förvirrade inför. Vem jagar vem och varför? Och varför går det inte att lämna Stockholm, som verkar vara innesluten i en bubbla utan utgångar.. Och vad är det egentligen för experiment som pågår i Kaknästornet?

Det är svårt att andas, lätt att tvivla och förtvivla över sitt förstånd, och jakten på vissa individer pekar på försöksverksamhet av astronomiska mått. Vad är verkligt och vad är illusion?

                                                                                                                         
/Tuija

fredag 23 mars 2018

Fandom

OmslagsbildFörfattare: Anna Day.
2018, Dystopi, Fantasy.

Första gången jag hörde talas om Fandom, skriven av Anna Day, var på en blogg där jag läste en recension om boken. Jag fastnade direkt för hur boken hade uppkommit. Tydligen vann författaren skrivartävling med en novell kring det som senare blev en roman. Bokförlaget snappade upp novellen och tyckte den var så bra att de erbjöd henne ett bokkontrakt för att göra om novellen till en roman. Inte så vanligt inom bokförlagsvärlden. Dessutom såldes roman till 21 länder innan den ens var utgiven. DÅ triggas verkligen min nyfikenhet!

Det bästa är ju att man inte blir besviken. Fandom är en fantastiskt meddragande historia med många twister. Ibland driver författaren med de dystopiska framtidsromanerna och ibland hyllar hon dem. Vad handlar den då om?

Violet är på väg till ett fantasy-convent med sina två kompisar Alice och Katie, och lillebror Nate. De är utklädda till karaktärer ur deras favoritbok, Galgdansen. Violet är, utan att överdriva, en riktigt nörd när det kommer till bokens värld. En fangirl. Men något händer och plötsligt befinner sig alla fyra i den världen. En dystopisk framtidsvärld där människor är genmanipulerade för att bli perfekta och där de icke-genmanipulerade har blivit slavar.
Hur ska de ta sig hem igen? De verkar följa bokens handling och kanske är det så de måste låta det göras för att de ska komma hem… Men att få handlingen att gå dit de vill visar sig vara svårare än de först trodde. Speciellt när de inleder sin ankomst i världen med att råka döda huvudkaraktären…
Som sagt: väldigt uppfriskande och fängslande historia med trovärdiga karaktärer. Normala människor som hamnat i onormala förhållanden. Rekommenderar läsning.

/Veronica

fredag 16 mars 2018

Saker ingen ser

Omslagsbild

Författare: Anna Ahlund.
2017, Homo, Kärlek, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Anna Ahlund har återigen skrivit en väldigt fin historia om hur kärlek och vänskap kan se ut när den är som finast. Se gärna vad jag tyckte om hennes debut "Du, bara"... Och det är andra gången på kort tid (för mig) som en ungdomsbok refererar i mängder till Jandy Nelsons "Jag ger dig solen" = fler än jag som tycker att den går utanpå det mesta!? Här finns förstås kopplingen till konsten, men det finns också andra superbra tonårsböcker som nämns mellan varven.. Kul!

I alla fall... är detta historien om estetklassen i Uppsala under våren i tvåan och hösten i trean, och sommaren däremellan. Det börjar med att Sebastian, på nyårsafton, ger sig själv löftet om att kyssa en ny person i månaden - om inte annat så för att se om man den vägen kan hitta någon att gilla, men också våga släppa taget och vara lite modig.. Vad har man att förlora, liksom? Men det är lika mycket, om inte mer, historien om tvillingarna Aron och Linn - Linn, den begåvade pianisten och Aron som talangen inte räckte över till.. Det är också berättelsen om Frides starka kärlek till Miriam, om Yodit som älskar sitt målande, och försöker få igång Johannes att måla igen - Johannes som bär på en sorg efter sin döda storasyster, som Yodit inte alls förstår vidden av. För han berättar ju inget. Det är tankar och känslor som kanske inte märks så mycket på ytan, som präglar året vi får följa dem. Men där finns mycket dramatik, mycket sorg över saker som inte går att förstå, men också massor av kärlek av alla de slag.. homo- bi- och hetero, och allt däremellan. Och massor av sex. Och det är ingående detaljer, kan jag säga... Men väldigt vackert beskrivet!

Det enda jag kan invända emot är trenden som verkar pågå där det framställs hur vanligt förekommande det förefaller vara, att så många ungdomar testar att vara tillsammans med vem som helst, av vilket kön som helst, hur ofta som helst, utan minsta reflektion - som någonting fullständigt självklart och jättevanligt. Och att det dessutom vimlar av likasinnade i varenda buske. Det har jag svårt att tro, att det skulle vara så, ens i storstadsregioner, och kan därför se svårigheten med igenkänning för många unga i vårt avlånga land. Tvärtom tror jag att det mesta i den vägen fortfarande reflekteras med stor vånda, för dem som känner så, eftersom de flesta fortfarande lever i förhållandevis normativa strukturer. Även om man gärna hade önskat att samhället mer såg ut som det beskrivs t ex här, eller i Norra Latin, av Sara Bergmark Elfgren...
Nåväl, jag läste Saker ingen ser med stor behållning i alla fall, och kan varmt rekommendera den!

/Tuija

fredag 9 mars 2018

Rubinröd

Omslagsbild
Omslagsbild
Omslagsbild
Författare: Kerstin Gier.
2012 / 2013, Historiskt, Humor, Kärlek, Mystik.


Tidsresor, förvecklingar, humor och kärlek - det är några av ingredienserna i Ädelstenstrilogin. Klumpiga Gwendolyn ingår i en härligt udda och rörig familj med en hel del hemligheter… Det sägs att Gwendolyns kusin Charlotte bär på en gen som gör att hon ofrivilligt kan förflytta sig i tiden. Hela Charlottes liv har gått åt till studier i de mest skilda ämnen, för att vara redo för vilken tid hon än hamnar i.


Men ett tu tre är det Gwendolyn som helt oförberedd reser i tiden. Och inte nog med det. Det finns en vansinnigt snygg kille som också kan resa i tiden. En som dessutom verkar kunna hantera vilken situation han än hamnar i… Han ingår i det hemliga sällskapet Väktarna, som äger den kronograf som kontrollerar och gör resorna säkra.

Men - väktarna verkar ha en hemlig agenda. Vad är det egentligen de vill uppnå?

Det händer nästan extremt mycket i boken. Det ingår både spänning, allvar och en hel del humor och persongalleriet är av det mer fascinerande slaget! Rubinröd efterföljs av Safirblå och Smaragdgrön.

/Liselott



fredag 2 mars 2018

Gökungen

Omslagsbild
Författare: Frances Hardinge.
2018, Fantasy, Läskigt, Mystik.


Såg den här till synes läskiga boken i bibliotekets hyllor. Hmm, har jag inte läst något av den författaren innan… Jodå hon skrev ju Lögnernas träd innan. Den var otroligt bra, spännande, läskig och otäck. Det blev inget blogginlägg om den men hennes nya som jag nu läst måste jag bara tipsa om!
Det är en berättelse ur Tris perspektiv. Hon vaknar upp i sin säng efter att något hänt. På ett sätt mår hon bra men på andra sätt känner hon inte igen sig själv, sitt uppförande och känner sig annorlunda. Hon minns inte allt heller. Faktiskt ingenting om vad som hände. Hennes lillasyster är rädd för henne och har Tris skrämt sin lillasyster så borde hon väl komma ihåg det, men nej. När hon ska läsa sina dagböcker för att bättre minnas finns inget innehåll i dem. De är sönderrivna. Dessutom är hon omättlig, ständigt hungrig och kan äta precis hur mycket som helst. När föräldrarna börjar viska bakom stängda dörrar blir hon nyfiken. Lyssnar i smyg och försöker ta reda på vad som hänt. För även hennes föräldrar verkar rädda för något. Det hon kommer på spåren är mer skrämmande än hon kunnat tänka sig.
Jag älskade hur författaren fått ihop denna berättelse. Relationerna i familjen, miljöerna och skurkarna. För såklart finns här skurkar men också hjälp från oväntat håll. En fantastisk värld som rymmer så mycket mer än det du och jag ser med våra ögon…
/Liselott

fredag 23 februari 2018

Saeculum

Omslagsbild
Författare: Ursula Poznanski.
2013, Försvinnanden, Läskigt, Thriller.

I Ursula Poznanskis andra bok på svenska, Saeculum, är det ett gäng lajvspelande unga vuxna som drabbas av förbannelsen. Bastian ska (på grund av sin senaste förälskelse) för första gången medverka i ett lajv. Långt ute på landsbygden, i öde bygder, ligger spelplatsen gömt av ett jordskred. Allt av nutid lämnas hemma. Här härskar medeltiden. Stackars Bastian får exempelvis klara sig utan sina glasögon. Som bärare av glasögon kan jag ana hur han har det.

Enligt sägnen ska en förbannelse ha uttalats över området. En förbannelse som ter sig allt verkligare för lajvarna, och snart börjar spelarna försvinna en efter en. Lajvet avbryts – nu gäller det att hitta de försvunna och överleva…

Jag tyckte Saeculum började lite trögare än Poznanskis Erebos, men gick sen inte att lägga ifrån sig. När natten övergick till gryning läste jag de sista sidorna och kunde andas ut. Poznanski skriver verkligen spännande.

/Liselott

fredag 16 februari 2018

Erebos

Omslagsbild
Författare: Ursula Poznanski.
2011, Läskigt, Thriller.

Det tisslas och tasslas på skolan där Nick går. Platta paket överlämnas. Fler och fler är frånvarande från lektioner eller ser alldeles utmattade ut. Till slut händer samma sak med Nicks kompis. Fast denne hävdar att allt är som vanligt. Vad är det de gör?

Så kommer den dag när Nick blir erbjuden det platta paketet – ett spel med namnet Erebos. Han får inte säga ett ljud om det till någon, inte ens till andra spelare. Inte knysta om att han spelar eller avslöja sitt alias i spelet. Han ska uppträda som att allt är normalt (trots att han spelar flera timmar om dygnet, dag som natt). Snart är Nick helt inne i spelet, det går liksom inte att släppa. Det är så bra gjort. Samtidigt ska han hålla fasaden inför familj och vänner.

Det är något med spelet som är väldigt mysko. Nick får uppdrag att utföra utanför spelet, i verkligheten. Konstiga uppdrag utan rim och reson, som inte har med spelets handling att göra. Dessutom verkar spelet veta lite för mycket om Nick för att det ska kännas bra. Är det någon som bevakar honom? När han ser fler och fler på skolan som förändras anar han att det beror på spelet och han börjar ställa frågor. Något som spelet inte tycker att han ska göra…

Jag tycker det är en vansinnigt spännande bok som Poznanski har skrivit. Värsta konspirationsteorin som ändå skulle kunna hända i verkligheten. Hon har lyckats beskriva spelandet så att det känns fullt naturligt för mig att ”titta på” när Nick spelar, även om jag inte är någon spelare själv. Jag säger bara läs, läs, läs!

/Liselott


fredag 9 februari 2018

Ni kommer sakna mig!

Omslagsbild
Författare: Moa Herngren.
2017, Action, Försvinnanden, Kärlek, Resor.

Vilken bok! Fartfylld, obehaglig, lite sorglig... Det är inte lite som den sjuttonåriga My råkar ut för! Tydligen har hon råkat ut för mycket annat, i en tidigare, fristående bok; Homecoming Queen, som jag inte läst tidigare. Vilket inte hade någon som helst betydelse - man förstår bara att My i den boken varit utbytesstudent i USA. Med noll koppling till den här bokens öden och äventyr.

Hon är alltså en stockholmstjej, med skilda föräldrar = två familjer. Pappans nya med två småttingar roar henne måttligt, mammans nya karl med två bonussyskon roar henne inte alls - tvärt om. Och ingenstans känner hon att hon egentligen hör hemma, får plats - ingen familj, inget hem, känns längre som hennes. Hon upplever det som att ingen varken vill eller orkar ta ansvar för henne längre, utan snarare väntar på dagen då hon ska flytta hemifrån och deras egna nya liv ska bli lite enklare (usch så hemskt...).

Så händer det otroliga - båda familjerna åker iväg på semester och tror att My är med den andra familjen... Snacka om att känna sig bortglömd! Eller... snarare känner hon att det kanske inte var ett missförstånd; de har det bättre utan henne och tänker kanske att det säkert löser sig. Alltså löser hon det. När den värsta besvikelsen lagt sig. Fine - de ska få slippa henne. Men hur? Och vart ska hon dra?

Det första hon kommer på är att slicka sina sår i det gamla huset där de en gång bodde, som en hel familj. Semesterbommat är det, så hon lyckas smita in genom ett källarfönster. Men blir brutalt påkommen av en hemvändande familj. Kalabalik!

Men hon finner ett tags sinnesfrid med ett gäng - för samhället osynliga individer - som lever i naturen, av naturen. Trodde hon. Tills hon även denna gång blir brutalt uppväckt till en verklighet av stöldraider hon inte vill vara del av. Som slutar synnerligen olyckligt - killen i hennes gamla hem, huset där hon bröt sig in, blir allvarligt knivskuren! Nu är hon ordentligt insyltad i alldeles för mycket... Nybliven vuxen, utan inkomster, inbrottstjuv, efterlyst, indirekt delaktig i ett mordförsök, jagad av de hämndlystna naturmänniskorna som tror att det är hon som förrått dem... Vad ska hon göra, vart ska hon ta vägen?

Det blir en sanslös händelsekedja där hon liftar med obehagliga, blir upptäckt och jagad av myndigheter och sina två familjer som nu upptäckt sina misstag, blir insyltad i stripdansande för sitt uppehälle, men också med jämna mellanrum stöter på den fina Jacob, från huset där hon en gång bodde... Och mycket, mycket annat...

Hej och hå - onekligen en bok där det går undan! Men åh vad jag känner med lilla, starka My, som bara vill känna sig älskad, känna sig hemma någonstans. Och har sånt oflyt... men också massor av flyt. Tackochlov! En bok och en karaktär att tycka mycket om! Och ett händelseförlopp som går utanpå det mesta!

/Tuija

fredag 2 februari 2018

Karta för förälskade & andra vilsna

Omslagsbild
Författare: Johanna Lindbäck.
2017, Kärlek.

Äntligen har hon gjort det igen! Dvs skrivit en ljuvlig liten pärla. Vilket jag betvivlade när jag läste baksidestexten.. om en tjej som snor kompisens spaningsobjekt, men inte nöjer sig med det utan samtidigt gapar över ännu en kille - samtidigt. Hmm... Men den var den klart bästa sedan "Min typ brorsa" som kändes klockren när den kom 2008. Och ett stort plus för att boken "Jag ger dig solen" - den bästa boken ever - (av Jandy Nelson), spelar en liten men betydande roll i slutet. Underbart!

Boken handlar i alla fall om Julia, som ska tillbringa några veckor på familjens lantställe vid havet söder om Stockholm. Det ska även Rasmus, vars mamma hyrt grannstugan, och där snubblar de alltså över varandra. Julias tillvaro har varit minst sagt turbulent den sista tiden i nian, för hon har försiktigt inlett ett förhållande med Isak, som hennes bästis spanat in. Inte populärt kan tilläggas (trots att ju Isak faktiskt aktivt tagit ställning för Julia och mot Karin, men det verkar visst inte relevant i Karin värld). Sårad och arg droppar Karin Julia, vilket kanske borde vägas upp av känslan "jättelycklig och jättekär". Kanske inte än, men det kommer väl, tänker Julia.

Istället är det något helt annat som kommer. Nämligen Rasmus. Vilket egentligen var det sista Julia behövde. De lyckas ha världens flow i umgänget, är väldigt lika på många sätt - båda läser mycket och Rasmus är en begåvad tecknare som ritar kartor och annat med alla deras gemensamma upplevelser. Och hela tiden får Julia bita sig i tungan och hålla sina känslor tillbaka - det är ju Isak hon borde tänka på hela tiden! Men inte gör!

Rasmus å sin sida blir allt mer attraherad av Julia, ovetandes om att hon faktiskt redan har en kille, och en dag råkar bomben förstås släppas, av en oinsatt förälder, som inte hade en aaaning om vad som var på g.... Katastrof förstås, på olika plan... Vad ska hända nu?

Romantiskt och förutsägbart - javisst! Men vackert så in i norden ändå. Tyckte mycket om!

/Tuija


fredag 26 januari 2018

Norra Latin

Författare: Sara Bergmark Elfgren.
2017, Mystik, Läskigt, Deckare, Utanförskap.

Det är ett mastigt verk - på nästan 600 sidor - som författaren skapat. Det är hennes första ungdomsroman helt på egen hand, till skillnad från samarbetet
t ex kring Cirkeln/Eld/Nyckeln tillsammans med Mats Strandberg. Det är turbulent tonårstid - ettan på gymnasiet - och stockholmshybris kring kändisar, skådespeleri och allt det anrika. Men framför allt är det historien kring Erling Jensen, legenden som gick på Norra Latin men försvann under stor dramatik en lördag i december 1949.

Både Tamar och Clea hör talas om den, fast under helt olika omständigheter - men ingen av dem hade kunnat drömma om att Erling faktiskt går igen... och kommer att påverka deras liv fullständigt. Tamar är den lesbiska tjejen som ensam har flyttat ned till Stockholm från Östersund för att leva sin dröm - gå på det anrika gymnasiet Norra Latin med sitt teaterprogram. Clea, vars mamma är känd skådespelare, tar skolan mer för självklart för hon är själv känd barnskådepelare sedan hon var liten. För Tamar blir livet tufft, det är svårt att bli accepterad i elitkretsarna, och hon känner sig allmänt ensam och utstött. Dock får hon istället tid att fördjupa sig i den mystiska historien kring Erling, som drar ut henne på riktigt djupt vatten. Hon känner hans närvaro, hör hans röst, och måste få veta vad han vill ha av henne och vad det var för mystisk mask han bar på scenen när läraren dog och han själv gick upp i rök.

Clea å sin sida glider fram på sin räkmacka och ingår ett förhållande med Tim, som hon känt sedan barnsben och som nu också börjat i deras klass. Det är vackert och episkt - ett kort tag. Sedan bryter Tims destruktiva sidor ned deras förhållande och lögner och tvivel tar vid. Men ur allt detta utkristalliseras en otrolig historia om magi, som Sällskapet för länge sedan hängav sig åt, utnyttjade Erling till, och vars långa tentakler nu försöker snärja både Tim och Tamar.

Det är många turer, och många slags släktskap hit och dit - och lite tyngs den av omfånget, som samtidigt inte är överbelastat med ovidkommande saker - det som finns med fyller sin funktion. Men jag hade nog ändå orkat uppskatta den mer om den komprimerats en smula. Nu hinner jag nästan tappa fokus kring vissa av trådarna men orkar inte bläddra tillbaka för att se vad jag missade. Men bra och spännande magisk underhållning, absolut!

/Tuija

fredag 19 januari 2018

Oktober är den kallaste månaden

Omslagsbild
Författare: Christoffer Carlsson.
2016, Deckare, Försvinnanden, Thriller.

En ganska annorlunda thriller av vuxendeckarförfattaren som här debuterar för unga vuxna. Annorlunda i bemärkelsen var den utspelar sig, och bland vilka människor. Och både bra och tänkvärd var den!

Vega, sexton år, lever någonstans ute i obygderna, riktigt långt från det mesta - trots att jag tror det handlar om västra Småland. I en liten stuga med mamman segar livet sig fram, och nu är det höstlov, mamman jobbar sena nätter - och plötsligt står en polis i dörren. Som frågar efter Vegas bror Jakob.

Men Vega håller tyst - om Jakob, om hans bil, om hagelgeväret, om var han är och vad som har hänt. Egentligen vet hon alldeles för mycket, men ändå inte var han är just nu. Hon vet - eftersom hon var med när det hemska hände - men vad som hände efter det vet hon ingenting om, men börja luska i det. För det kan hon ju inte låta bli. Jakob bor i en gammal husvagn ute i skogen, men där är han inte. Sent omsider får hon ändå upp ett spår, träffar honom, men får inte ur honom vem den döde i bagaget var, vem som dödade, och var den döde är nu. Och på vilket sätt obygdens fattiglappar är inblandade. Men det lyckas hon ta reda på själv!

Vega är en nästan ohälsosamt nyfiken ung tjej med uppvaknande sexualitet - hade bara hon och Jakob gjort som vem som helst i övriga Sverige 2016 hade inget ont ljus fallit över dem. Nu skyddar och hjälper de alla möjliga och omöjliga människor och blir därmed så insyltade att alla misstankar faller på dem. För detta är inte som övriga Sverige. Detta är bortglömda obygder, där människor gör - tvingas göra - vad de behöver för att överleva. Och det är inte alltid trevlig läsning. Men de finns därute, dessa sorgens människor, och somliga av dem är bra medan somliga av dem är synnerligen otrevliga på de hemskaste sätt.

Stark och berörande deckare om samhällets svagare.

/Tuija
       

fredag 12 januari 2018

Ondvinter

Omslagsbild
Författare: Anders Björkelid.
2009, Fantasy, Mystik.

Vi befinner oss i en medeltida värld en bit norrut. Det är självhushåll i stugorna, det finns en älv, en by, en slätt och mycket skog. I utkanten av byn bor tvillingarna Wulf och Sunia med sin far. Syskonen har en särskild förmåga, de förstår varandra utan att ett ord har sagts. Tillsammans med sin far lever de tryggt, men ju äldre de blir förstår de att det är mycket han inte berättar om deras förflutna. Den dagen fadern återvänder från en jakt mycket svårt skadad förandras deras värld totalt.

Det ska sägas med en gång. Det var länge sedan jag läste något från fantasysfären. Nästa erkännande; jag var sådär halvsugen på att läsa Ondvinter men jag hade hört mycket bra om boken. Nu är jag helt fast, och måste få reda på hur det skall gå för syskonen Sunia och Wulf, men också för att berättelsen har ett vackert språk och bjuder på oväntade upplevelser, inte med buller och bång utan med små medel. Så det gäller att läsa uppmärksamt. Därmed inte sagt att boken är svår, nej tvärtom, sidorna vänder sig nästan själv.

Formgivningen gillar jag också. Ett grafiskt vackert omslag, varje kapitel inleds med en finstämd suggestiv teckning, och så finns det kartor! Allt detta bidrar till att stötta min ingång till världen där Ondvintern åter börjar fatta sitt grepp om människor, djur och natur samtidigt som något stort och onämnbart lurar i storskogen. Den passar verkligen att läsa just nu när dagarna blir kortare och kylan kommer krypande.

Ondvinter är första delen av fyra i serien Berättelsen om blodet, och fortsättes av Eldbärare (2010),
Förbundsbryterskan (2011) 
och Frostskymning (2014).


fredag 5 januari 2018

#seriöstdeträckernu

Omslagsbild
Författare: Marie-Chantal Long.
2017, Vänskap, Övergrepp, Övrigt.

Att skriva en bok om en hashtagslavin innan #metoo-rörelsen är verkligen inte dåligt - är hon månne synsk, Long? Dock är det inte just det som boken handlar om utan om de tre tjejerna Malou, Fina och Ayaan, klasskompisar i nian, som blir utsatta för dick pics. Och är så kräktrötta på detta, så de inte vet vart de ska ta vägen...

Medan den lågmälda, försiktigare Fina vänder mycket av äckelkänslorna inåt och locket på, blir Ayaan dessutom förtvivlad när hennes mamma får syn på dem. Kaxiga Malou får däremot bara nog, på alla plan - hon bara måste göra något åt det. Hon iscensätter en plan för att luska ut vem som skickar bilderna till dem, och därefter gillrar hon en fälla där de ska sätta dit honom på eget grepp. En ljuv hämnd, en plan som bara måste funka.

Men allt som lät så bra under förberedelserna blir till en mardröm för Fina, som varken var beredd på att bli stel av skräck, eller på kniven som plötsligt dyker upp från ingenstans. Dröm om den plan som funkar som det var tänkt! Istället utvecklas allt till en mardröm där de själva blir brottsliga! Har de förstört allt nu?

Spännande, angeläget, och i takt med tiden!

/Tuija