fredag 2 november 2018

Närmare kommer vi inte

Omslagsbild
Författare: Anneli Furmark.
2018, Homo, Kärlek.

En sån fantastiskt fin serietecknad roman om den första, stora, och ack så svåra kärleken. Som dessutom är kärleken till en av samma kön. Bilderna är väl inga större konstverk men fångar och förmedlar ändå väldigt fint både känslostämningar och vackra nordnorska omgivningar.

Jens bor i Tromsö och är en ung man osäker på det mesta - sig själv, sin framtoning, och hur han ska förmedla till omgivningen att han gillar killar, att han dessutom blivit kär i sin bästa kompis. Inte bra. Kompisen är nykär i en tjej, och i sin sorg och bedrövelse orkar han inte stanna kvar hemma utan tar sin motorcykel och kör och hälsar på sin morbror och hans pojkvän, i en liten stad sexton mil bort. Där försöker männen trösta och peppa honom, få honom engagerad i stans första prideparad, och så får han lite oväntat ett extraknäck på ett tivoli.

Och så träffar han Edor. Edor som är lite frustrerat trött på sin flickvän, inte mår så bra i saknaden efter sin döda mamma, och som alltför lätt strular runt med alltför många andra. Företrädesvis tjejer. Tills han träffar Jens. Två killar som var för sig kämpar med sina svårigheter och dåligmående, som möts och stöts och blöts mot varandra. Attraheras av varandra, men också på olika vis kommunicerar förbi varandra. Trots att det de har tillsammans är så fint och så vackert. Men kärlek är svårt och i unga år är det många pendlingar upp och ner och fram och tillbaks - de vet inte var de har varann och hur de ska ha det med varann, missförstånd uppstår så lätt...

Det är fint nog att bejaka sina känslor, att erkänna hur det är, och under resans gång lyckas Jens släppa taget om sin bästis därhemma och fortsätta att se honom som just det - bara. Men... har Jens och Edor nån framtid? De bor ju så långt ifrån varann..

Som sagt, vackert och annorlunda, på ett annorlunda vis.

/Tuija

fredag 19 oktober 2018

PS. Jag gillar dig fortfarande

Omslagsbild
Författare: Jenny Han.
2018, Kärlek.

Så har Jenny Han, mästaren på söta och charmiga kärlekshistorier, kommit med uppföljaren - del två av tre - till "Till alla killar jag har gillat".
Och det är precis lika söt och charmig feelgoodläsning som del ett. Visst känns det väldigt amerikanskt, allt det koreanska till trots, men det går att överse med.

Denna uppföljare tar vid direkt där den förra slutade, där Lara Jeans "låtsaspojkvän" Peter nu faktiskt blivit hennes pojkvän på riktigt. Men nånting oväntat och oönskat hände på den skidresa där deras förhållande frångick det där med att bara vara ett spel för galleriet - någon tog en bild på dem i bubbelpoolen, ordentligt hånglandes, och har nu släppt ut fotot på nätet. Vilket blir en fasornas fasa för Lara Jean (!.. hmm, här lyfts den ibland-kyska amerikanska attityden ordentligt i ljuset... vilket onekligen känns ganska löjligt). Lara Jean anar att det är hennes f d bästis och Peters ex som ligger bakom, men det blir inte lätt att bevisa, särskilt inte som Peter vägrar tro på det.

Lite oväntat får plötsligt Lara Jean något helt annat att tänka på också - ett utav breven som i förra boken skickades iväg till hennes forna ungdoms kärlekar av hennes lillasyster, dyker plötsligt upp i hennes liv igen. Det enda brevet som aldrig fick någon reaktion får det nu, eftersom det inte nått den John som flyttat, som det var skrivet till, förrän nu. Genom diverse olika slumpmässiga tillfälligheter lär de känna varandra på nytt, som tydligt bevisar för Lara Jean att John har väldigt starka känslor för henne - och hade redan då! Detta skapar en känslomässig turbulens för henne, eftersom hon inte riktigt vet var hon har Peter... i tid och otid har han obegripligt mycket kontakt med sitt ex, vilket får Lara Jean att ständigt känna det som att hon alltid kommer i andra hand. Hur ska hon göra, vem ska hon välja..?

Ja, jag ser själv hur nästan patetisk hela historien framstår. Men det är ändå rart och gulligt på många sätt. Trots allt. Trevlig underhållning för stunden i alla fall! Och del tre lär dyka upp senare i höst, för den som väntar...

/Tuija

fredag 5 oktober 2018

Brun flicka drömmer

Omslagsbild
Författare: Jacqueline Woodson.
2018, Andra länder, Historiskt, Rasism.


Tänk så många okända författare det finns. Författare, som när man väl börjar läsa dem, är så fantastiskt bra. En av dessa är Jacqueline Woodson som inte blev översatt till svenska förrän hon tilldelades Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne i år.

Den första som jag fick i min hand är en av hennes senare och mest omtalade enligt juryn: Brun flicka drömmer. En självbiografi som är skriven som dikter, på fri vers. Där det som skrivs är väl utvalt och långtifrån fullständigt, men som för mig som läser det blir så verkligt.

Jag lever och känner med flickan som berättar. Hon berättar om sin barndom under 1960- och 1970-talet - bråken hemma, skilsmässan som gör att mamma och barnen flyttar tillbaka ner till södra USA. Tillbaka till städer där de svarta kämpar för sin rätt, där segregationen och förtrycket tydligt finns kvar. Genom hennes barnögon och hennes familjs liv lär jag mig om en del av USAs historia. Hon skriver det så att jag förstår och tar till mig det. Hon berättar om syskon och lekkamrater, älskade morföräldrar och flytten till New York. Om en vardag som säger så mycket om hennes familjs liv.

Boken är helt enkelt underbar och en njutning att läsa, samtidigt som den berör och innehåller allvarliga ämnen och händelser.
/Liselott

fredag 21 september 2018

Inuti huvudet är jag kul

Omslagsbild
Författare: Lisa Bjärbo.
2018, Annorlundaskap, Utanförskap, Vänskap.

Vilken alldeles, alldeles underbar bok Lisa Bjärbo har skrivit igen! Hon har onekligen blivit min stora favorit bland svenska författare. Jag blev nästan knockad av hennes förra; Djupa ro, som handlade om en ung killes självmord som gav många ringar på vattnet. Nu har hon gjort det igen - både återvänt till lilla småländska Ingelstad, och ett svårt tema. Och hon gör det så vansinnigt skickligt, få kan beröra som hennes ord och hennes karaktärer. Jag bara älskar det, även om det är en minst sagt tuff och jobbig sak den unga Liv går igenom...

Liv har nämligen flyttat från Stockholms innerstad till rena, rama landsbygden, 5 km utanför Ingelstad, söder om Växjö. Det var pappans idé - han fick se sitt barndoms drömhus till salu och blev eld och lågor - och tillsammans drar de två, på vinst och förlust, till det vackra, gamla huset, för en nystart. Även om Liv överhuvudtaget inte kan fatta grejen. Men hon gör det för hans skull, eftersom hon känner att han har tvingats försaka så mycket för hennes skull under hennes uppväxt.
För det har bara varit de två så länge hon kan minnas - hennes mamma dog när hon var två.

Men det blir ingen lätt match att byta skola. Det var fullständigt avskyvärt att börja gymnasiet redan i Stockholm, men att behöva börja om på ny kula - en gång till - och denna gång utan att överhuvudtaget känna en enda själ, det tar mer på hennes krafter än hon klarar. Först tänker jag att hon har social fobi av den värsta sorten, för hon är allmänt folkskygg, vill inte öppna mun alls om hon bara kan slippa, och undviker allt och alla, så länge det bara går. Och det går. Ett litet tag, i alla fall. Men att tillbringa alla raster på toaletten för att hämta kraft för att kunna stå ut... det funkar inte i längden. Inte heller att undvika att svara på tilltal, som den stumma tomat hon känner att hon är. Men hon klarar inte mer än så, och inte ens det. För allt fallerar den dag hon kollapsar. Inför alla. Hur ska hon nånsin kunna återvända till skolan när alla sett vilket freak hon egentligen är?

Här finns så mycket kamp... med hennes ångest, med att hålla masken (både inför pappa och omgivningen), med en outtalad sorg efter en mamma, med att anpassa storstadsliv till lantliv. Och här finns så mycket känslor... kring avsaknaden av kompisar, drömmen om en kärlek som aldrig kommer att hända eftersom hon är som hon är, kärleken till den knasiga pappan som ändå är den som känner henne bäst, som är den enda hon kan vara sig själv så mycket som möjligt med - även om det bara kan bli till 80-90%.

Men det som lyfter denna egentligen så otroligt sorgliga och tuffa historia är de två personer hon mot alla odds faktiskt lär känna en smula under resans gång; den rättframma, härliga Alia som hon träffat på bussen till skolan, och så Gunnar. Gunnar som hon grupparbetar med på franskan, som spelar piano som en gud, och vars underbara leende lyser upp hela hennes kaotiska inre. Båda dessa ser bortom den Liv hon själv upplever att hon är, ser bortom panikångestattackerna som lurar runt hörnet, lyfter, stöttar och bär, när hon inte längre förmår av egen kraft. Och så finns hennes fantastiska pappa där, som gör allt och så oändligt mycket mer, för den enda han har i sitt liv som håller honom uppe. Tillsammans kan de göra underverk, men går det inte, så får det gå på något annat sätt. Det är inte mer med det.
Berättelsen är dock ett underverk i sig - jag älskar dem alla fyra och för vad de gör för, och med, varann. Berättelsen är verkligen en fantastisk pärla, om mod och hopp och kärlek. Årets starkaste bok?

/Tuija



fredag 7 september 2018

Finns det björkar i Sarajevo?

Omslagsbild
Författare: Christina Lindström.
2018, Annorlundaskap, Flyktingskap, Försvinnanden, Kärlek, Vänskap.

Vilken underbar bok hon har skrivit igen, Christina Lindström, som lyckas förmedla så mycket känsla, djup och närvaro i det hon skriver. Hennes "Hälsningar från havets botten" liksom "Jack" hade båda killar som huvudkaraktärer, så också här, men den här gången får vi följa Kevin i Göteborg under ett antal mardrömslika, men samtidigt underbara försommardygn. Kevin som är en extremt osäker kille, men som äntligen, när han börjat gymnasiet, fått en ny chans till vägar in i andras så självklara gemenskap. Den härliga, goa Hannes, killen som har allt, väljer på ett självklart sätt att vara hans kompis! Visst har de känt varandra en smula genom fotbollsträningen, men nu hör plötsligt Kevin till, han har en självklar plats i livet bredvid Hannes.

Kevin är andra generationens invandrare, född och uppvuxen här till föräldrar som flydde krigets Bosnien. Ett krig de pratar väldigt lite om, men som de alla lever i skuggan utav. Han har aldrig varit där, men när hans föräldrar plötsligt ska åka dit på semester lovar han att ta hand om sin bror, den äldre men samtidigt så mycket yngre Charlie, en stor kille med stort hjärta men med en funktionsnedsättning som gör att han inte bör lämnas för mycket ensam, för man vet aldrig vad som händer eller vart han tar vägen.

Men - redan första kvällen föreslår Hannes att de ska gå på Liseberg, så hur ska han lösa det nu med Charlie..? Kontentan blir att han försöker placera Charlie framför TV:n med en påse chips - han kommer aldrig att märka att det inte bara är en kortare stund som Kevin är borta. Tänker Kevin. Och har en magisk kväll där även Hannes tjej Linn är med, liksom hennes kompis Amanda som oväntat dyker upp, en fotbollsspelande tjej som Kevin tidigare noterat, men nu tvingas umgås med, trots att han är så osäker att han inte vet vilket ben han ska stå på. Han övernoterar allt korkat han säger och allt han inte säger, mår så dåligt över hur dålig koll han har på grodor som hoppar ur mun, hur han ser ut, hur han beter sig... Han lider så extremt av sin dåliga sociala kompetens, som han aldrig fått öva på under grundskoletiden - ändå faller han handlöst för Amanda... så - hur ska han hantera det bra, så han inte förstör allt som är på gång?

Väl hemma igen visar sig Charlie ha gått upp i rök. Panik! Var är han? Han känner ju ingen, har ju inga kompisar, har någon rövat bort honom? En väldigt speciell jakt efter Charlie - runt halva Göteborg - tar vid, som Hannes, Linn och Amanda hjälper honom med. Han håller masken inför föräldrarna som ringer och oroar sig, har magont och ångest över vad som kan ha hänt, men trasslar också till livet ordentligt vad gäller både Hannes och Linn... men även Amanda. Han förlorar allt han hade och alla som betydde något för honom - finns det någon väg framåt?

En underbar bok med ett underbart djup, om sköra människor och stora känslor. Extra plus att jag kan se Göteborgs alla skrymslen och vrår, så välkända, framför mig. Tyckte helt enkelt väldigt mycket om både Kevin och den starka historien!

fredag 24 augusti 2018

Den här veckan är min

Omslagsbild
Författare: Ingrid Olsson.
2017, Kärlek, Vänskap, Övrigt.

Ingrid Olssons böcker har jag tyckt ganska bra om, genom åren. Och den här är inte något större undantag. Däremot är det lite speciellt att läsa om en huvudkaraktär som inte är fullt ut sympatisk, tvärtom ganska osympatisk till och med - och både lite korkad och taskig i olika omgångar, när saker inte blir som hon tänkt sig.

Hon gör nämligen inte bara en galen sak, utan flera. När höstlovet börjar och hennes mamma hastigt sticker iväg på en restresa med nya killen, så var det tänkt att hon skulle vara hos sin pappa istället. Vilket hon medvetet aldrig tog tag i. Utan nu skulle hon få sig en hel vecka själv i lägenheten, göra vad hon vill, komma och gå som hon vill, kanske ha fester och bara ha kul. Och kunna träffa snygga Lukas som hon hånglade med i fredags. För nu har de ju alla möjligheter att göra vad de vill, utan föräldrar inpå sig...

Men - hon glömde ju bort att hon inga pengar har till mat. Och sin kompis Tove vill hon helst inte släpa runt på för mycket, hon är för barnslig hästtjej, som inte fattar grejen med killar och sex. Eller? Men hon utnyttjar henne gärna, när det behövs. Och är ganska elak.
Och Lukas får hon träffa, men det uppstår hela tiden förhinder - vill han egentligen vara med henne, eller träffar han sin extjej fortfarande i alla fall? I så fall kan väl hon också strula runt med andra... Eller?

Hon ställer till det, inte bara för sig själv utan flera andra, och det är med viss bävan man undrar vart allt ska barka hän... När ska hon bli seriös, inte bara mot sig själv utan även sin bästis - och sin kärlek?

Välskrivet och lite annorlunda, om hur velig och rörig man kan vara i tonåren, och hur fel det kan bli trots att man vill rätt...

/Tuija

fredag 10 augusti 2018

Midsommarmorden

Omslagsbild
Författare: Magnus Nordin.
2018, Deckare, Läskigt, Thriller.

En ny skräckupplevelse av den mest produktiva tonårsdeckarförfattare vi har - och det är inte någon oblodig historia precis...

Ossian, som står inför sitt avslutande projektarbete på Medieprogrammet, bestämmer sig för att göra en dokumentärfilm, och inte vilken som helst - den ska ta upp det 25 år gamla midsommarmordet på två tonåringar som campade vid sjön Glimmen, som i och för sig löstes, när en man greps och dömdes. Men senare tog livet av sig. Var det verkligen rätt gärningsman?

Gärningsmannen hade nämligen en grismask på sig vid tillfället, lämnade också ett inkarvat X efter sig på en trädstam... något som påträffats vid fler märkliga mord. Som den seriemördarnörd Ossian är, kan han inte låta bli att gräva lite ytterligare i mordet när inspelningarna ska köra igång, då hans kompisar ska iscensätta händelseförloppet, på platsen där det bestialiska knivdådet faktiskt ägde rum. För han inser att det inte kan ha gått till så som det står i polisförhören. Vem försöker dölja vad? Och varför? För det blir han nämligen alltmer övertygad om.

Och inte blir det bättre när ryktet går om hans filminspelning och han börjar få märkliga SMS från någon som kallar sig X... Som verkar ha obegriplig tillgång till information om hans projekt. Och ovanpå allt upptäcker han vid redigeringen av filmen att någon med grismask skymtar i bakgrunden, utan att de märkte något vid inspelningstillfället. Någon vill sätta stopp för hans undersökningar, någon som inte vill att fallet ska grävas upp till ytan igen. Och med livet som insats - bokstavligen - börjar en annan film ta form istället...

Obehaglig spänning och välskriven sådan, men här finns också kärlek och hat, hämndlystnad och galenskap. Och ett lite oväntat slut...

/Tuija

fredag 27 juli 2018

Trettonde sommaren

Omslagsbild

Författare: Gabriella Sköldenberg.
2018, Thriller, Vänskap, Övrigt.

Vilken obehaglig debut! Redan från början upptäcker jag att jag bara väntar på katastrofen... i vilken form och i vilken omfattning den kommer vet jag ju inte, men att den lär komma tvekar jag inte över - skickligt byggs obehaget upp succesivt, och det riktigt kryper i mig av olust över de två så olika kusinerna Angelica och Sandra.

Men det är inte olikheterna som gör mig olustig, för olikheterna består närmast i att Angelica, som är berättarrösten, är den ängsliga, försiktiga, lite oroliga, mesiga och naturligt omtänksamma sorten. Som är på dagen ett år yngre än kusinen Sandra, som Angelica tillbringat alla sina somrar med, från allra första början, ute hos morfar på landet. Sandra är inte bara Angelicas raka motsats på många olika sätt, hon är också en extremt utmanande personlighet, pressar hela tiden Angelica över hennes gränser - på både gott och ont. Angelica växer och blir modigare, men börjar också allt mer inse att någonting har förändrats denna deras trettonde sommar, för redan när de möts första dagen är sig Sandra inte riktigt lik. Från att tidigare varit rastlös, stökig, opålitlig,fått utbrott och varit allmänt oförutsägbar är hon nu extremt kontrollerad, ordningsam och ovanligt hjälpsam. Lite som Angelica, som nu inte riktigt vet hur och hurdan hon själv egentligen är eller ska vara, vem som nu ska stå i centrum, vem som nu är den osynlige...

Ganska snabbt inser jag att Sandra inte kan vara riktigt frisk - jag vet bara inte hur illa det ska gå när hon gång på gång utmanar ödet, testar gränser, när hon i sitt maktspel gentemot Angelica hela tiden pekar ut riktningen som Angelica förväntas följa. Med hård och känslokall blick, eller helt tom, lyckas hon manipulera sin kusin, få henne att dansa efter sin pipa, trots att Angelica hela tiden känner hur fel det blir gentemot alla vuxna, hur hon egentligen skäms över hur det blir, och hur feg hon egentligen är som aldrig lyckas säga nej...

Det gör mig ont att se hur Angelica tvingas falla för Sandras sociala tryck, att hela tiden tvinga sig till något som känns fel för henne. Men det känns nästan ännu värre att läsa om en så ung individ som en trettonåring, som är så totalt gränslös, maktfullkomlig och manipulativ att hon egentligen skulle kunna betraktas som en psykopat. Vad blir det av en sådan ungdom..?

/Tuija

fredag 13 juli 2018

Kärlek, hat och andra filter

Omslagsbild

Författare: Samira Ahmed.
2018, Kulturkrockar, Kärlek, Rasism.


En intressant debut med en muslimsk huvudkaraktär, som är berättad utifrån just det perspektivet! För det är Maya som berättar om sin sista tid på high school, Maya som har en indisk bakgrund i en muslims familj som lever i Chicago. Föräldrarna driver sin egen tandläkarpraktik och har höga ambitioner för dottern - läkare eller jurist, college i närheten av hemmet där de kan ha lite koll på henne, och uppmuntran att lära känna Kareem, en lämplig giftaskandidat som hon lär känna på ett bröllop.


Och ja - Kareem är både trevlig och attraktiv, och livet skulle vara så enkelt att dela med honom. Inga omständiga förklaringar hit och dit om alla speciella indiska manéer och dylikt, han har ju precis samma bakgrund som hon. Men - egentligen är hon kär i Phil, som hon har en försiktig och spirande romans med... en icke-muslimsk helt vanlig amerikan och därmed en fullkomligt otänkbar pojkvän... som när en väldigt speciell dröm om sin framtid.


Vilket hon också gör! Men hennes dröm liknar inte hans, och framför allt är den fjärran från vad hennes föräldrar tänkt sig för hennes del - hon älskar film, att arbeta med film, och i hemlighet har hon sökt  och kommit in på en filmskola i New York. Hur ska hon kunna berätta? Hur ska hon kunna få dem att förstå att deras dröm inte är hennes?


Samtidigt inträffar ett terrordåd i stan, som omkullkastar hela Mayas och hennes familjs liv. Den misstänkte har samma efternamn som Maya, och över en natt blir både hon och hennes föräldrar villebråd i en riktigt obehaglig hatjakt, fylld av fördomar och våld. Vad ska det nu bli utav hennes drömmar?

Spännande och intressant på många sätt!

/Tuija

fredag 29 juni 2018

Dagen du förstörde allt

Omslagsbild

Författare: Linnea Dahlgren.
2018, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Det här är berättelsen om Kass och Mellan. Eller egentligen ganska lite om Kass, dvs Kassandra. Desto mer om Mellan, dvs Melanie, men även om det som de hade tillsammans, de här två tjejerna. De hade en vänskap utöver det vanliga, bodde grannar en bit ut i skogen, hade planer för hela livet där de skulle följas åt, ägnade sig åt tidsresor i Solgläntan... både bakåt i tiden, från det att de först träffades för sju år sedan, till framtiden som vuxna och t o m åldringar.

Men så händer det fullkomligt obegripliga. Kass väljer att avsluta sitt liv, utan att på minsta sätt hinta om att något inte står rätt till. Och därmed avslutas även Mellans liv. Känns det som i alla fall...
Åtminstone sätts det på paus under lång, lång tid.

Så i detta mellanrum, mellan livet som det var, och livet som aldrig blir, får vi följa Mellans svarta hål. Timme för timme, dag för dag, ska det onda någonsin ta slut? I tröstandet av småsyskonen som ju också blev kvar växer något nytt fram... men har hon ork för andra? Fast delad sorg verkar inte väga fullt lika tung, och delad skam minskar skammen till en tiondel - det kommer hon i alla fall fram till.

Men det är ingen trevlig resa, och för Mellan känns det som att den aldrig kommer att ta slut - hur ska hon kunna hitta liv och mening igen, hur ska hon kunna möta alla i skolan, hur ska hon kunna begrava Kass, ta farväl..? Det är ingen ände på sorgen och saknaden, hatet och kärleken. Men med flera andras hjälp gör hon tidsresor tillbaka till dagen då allt vändes på ända. Kan de tillsammans hindra Kass från att fullfölja sina planer, kunna få henne att stanna kvar? Eller helt enkelt komma tillbaks?

Det är en fantastiskt fin skildring av vänskap, men också av sorg när den är som allra, allra svartast, och så tung att bära. En sorg som är bottenlös, men som till slut ändå får Mellan att bottna i något fast. Livet kommer inte att bli som det var tänkt, utan på ett annat sätt. Men det kanske går.. det med? Med andras stöttning och hjälp, men också genom fantasins magi kanske ljuset i tunneln ändå går att skymta?

/Tuija

fredag 15 juni 2018

Pojken under bron

Omslagsbild
Författare: Katarina Wennstam.
2018, Deckare, Homo, Kärlek, Sorgligt, Thriller, Vänskap.

Så har då den fristående uppföljaren till "Flickan på hotellet" kommit, kanske t o m strået vassare, men även obehagligare än den första boken om Alex Skarp - den nyfikna, självständiga tjejen med sitt halvspanska ursprung, sin bästa kompis Charlie som hon här dansar sexig salsa med, och sin numera mycket svartsjuke pojkvän.
Den tar vid där den förra slutade, men fungerar alldeles säkert utmärkt på egen hand också - man får löpande veta det man behöver känna till, för att förstå. Och det är alltid bra, för alla, med en uppfräschning av minnet...

Här kastas vi in i en fruktansvärt brutal misshandel av en kille som var på samma fest som Alex och pojkvännen Noah. Där även hennes kompis Charlie var. Som på något vis är inblandad i misshandeln. Men vad vet han och varför säger han inget? Charlie blir ett totaltraumatiserat vrak efter händelsen som påverkar många och som fick dödlig utgång, och för att försöka lirka ur Charlie det som inte går, börjar Alex och hennes kompis Bianca gräva i detaljer i ett snabbare tempo än polisen hinner med. Till sin hjälp tar hon förstås mormor domaren, den så klarsynta och erfarna, men även av pappans flickvän, polisen Valentina - vis av förra bokens misstag där hon ofta gick bakom ryggen på polisen och äventyrade både utredning och sin egen säkerhet.

Det är spännande och som sagt ganska obehagligt - sånt här ska ju inte behöva hända, men tyvärr gör det ju det ändå. Det är helt enkelt en riktigt bra och trovärdig deckare för tonåringar, som skildrar en riktigt ful baksida av dagens samhälle.

/Tuija

fredag 1 juni 2018

Alla mina hemligheter

Omslagsbild
Författare: Non Pratt (pseudonym för Leonie Parish)
2018, Homo, Sorgligt, Vänskap.

Fyra barndomsvänner samlas för att tillsammans leta upp en gömd plåtlåda på ett skoltak. Varför? De är arton år, har inte setts på åratal, men var tidigare ett synnerligen sammansvetsat gäng på både gott och ont. Men nu är det någon som fattas dem - Mille, som nyligen dog i cancer - och de vill hålla löftet till henne om att träffas, leta upp och öppna minneslådan och läsa alla hemligheter de skrev till sig själva, till sina framtida jag när de var tretton år gamla. Stunden är alltså kommen för att ses för första gången på evigheter, då de är sig både lika men ändå förändrade. Avstånden dem emellan krymper dock, allt eftersom eftermiddagen och kvällen lider...

De vet egentligen inte varför det var så viktigt för Millie att de skulle ses, men detta klarnar allt eftersom. Problemet är bara att de minns ju inte alls vad de stoppade ned i lådan, vad de skrev, men det slutar med att de måste avslöja hemligheter för varandra, som de fortfarande inte egentligen är beredda att göra. För Alix del, som berättar, handlar det om hur hennes vänner kommer att hantera hennes homosexualitet. Hon är inte rädd för vad de ska tycka i sig, utan vad de kommer att tycka och tänka om att hon aldrig berättade... Men killarnas hemligheter väger inte så lätt heller.

Det är mycket känslor av alla de slag som lyfts fram i ljuset, och sorgen över den döda vännen som inte längre är med dem, men ändå är, - i allra högsta grad -  berör. Det är mycket som är fint skildrat, i tämligen lättläst och snabbläst form, om saker och företeelser som de flesta brottas med. Och om döden, den fula, som inga unga borde behöva brottas med.

/Tuija 

fredag 18 maj 2018

Tionde våningen

Omslagsbild
Författare: Christina Herrström.
2018, Kärlek, Sjuka föräldrar, Vänskap, Övrigt.

Tänk att Herrström äntligen kommit ut med en ny bok, så många år efter hennes "Tusen gånger starkare" som totalt knockade mig 2006. Och även detta är en väldigt stark och berörande berättelse, så fantastiskt fint skildrad, om en skilsmässa som lagt en orimlig börda på en sjuttonåring.

Och resultatet av skilsmässan har blivit att Jorinde lever ensam på tionde våningen. Med allt vardagsansvar men utan några pengar att tala om. Och utan sin pappa, som skulle varit hennes stöd. Han lever tillbakadraget, i sin egen deppighetsbubbla, i stugan ute på ön, dit Jorinde tar sig regelbundet för att titta till honom. För hon är orolig. Hans aggressioner och sorg över ett förlorat liv och en förlorad kärlek äter upp honom. Men även henne. För det har ju blivit helt fel och omvända roller i livet.

Den älskade mamman blev nämligen plötsligt nykär, ville inte mista sin chans att börja om på nytt, och flyttade med den nye mannen till USA. De har regelbunden kontakt, men har inte setts på ett och ett halvt år, och nu vill hon till varje pris att Jorinde ska komma över till jul. Vem som ska ta hand om pappan funderar hon inte på, och ingen annan heller. Oron och omhändertagandet, ångesten över vad pappan kan ta sig till i ett obevakat ögonblick, blir en börda utan dess like som ingen ser eller förstår.

Utom Emanuel, en väldigt oväntad kärlek som ramlar in i hennes liv, som både lyssnar och förstår som ingen annan när hennes pansar och inre styrka vacklar. För hon orkar inte vara stark jämt för allt och alla, orkar inte varken utåt eller inåt. Men vad händer då, när hon inte orkar mer - vem ska då ta hand om pappan? För det är ju delvis hennes fel att det blev som det blev....

Mycket skuld och sorg, mycket styrka och svaghet, många människor som sviker - eller inte. Här finns det mesta paketerat i ett vackert språk som leder in Jorinde och hennes öde under huden på en.
Mycket läsvärd!

/Tuija

fredag 4 maj 2018

Till alla killar jag har gillat

Omslagsbild
Författare: Jenny Han.
2018, Kärlek, Vänskap.

Det tog några år, men nu har Jenny Han, som skrev den jättefina sviten kring "Sommaren jag blev vacker", kommit ut med en ny - som även den får en del två (kommer i juni) och en del tre (kommer i oktober). Det är en historia om systerskap och kärlek, och om händelseförlopp som står helt utanför ens kontroll. Fin - javisst... men onekligen väldigt amerikansk i mångt och mycket. Kanske kommer jag att läsa de andra delarna, kanske inte.

Berättelsen cirkulerar i alla fall kring sextonåriga Lara Jean, som lever med sin pappa, lillasyster Kitty och storasyster Margot. Flickorna är tre tajta "Song-tjejer" - deras döda mamma var koreanska, och de har ärvt mer än den goda mattraditionen och utseendet från henne. Men nu är tiden inne för storasyster Margot att släppa det tyngsta ansvaret för hushållet, hon ska vidare till Skottland för att studera. Men hon lämnar också sin pojkvän bakom sig, grannkillen Josh. Som Lara Jean i hemlighet har gillat sedan hon var liten... Men släppt taget om, och varit fullt nöjd med att vara tajt vän med. För det är han, till hela familjen.

Men nu bryter alltså Margot med Josh, för hon är inte intresserad av något långdistansförhållande, trots att det de haft varit äkta kärlek. Och i samma veva som systern flyttar händer något ofattbart. I en väldigt privat ask har Lara Jean i massor av år förvarat några brev som hon skrivit, brev ej ämnade att läsas av någon utan snarare varit hennes eget sätt att göra upp med sina känslor -  när hon betraktat dem som avslutade - till killar hon gillat sedan hon var riktigt ung. Nu har någon lyckats få tag på dem och postat dem... och ja, naturligtvis får Josh ett... med ett innehåll han inte hade en aning om. Förstås. Vilket får konsekvenser. Jobbiga sådana. Men även den snygga, kanske lite ytliga Peter, som precis har blivit dumpad av sin tjej, och som gärna kan tänkas använda Lara Jean för att trots allt försöka få sitt ex lite svartsjuk, får också ett för honom mycket oväntat brev...

Upplagt för komplikationer - ja! Men också för oväntade känslor hos dem alla, känslor de inte riktigt visste att de hade. För människor de inte riktigt visste var de hade. För människor de kanske inte kände fullt så väl som de trodde...

/Tuija

fredag 20 april 2018

Allt ska brinna

OmslagsbildFörfattare: Sofia Nordin.
2018, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Men det mesta brinner redan, särskilt Minna. Hon brinner för att fixa vegetarisk mat i skolan, hjälpa de nyanlända, störta patriarkatet, rätta till världens alla orättvisor... Hon brinner så till den milda grad för allt elände och alla dumheter, att hon bränner sig själv i alla ändar... Men det är att gå händelserna i förväg.

Sofia Nordin har återigen skrivit en stark och berörande historia, och denna gång om de två syskonsjälarna, krigarsystrarna, revolutionärerna Minna och Agnes. De har varit bästisar sedan fyran, och står idag, 17 år, tillsammans på barrikaderna med sina dreads och slåss för allt och alla. Men mest slåss Minna. Agnes försöker balansera upp Minnas alla galenskaper, är lite mer jordad, men älskar Minna för den hon är och allt hon lyckas uträtta. Även om det någonstans skaver en liten, liten smula. En dag får hon av misstag se självskadeärren innanför överarmarna på Minna, men vill inte riktigt ta in det hon anar. Förrän det plötsligt händer, det som bara inte får hända, det som skulle lämna Agnes ensam kvar. Men hon misslyckas.

Helt plötsligt finner sig Agnes vara brandvakten, som ska se till att Minna inte brinner överstyr. Ett alldeles galet ansvar, men hur skulle hon inte kunna? Eller som hon själv inser: "Hon ville fixa allt. Jag ville fixa henne." Men hur ska man räcka till, när man allt mer börjar tassa på tå, och allt mer börjar inse att ens närmaste faktiskt inte är frisk, faktiskt har psykiska störningar som äter upp henne?

Jag blir väldigt berörd av de här två tjejerna som vill så mycket och kämpar så hårt. Även om mycket är huvudlöst, så hör det till åldern att ha ett lite naivt hjärta. Det enda som stör läsflödet i en otroligt engagerande bok är Nordins envishet med att byta ut alla "man" i tredje person, till "en", något dialektalt som stoppar upp hela tiden.. t ex "Får en ens vara med på dejtingsidor när en är sjutton?"... hela, hela tiden... Inget bra grepp alls, i min smak. Men en angelägen och stark, och mycket läsvärd berättelse är det!

/Tuija

fredag 6 april 2018

De förlorade


Omslagsbild

Författare: Henrik Fexeus.
2017, Action, Läskigt, Mystik, Thriller, Äventyr.

En annorlunda, fantasikittlande historia, som liknar inget annat - många lösa trådar som väcker fler frågor än de ger svar. Men antagligen får man dem i uppföljare som kommer!

Ky är en tonårstjej som råkar slå hål i väggen i sitt rum - och där inne, bakom väggen och mellan nästa vägg finns ett mellanrum. Som leder till en labyrint av gångar, under Stockholm. Först stöter hon på Jaquin, som verkar leva i ett av mellanrummen, och tillsammans undersöker de gångarna och hittar ett sällskap unga, som verkar leva därnere i gömda utrymmen. Bossi verkar vara den som bestämmer över dem, och han drömmer fram kartor över stadens innandömen som han försöker skriva ned som vaken. Ingen anar dock vidden av dessa kartor... Eller vad som finns - eller inte finns - där staden slutar...

Adam är en kille i en annan del av stan, som blir indragen i allt märkligt som händer och i gängets gemenskap under jorden, genom sina märkliga hallucinationer, som får honom att ifrågasätta vad som är verkligt och vad som är sanning. Han ser tecken som ingen annan ser, och finner sig jagad av de grå, som kommer i en silvergrå bil och utplånar hans familj - även han blir benägen att ansluta sig till de andra under jorden, och blir lovad svar på sina frågor - frågor som även Ky och Jaquin står förvirrade inför. Vem jagar vem och varför? Och varför går det inte att lämna Stockholm, som verkar vara innesluten i en bubbla utan utgångar.. Och vad är det egentligen för experiment som pågår i Kaknästornet?

Det är svårt att andas, lätt att tvivla och förtvivla över sitt förstånd, och jakten på vissa individer pekar på försöksverksamhet av astronomiska mått. Vad är verkligt och vad är illusion?

                                                                                                                         
/Tuija

fredag 23 mars 2018

Fandom

OmslagsbildFörfattare: Anna Day.
2018, Dystopi, Fantasy.

Första gången jag hörde talas om Fandom, skriven av Anna Day, var på en blogg där jag läste en recension om boken. Jag fastnade direkt för hur boken hade uppkommit. Tydligen vann författaren skrivartävling med en novell kring det som senare blev en roman. Bokförlaget snappade upp novellen och tyckte den var så bra att de erbjöd henne ett bokkontrakt för att göra om novellen till en roman. Inte så vanligt inom bokförlagsvärlden. Dessutom såldes roman till 21 länder innan den ens var utgiven. DÅ triggas verkligen min nyfikenhet!

Det bästa är ju att man inte blir besviken. Fandom är en fantastiskt meddragande historia med många twister. Ibland driver författaren med de dystopiska framtidsromanerna och ibland hyllar hon dem. Vad handlar den då om?

Violet är på väg till ett fantasy-convent med sina två kompisar Alice och Katie, och lillebror Nate. De är utklädda till karaktärer ur deras favoritbok, Galgdansen. Violet är, utan att överdriva, en riktigt nörd när det kommer till bokens värld. En fangirl. Men något händer och plötsligt befinner sig alla fyra i den världen. En dystopisk framtidsvärld där människor är genmanipulerade för att bli perfekta och där de icke-genmanipulerade har blivit slavar.
Hur ska de ta sig hem igen? De verkar följa bokens handling och kanske är det så de måste låta det göras för att de ska komma hem… Men att få handlingen att gå dit de vill visar sig vara svårare än de först trodde. Speciellt när de inleder sin ankomst i världen med att råka döda huvudkaraktären…
Som sagt: väldigt uppfriskande och fängslande historia med trovärdiga karaktärer. Normala människor som hamnat i onormala förhållanden. Rekommenderar läsning.

/Veronica

fredag 16 mars 2018

Saker ingen ser

Omslagsbild

Författare: Anna Ahlund.
2017, Homo, Kärlek, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Anna Ahlund har återigen skrivit en väldigt fin historia om hur kärlek och vänskap kan se ut när den är som finast. Se gärna vad jag tyckte om hennes debut "Du, bara"... Och det är andra gången på kort tid (för mig) som en ungdomsbok refererar i mängder till Jandy Nelsons "Jag ger dig solen" = fler än jag som tycker att den går utanpå det mesta!? Här finns förstås kopplingen till konsten, men det finns också andra superbra tonårsböcker som nämns mellan varven.. Kul!

I alla fall... är detta historien om estetklassen i Uppsala under våren i tvåan och hösten i trean, och sommaren däremellan. Det börjar med att Sebastian, på nyårsafton, ger sig själv löftet om att kyssa en ny person i månaden - om inte annat så för att se om man den vägen kan hitta någon att gilla, men också våga släppa taget och vara lite modig.. Vad har man att förlora, liksom? Men det är lika mycket, om inte mer, historien om tvillingarna Aron och Linn - Linn, den begåvade pianisten och Aron som talangen inte räckte över till.. Det är också berättelsen om Frides starka kärlek till Miriam, om Yodit som älskar sitt målande, och försöker få igång Johannes att måla igen - Johannes som bär på en sorg efter sin döda storasyster, som Yodit inte alls förstår vidden av. För han berättar ju inget. Det är tankar och känslor som kanske inte märks så mycket på ytan, som präglar året vi får följa dem. Men där finns mycket dramatik, mycket sorg över saker som inte går att förstå, men också massor av kärlek av alla de slag.. homo- bi- och hetero, och allt däremellan. Och massor av sex. Och det är ingående detaljer, kan jag säga... Men väldigt vackert beskrivet!

Det enda jag kan invända emot är trenden som verkar pågå där det framställs hur vanligt förekommande det förefaller vara, att så många ungdomar testar att vara tillsammans med vem som helst, av vilket kön som helst, hur ofta som helst, utan minsta reflektion - som någonting fullständigt självklart och jättevanligt. Och att det dessutom vimlar av likasinnade i varenda buske. Det har jag svårt att tro, att det skulle vara så, ens i storstadsregioner, och kan därför se svårigheten med igenkänning för många unga i vårt avlånga land. Tvärtom tror jag att det mesta i den vägen fortfarande reflekteras med stor vånda, för dem som känner så, eftersom de flesta fortfarande lever i förhållandevis normativa strukturer. Även om man gärna hade önskat att samhället mer såg ut som det beskrivs t ex här, eller i Norra Latin, av Sara Bergmark Elfgren...
Nåväl, jag läste Saker ingen ser med stor behållning i alla fall, och kan varmt rekommendera den!

/Tuija

fredag 9 mars 2018

Rubinröd

Omslagsbild
Omslagsbild
Omslagsbild
Författare: Kerstin Gier.
2012 / 2013, Historiskt, Humor, Kärlek, Mystik.


Tidsresor, förvecklingar, humor och kärlek - det är några av ingredienserna i Ädelstenstrilogin. Klumpiga Gwendolyn ingår i en härligt udda och rörig familj med en hel del hemligheter… Det sägs att Gwendolyns kusin Charlotte bär på en gen som gör att hon ofrivilligt kan förflytta sig i tiden. Hela Charlottes liv har gått åt till studier i de mest skilda ämnen, för att vara redo för vilken tid hon än hamnar i.


Men ett tu tre är det Gwendolyn som helt oförberedd reser i tiden. Och inte nog med det. Det finns en vansinnigt snygg kille som också kan resa i tiden. En som dessutom verkar kunna hantera vilken situation han än hamnar i… Han ingår i det hemliga sällskapet Väktarna, som äger den kronograf som kontrollerar och gör resorna säkra.

Men - väktarna verkar ha en hemlig agenda. Vad är det egentligen de vill uppnå?

Det händer nästan extremt mycket i boken. Det ingår både spänning, allvar och en hel del humor och persongalleriet är av det mer fascinerande slaget! Rubinröd efterföljs av Safirblå och Smaragdgrön.

/Liselott



fredag 2 mars 2018

Gökungen

Omslagsbild
Författare: Frances Hardinge.
2018, Fantasy, Läskigt, Mystik.


Såg den här till synes läskiga boken i bibliotekets hyllor. Hmm, har jag inte läst något av den författaren innan… Jodå hon skrev ju Lögnernas träd innan. Den var otroligt bra, spännande, läskig och otäck. Det blev inget blogginlägg om den men hennes nya som jag nu läst måste jag bara tipsa om!
Det är en berättelse ur Tris perspektiv. Hon vaknar upp i sin säng efter att något hänt. På ett sätt mår hon bra men på andra sätt känner hon inte igen sig själv, sitt uppförande och känner sig annorlunda. Hon minns inte allt heller. Faktiskt ingenting om vad som hände. Hennes lillasyster är rädd för henne och har Tris skrämt sin lillasyster så borde hon väl komma ihåg det, men nej. När hon ska läsa sina dagböcker för att bättre minnas finns inget innehåll i dem. De är sönderrivna. Dessutom är hon omättlig, ständigt hungrig och kan äta precis hur mycket som helst. När föräldrarna börjar viska bakom stängda dörrar blir hon nyfiken. Lyssnar i smyg och försöker ta reda på vad som hänt. För även hennes föräldrar verkar rädda för något. Det hon kommer på spåren är mer skrämmande än hon kunnat tänka sig.
Jag älskade hur författaren fått ihop denna berättelse. Relationerna i familjen, miljöerna och skurkarna. För såklart finns här skurkar men också hjälp från oväntat håll. En fantastisk värld som rymmer så mycket mer än det du och jag ser med våra ögon…
/Liselott