fredag 22 mars 2019

Neverworld

Bildresultat för marisha neverworld
Författare: Marisha Pessl.
2018, Kärlek, Mystik, Thriller, Vänskap.

Nästan en "Måndag hela veckan" i bokform! Där man vaknar upp, varje dag, på exakt samma ställe, på exakt samma datum, om och om igen tills.. Ja, det är ett spännande grepp, med viss igenkänning även från den tänkvärda boken "Resten får du ta reda på själv" av Lauren Oliver.

Och det är Bee som berättar, Bee som ett år tidigare förlorat sin pojkvän Jim i ett förmodat självmord. Efter dödsfallet återvände hon hem till sina föräldrar för att lappa ihop sig själv, och hon har inte haft någon kontakt alls med sina fyra tidigare allra bästa collegevänner, förrän hon plötsligt blir inbjuden till ett födelsedagsfirande. Med viss bävan beger hon sig dit, för någon stans djupt inom sig har hon en känsla av att hennes forna vänner vet något om Jims död som inte hon vet. Men vad? Givetvis blir det aldrig läge att lyfta frågan under kvällen som blir märkligt avslagen, inte heller på den klubb de beger sig till senare, och rejält onyktra kör de så småningom hem, lyckas med nöd och näppe undvika en krock med en bärgningsbil, men kommer frusna och blöta hem så småningom. Tror de.

För när de vaknar nästa morgon, vaknar de alla i den regnblöta bilen, och dagen... den är gårdagen. Om och om igen. Förklaringen får de av en mystisk man som dyker upp och förklarar att de alla fem, efter olyckan med bärgningsbilen, egentligen dött men fastnat i Neverworld - ett slags veck i tiden, ett limbo mellan liv och död, där allt hakat upp sig och vänts upp och ned. Och där kommer de att sitta fast till den dag de gemensamt röstar på vem av dem som ska få återvända till det verkliga livet.
Tills detta är avklarat - och de alla har lyckats rösta på en och samma person som ska få överleva, går gårdagen på repeat, om och om igen. Och alla hanterar de dessa repeats på olika sätt, med olika syften. Slutligen tröttnar de fullständigt på att ingenting får konsekvenser, de kan inte ens dö, utan beslutar att med gemensamma krafter ta reda på vad som egentligen hände Jim - för flera av dem tror inte riktigt på det där med självmord. Men vad var det då som hände, egentligen? Genom tidsresor och händelse-manipulation klarnar allt, mer och mer, men aldrig hade någon av dem kunnat föreställa sig vad som egentligen hände den där ödesdigra kvällen vid stenbrottet. Alla verkar veta något litet, alla bär på någon hemlighet i sammanhanget, men ingen verkar ha hela bilden klar för sig. Och sen när de slutligen vet - allt, vem ska då få överleva?

Det är spännande rakt av, från första stund, och bortsett från några logiska luckor i handlingen är det väldigt kittlande läsning, helt i min smak. Tänk om döden kunde te sig så?...

/Tuija

fredag 8 mars 2019

Vill inte, vill


Bildresultat för per vill inte
Författare: Per Nilsson.
2019, Övergrepp, Annorlundaskap, Vänskap, Övrigt.

Oj, vilken annorlunda bok! Så han överraskar, Per Nilsson. Och så ledsen jag blir när jag i boken läser hans egna ord "Nu läser inte unga utanförmänniskor böcker, och definitivt inte ungdomsromaner." "Ungdomsromaner finns bara i skolan numera...". Utan att riktigt förstå vilka utanförmänniskor han egentligen syftar på, gör det ändå lite ont att
t o m en författare av Per Nilssons rang, som skrivit så många fantastiska historier genom tiderna, verkar uppleva just detta, även han. Är det bara gamlingar som jag, som njuter av tänkvärda läsupplevelser numera? Lägger dagens unga sin eventuella lästid mest på snabbläst nonsens på sociala medier? Och hur ska i så fall det eftertänksamma läsandet kunna konkurrera med snabbkonsumtionen? Och vad händer i så fall med vår språkutveckling, för att inte tala om vårt reflekterande och långsamhetens njutning?

Nu ska jag inte säga att detta var långsam läsning - tvärt om! Jag sträckläste boken, men hann ändå fundera en hel del över det intressanta upplägget. Historien bygger nämligen på ett verkligt möte med en ung tjej som bett Per berätta hennes historia. Och inledningsvis får vi en inblick i ett antal unga människors liv, utan att till en början se kopplingarna dem emellan. Först får vi träffa Nora, vars berättade historia är själva ramberättelsen - men inte förrän i andra halvan av boken. Den får vi oss nämligen inte till livs förrän ett antal andra individer presenterats, som också har stor betydelse för sammanhanget, för händelseutvecklingen. Och allt utspelar sig i Malmö.

Vi möter Adam, som för länge sedan var vän med Liv, som är den som kommer att få störst betydelse för händelseförloppet. Liv är lite annorlunda jämfört med Noras övriga vänner på gymnasiet, men uppfriskande för både Nora och oss läsare. Vi möter också Amina, Noras otroligt älskade lillasyster, men också Noras allra, allra närmaste och käraste vän Nadin. Nadin träffar fotbollsspelaren Christian som hon flyttar ihop med och som vi också får följa en stund i ett kapitel. Alla verkar vara bra människor, utom den perifera snubben som försökte tafsa på Nora i Stockholms tunnelbana - honom högg hon i pungen, med en vass nyckel. Och inte heller den som utövar nätmobbing mot lilla Amina. Men - sen händer något oförlåtligt från en persons sida, som får verkligheten att krascha för en utav vännerna. Hur går man vidare då? Går det att förlåta och glömma? Eller är det hämnd som är den bästa medicinen? Och i så fall för vem? Och för vad? Och hur mycket mod krävs det inte för att våga stå för det man innerst inne vill, det man innerst inne vet är rätt... Och innerst inne vet är fel.

En lika stark, angelägen och njutbar läsning som vanligt från en av de klokaste författarna... Måtte han fortsätta skriva, och berätta sina historier, trots att ungdomarna läser allt mindre..

/Tuija



fredag 22 februari 2019

Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande

Bildresultat för ester gråbergs
Författare: Moa Eriksson Sandberg.
2019, Deckare, Försvinnanden, Thriller.

Julia har motvilligt flyttat med sina föräldrar från Stockholm till en mindre stad och måste mitt i terminen börja på en ny teaterlinje på ett nytt gymnasium. På den nya skolan är det svårt att komma in på linjen och där drivs väldigt seriösa dramalektioner av en väldigt karismatisk och dominerande dramalärare; Rafael - alla verkar antingen älska eller ogilla honom. När han redan under Julias första vecka tilldelar henne den högt eftertraktade rollen som Ofelia i Shakespeares Hamlet, får många en chock - särskilt Ester som utgått ifrån att rollen varit självskriven för henne. En rasande Ester, med ett tajt gäng runt sig, kan inte fatta hur lättvindigt Rafael tycks ha ändrat sig, bara för att en ny liten talang råkar ha dykt upp. Lite jobbigt känns det allt för Julia, samtidigt som hon är både glad och stolt. Bara en tycks inte bry sig så värst - Agnes, och Julia känner en viss förtröstan i att åtminstone nån ställer sig på hennes sida, nån som väljer att vara en ny vän när hennes gamla inte finns tillhands.


Men - nästa dag dyker Ester aldrig upp på skolan, ingen vet var hon är, ingen har sett till henne sedan utdelningen av rollerna i pjäsen. Kanske är hon bara sjuk, kanske har något hänt, eller har hon bara som den dramaqueen hon är, bara stuckit? Ingen verkar veta något, inte ens hennes närmaste, och Julia känner stor olust eftersom det känns som att det är på grund av henne som Ester är borta. Men det var ju ändå inte hon, utan Rafael som...

När en rad märkliga händelser inträffar kan Julia inte låta bli att börja gräva i vem Ester egentligen är. Har hon tagit livet av sig? Tänk om någon mördat henne? Och med Agnes hjälp upptäcker hon allt mer konstigheter... allting är otroligt mycket mer komplicerat än hon nånsin kunnat tro, och när ett mord faktiskt inträffar i deras lilla teaterkrets så inser alla att något mycket större är på gång än bara Ester Gråbergs försvinnande...

Spännande underhållning med oväntade turer! Ingenting är nånsin som det ser ut att vara... Förstås. Många har hemligheter, många ljuger, och många döljer sanningar särskilt för Julia. Och även mig. Sånt gillar jag!

/Tuija

fredag 8 februari 2019

Ut på det djupa

Bildresultat för ut på det djupa
Författare: Ulrika Lidbo.
2018, Utanförskap, Övrigt.

Utanförskap och en rent destruktiv längtan efter att passa in, duga, bli vald och inte bortvald, verkar ha blivit Lidbos signum. Och hon skildrar det bra! Men man får lite ont i magen, det är ingen direkt feelgood hon skriver.

Här är det Lina vi får följa, Lina som lever i skuggan av sin syster Sanna, Sanna som är stökig, obstinat, brukar droger och rent allmänt verkar ha ballat ur, Sanna som mamman alltid oroar sig för. För Lina ser hon inte, hör inte, märker inte. Lina lever verkligen i skugga... även annars. Hon har inga kompisar längre - är taskigt bortvald - och känner sig synnerligen ensam och osedd detta sommarlov. Tills plötsligt nyinflyttade Jessica från Stockholm ser henne. Och väljer henne!

Som läsare lider jag ordentligt redan från början, för Jessica är både dryg, bortskämd och egotrippad, och fullständigt tondöv för andras sätt att vara. Och Lina slår fullständigt knut på sig själv för att de ska synka... Förstås. Svältfödd på uppmärksamhet och att räknas. Hon anstränger halvt ihjäl sig för att få Jessica att gilla henne, men ändå blir allt bara fel, fel, fel. Och i sin iver att smälta in gör hon allt fler irreparabla grejer, som det kanske inte finns någon återvändo ifrån? Och tänk om hon blir som Sanna... hon som hade lovat sig själv att aldrig dricka, aldrig röra droger, aldrig... Och ovanpå allt så fullständigt kräks hon i all tysthet över hur mamman låter sig duperas av systern Sanna, hur mamman aldrig någonsin varken hör eller ser Lina...

Här finns en bergochdalbana av känslor - ångest, farhågor, oro - men också euforiska fantasier. Och jag tänker för femhundraelfte gången hur stark man måste vara för att överleva dysfunktionella familjer... Det är tur att Lina är stark. För här finns ljus i slutet. Tackochlov.

/Tuija




fredag 25 januari 2019

Papperssjälar

Bildresultat för papperssjälar

Författare: Emma Johansson.
2017, Kärlek, Självmord, Sorgligt.

En fantastiskt fin och stark debut som berör på många plan! Och navet som historien snurrar kring är en hemlighet som skaver och söndrar, en hemlighet som Emilia trodde hon kunde bortse ifrån, kanske lämna därhän. Men ingenting blev ju som hon trodde.

Emilia råkar nämligen av en ren och skär slump se hur Theresia, en jämnårig tjej som hon inte känner speciellt väl, cykla järnet mot ett framrusande tåg, med hörlurarna på. Tragedin är ett faktum, och det fanns ingenting hon kunde göra. Hon försöker hantera sitt trauma så gott det går, ett trauma som ser lite annorlunda ut mot Theresias brors - Viktor. För när de tre månader senare börjar skolan igen, bestäms det att höstterminen ut ska alla elever jobba i tvärgrupper årskursvis, och osannolikt nog hamnar Emilia och Viktor i samma lilla grupp. Viktor bär sin sorg med en enorm svärta, en svärta som Emilia inte kan värja sig emot. Efter ett helt galet utfall från hans sida gentemot henne råkar de dessutom på varandra på en origamikurs och Emilia vet inte hur hon ska stå ut med att ha Viktor omkring sig, som bär på så mycket hat och sorg, som tror att hon bara är ute efter att frottera sig i andras elände. Papperstranor och andra vikta figurer var Theresias specialitet, och båda två hamnade på just den kursen av just samma orsak - men med helt andra ingångar. Mot alla odds lär de dock känna varandra, allt mer, allt eftersom, och båda lindrar och helar varandras smärtor på ett himla fint vis. Känslorna blir allt starkare och egentligen borde allt vara frid och fröjd om inte Emilia till slut känner att hon går i bitar om hon inte får ur sig just det som bara hon vet, just det som kan förändra så mycket, för så många. Hon orkar inte längre bära sin hemlighet, sin vetskap, inte när hon och Viktor är så nära varandra. Det är inte rätt.

Frågan är bara hur rätt det egentligen blev, frågan är om hon inte hellre skulle ha det ogjort om hon kunnat. Men nu är det försent, och alla sår är öppna igen. Går det att gå vidare, att förlåta, att älska - att veta det man kanske inte ville veta, och hur gör man det?

En otroligt vackert skriven historia om kärlek och sorg, om psykisk ohälsa och skuld, om alla dem som blir kvar när någon lämnar... och vägar ut, vägar vidare. Synnerligen läsvärd!

/Tuija

fredag 11 januari 2019

Ord i djupaste blått

 Bildresultat för ord i djupaste blått

Författare: Cath Crowley.
2018, Kärlek, Sorgligt, Vänskap.


En riktigt vacker historia om kärlek och sorg, vääldigt förutsägbar - men det kan man förlåta! För här finns så mycket mer... kärleken till böcker, kärleken till orden... och många andra sorters kärlek. Det är fint, det är varmt, det är äkta. Och en ganska bra historia dessutom.

Rachel återvänder till sin uppväxtstad, efter att under tre år ha bott vid havet, med mamma, mormor och bror. Men - för ett år sedan drunknade hennes bror Cal. Och livet har sedan dess gått på paus... Nu återvänder hon till staden där hennes ungdoms stora kärlek Henry bor kvar - han som aldrig svarade på hennes avskedsbrev, vilket gjorde ont. Och därför har hon heller inte direkt svarat på hans brev under åren som gått, och han vet heller ingenting om Cals död. Vilket ingen annan i stan vet heller .

Nu ska hon bo hos sin moster i väntan på att få gå om skolan det sista året, och har fått jobb i Henrys pappas antikvariat - bokhandeln som hon och Henry älskat mer än något annat. Bokhandeln som har ett brevbibliotek där människor i alla tider i böcker strukit under, kommenterat - och lämnat brev till någon annan, ofta en kär en. Detta brevbibliotek blir hon satt att katalogisera inför att familjen nu måste lägga ned antikvariatsverksamheten.

Men hur ska hon kunna möta Henry varje dag, nu när han vet hur hon kände - då, för flera år sedan. Vilket hon ju inte gör längre. Eller? Hon har ju precis lämnat en mycket kär pojkvän bakom sig, som hon i sin sorgebubbla inte längre kunnat relatera till som hon borde. Och inte klarar hon nu när hon återvänder att berätta för någon om Cals död. Det går bara inte, hon fixar det inte. Alltså hittar hon på, är vag, låtsas... Tills den rätta tiden är inne, och bara för en i taget. Men hur ska hon kunna berätta för Henrys syster, som på distans haft en minibrevväxling med just Cal, via brevbiblioteket, som nu insett hur mycket hon faktiskt älskar honom? De hade ju varit bara så rätt för varann... Usch, vad sorgligt.

Det är som sagt både vackert och kärleksfullt, på många olika sätt. En bok att varmt rekommendera!

/Tuija