fredag 16 oktober 2020

Jag händer jämt

Författare: Emma Rävås.
2020, Homo, Kärlek, Vänskap, Övergrepp.

Och den som händer jämt är Andrea. Lite för mycket händer henne bara... nästan jämt. Och jag våndas, och jag får ont i magen - så mycket berör mig denna debut av den blott 26-åriga Lundabon. Det är en riktigt stark berättelse hon skrivit, med en egen röst, en egen ton, som handlar om kärlek i dess många former, men framför allt om lesbisk kärlek i unga år, när man är som allra skörast. Och hur fullständigt förödande det kan bli när det himlastormande fina istället blir något destruktivt. En relation som söndrar, förminskar, slår undan fötterna... när värmen och kärleken övergår i psykiskt och fysiskt våld, i ett ständigt kontrollerande... 
Nä, hu så hemskt... Och detta händer ju nästan jämt...

Vi får följa Andrea i ett nu, efteråt, under och efter allt det förlamande, i tjugoårsåldern när hon egentligen skulle plugga till jurist. Men vi möter också den unga Andrea i 16-årsåldern som möter en himlastormande kärlek i den tre år äldre Hedvig, som lär henne allt om kärlek. Och sex (eller..?). Och droger. Vad Andrea inte ser men som vi som utomstående noterar direkt är ju vilket osunt kontrollbehov Hedvig besitter, just det där som ger molande magont... Hur manipulativ och misstänksam hon är i tid och otid, särskilt när där ingenting finns att vara misstänksam mot, ingenting att råka misstolka. Självklart ser vi ju också att Hedvig knappast mår särskilt bra själv, därav allt det destruktiva. Tyvärr får vi lite väl lite kött på benen kring denna person, vem hon egentligen är, vad hon lever på, vart hennes familj har tagit vägen... hon förblir väldigt anonym och jag lämnas utan någon som helst förståelse varför hon blivit som hon blev. Dock är det ju Andreas väg tillbaka till ett normalt och sunt liv som är själva resan vi gör, att vi tackochlov får se ett ljus i tunneln med den framtid som abrupt avbröts av Hedvig, och kanske till och med en tro på kärleken - en friskare sådan. Och med på den resan finns också några goa vänner, ett systerskap av det finare slaget, skilda föräldrar med allt vad det innebär... som ser och försöker efter bästa förmåga. Så gott det går. För det är ju inte lätt att vara tonåring och ifrågasatt än hit än dit, även om föräldrarna är helt fine med att Andrea är lesbisk. Men de kämpar på fint, alla tillsammans, och boken efterlämnar en bra magkänsla - det kommer nog att gå riktigt bra för Andrea, trots allt. Även om ingen skulle behöva genomgå de erfarenheter hon gör...

/Tuija



Inga kommentarer: