Ganska nära sanningen

Författare: Anna Ahlund.
2020, Homo, Kärlek, Vänskap.                                                                   

Återigen har Anna Ahlund skrivit en fin och inkännande liten historia som liksom hennes förra bok utspelar sig i Uppsala under gymnasietid. Jag har tyckt mycket om hennes båda tidigare titlar: "Du, bara" samt  "Saker ingen ser" och det är med lika varsam hand hon mejslar fram karaktären Nico. För det är Nico och hens inre resa som är i centrum, Nico som lämnat sin gamla hemstad för att få gå på ett allmänestetiskt läroverk och få utveckla talanger som hen inte riktigt vet var de finns - men tror på dem - men framför allt för att få chansen att börja "ett nytt liv". Ett nytt kapitel där hen kan våga pröva sig fram till vem hen är - lära känna sig själv bättre - utan att någon dömer eller fördömer. Och det första hen gör är att färga håret rosa. Och ändra sitt namn till Nico.

Inneboende hos sin faster Valenka, som också är lärare på skolan, testas gränser både på det estetiska planet, vänskapsplanet, men också kärleksplanet. Nico känner egentligen inte sin faster särskilt väl men i lågmäld ton trevar de sig sakta fram mot sin gemensamma nämnare; det fysiska kontra det själsliga könet. Men här finns också de nya vännerna Gabriel och Hedvig, liksom Beata. Beata som får både kroppen och knoppen att pirra, Beata som delar Nicos kärlek till Beatles. Men ingenting är alldeles enkelt, varken att lära sig att jobba med lera eller att bli sedd så som man vill bli sedd. När man knapp själv förstår vem man är, när frågorna kring kropp och identitet är så många.

Där här är en kärlekshistoria där känslorna är helt överordnat könet, där alla hbtq-perspektiv är en helt naturlig del av handlingen. Men det är lika mycket en historia om att söka, för att finna sig själv.
Trots en del halvlösa trådar som gärna hade fått spinnas vidare lite mer, för att ge mer kött på benen till de övriga karaktärer som figurerar, så är det ändå en mycket finstämd och varsam bekantskap att tycka om.

/Tuija

Saker ingen ser

Författare: Anna Ahlund.
2017, Homo, Kärlek, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Anna Ahlund har återigen skrivit en väldigt fin historia om hur kärlek och vänskap kan se ut när den är som finast. Se gärna vad jag tyckte om hennes debut "Du, bara"... Och det är andra gången på kort tid (för mig) som en ungdomsbok refererar i mängder till Jandy Nelsons "Jag ger dig solen" = fler än jag som tycker att den går utanpå det mesta!? Här finns förstås kopplingen till konsten, men det finns också andra superbra tonårsböcker som nämns mellan varven.. Kul!

I alla fall... är detta historien om estetklassen i Uppsala under våren i tvåan och hösten i trean, och sommaren däremellan. Det börjar med att Sebastian, på nyårsafton, ger sig själv löftet om att kyssa en ny person i månaden - om inte annat så för att se om man den vägen kan hitta någon att gilla, men också våga släppa taget och vara lite modig.. Vad har man att förlora, liksom? Men det är lika mycket, om inte mer, historien om tvillingarna Aron och Linn - Linn, den begåvade pianisten och Aron som talangen inte räckte över till.. Det är också berättelsen om Frides starka kärlek till Miriam, om Yodit som älskar sitt målande, och försöker få igång Johannes att måla igen - Johannes som bär på en sorg efter sin döda storasyster, som Yodit inte alls förstår vidden av. För han berättar ju inget. Det är tankar och känslor som kanske inte märks så mycket på ytan, som präglar året vi får följa dem. Men där finns mycket dramatik, mycket sorg över saker som inte går att förstå, men också massor av kärlek av alla de slag.. homo- bi- och hetero, och allt däremellan. Och massor av sex. Och det är ingående detaljer, kan jag säga... Men väldigt vackert beskrivet!

Det enda jag kan invända emot är trenden som verkar pågå där det framställs hur vanligt förekommande det förefaller vara, att så många ungdomar testar att vara tillsammans med vem som helst, av vilket kön som helst, hur ofta som helst, utan minsta reflektion - som någonting fullständigt självklart och jättevanligt. Och att det dessutom vimlar av likasinnade i varenda buske. Det har jag svårt att tro, att det skulle vara så, ens i storstadsregioner, och kan därför se svårigheten med igenkänning för många unga i vårt avlånga land. Tvärtom tror jag att det mesta i den vägen fortfarande reflekteras med stor vånda, för dem som känner så, eftersom de flesta fortfarande lever i förhållandevis normativa strukturer. Även om man gärna hade önskat att samhället mer såg ut som det beskrivs t ex här, eller i Norra Latin, av Sara Bergmark Elfgren...
Nåväl, jag läste Saker ingen ser med stor behållning i alla fall, och kan varmt rekommendera den!

/Tuija

Du, bara

Författare: Anna Ahlund.
2016, Homo, Kärlek.

Vilken vacker, sensuell berättelse om två unga pojkars sex- och känsloliv!

John, 16 år och fotbollsspelare, ska tillsammans med sin storasyster stanna ensam kvar i stan under sommarlovet. Systern Caroline, 18, jobbar i en skohandel, tvärs över gatan till en bokhandel där Frank, 18 år och fd dansare, jobbar. Hon blir störtförälskad och bjuder hem honom - och det är som om blixten slog ned när John får träffa Frank. Aldrig hade han trott...

Under en weekend när alla tre plus Johns superbästis Elli drar till stugan ställs allt på sin spets - Frank måste väl också känna det som John känner? Men allting är komplicerat. Mycket komplicerat. Caroline är van att få det hon vill ha, och tar för sig. Frank och John närmar sig varandra ändå... men det går inte. Inte på grund av Caroline kanske, snarare på grund av det brustna hjärtat som Frank bär på. Och det här blir inledningen på det trevande närmande som de ägnar sig åt... längtar.. och stöter bort varandra. Om och om igen. Ingen av dem orkar. Men Elli ser. Och Caroline ser. Och stöttar så gott de kan. Men lätt? Nä, verkligen inte. Och går det att lappa ihop det som gått sönder?


Jag njuter av att läsa om fina John, och fina Elli. Det finns en underbar värme dem emellan, och det de har är när vänskap är som bäst. För att vara en debut är det starkt och välskrivet, med hjärtat öppet och sårbart. Tyckte mycket om!

/Tuija