Saker ingen ser

Författare: Anna Ahlund.
2017, Homo, Kärlek, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Anna Ahlund har återigen skrivit en väldigt fin historia om hur kärlek och vänskap kan se ut när den är som finast. Se gärna vad jag tyckte om hennes debut "Du, bara"... Och det är andra gången på kort tid (för mig) som en ungdomsbok refererar i mängder till Jandy Nelsons "Jag ger dig solen" = fler än jag som tycker att den går utanpå det mesta!? Här finns förstås kopplingen till konsten, men det finns också andra superbra tonårsböcker som nämns mellan varven.. Kul!

I alla fall... är detta historien om estetklassen i Uppsala under våren i tvåan och hösten i trean, och sommaren däremellan. Det börjar med att Sebastian, på nyårsafton, ger sig själv löftet om att kyssa en ny person i månaden - om inte annat så för att se om man den vägen kan hitta någon att gilla, men också våga släppa taget och vara lite modig.. Vad har man att förlora, liksom? Men det är lika mycket, om inte mer, historien om tvillingarna Aron och Linn - Linn, den begåvade pianisten och Aron som talangen inte räckte över till.. Det är också berättelsen om Frides starka kärlek till Miriam, om Yodit som älskar sitt målande, och försöker få igång Johannes att måla igen - Johannes som bär på en sorg efter sin döda storasyster, som Yodit inte alls förstår vidden av. För han berättar ju inget. Det är tankar och känslor som kanske inte märks så mycket på ytan, som präglar året vi får följa dem. Men där finns mycket dramatik, mycket sorg över saker som inte går att förstå, men också massor av kärlek av alla de slag.. homo- bi- och hetero, och allt däremellan. Och massor av sex. Och det är ingående detaljer, kan jag säga... Men väldigt vackert beskrivet!

Det enda jag kan invända emot är trenden som verkar pågå där det framställs hur vanligt förekommande det förefaller vara, att så många ungdomar testar att vara tillsammans med vem som helst, av vilket kön som helst, hur ofta som helst, utan minsta reflektion - som någonting fullständigt självklart och jättevanligt. Och att det dessutom vimlar av likasinnade i varenda buske. Det har jag svårt att tro, att det skulle vara så, ens i storstadsregioner, och kan därför se svårigheten med igenkänning för många unga i vårt avlånga land. Tvärtom tror jag att det mesta i den vägen fortfarande reflekteras med stor vånda, för dem som känner så, eftersom de flesta fortfarande lever i förhållandevis normativa strukturer. Även om man gärna hade önskat att samhället mer såg ut som det beskrivs t ex här, eller i Norra Latin, av Sara Bergmark Elfgren...
Nåväl, jag läste Saker ingen ser med stor behållning i alla fall, och kan varmt rekommendera den!

/Tuija