Helt ärligt

Författare: Camryn Garrett.

2020, Adoption, Annorlundaskap, Homo, Kärlek, Rasism, Vänskap.

Vilken fantastiskt fin skildring över hur det kan vara för en ung människa att leva som hiv-positiv! Och hur frustrerande det måste vara med människors okunnighet... Oj,oj, oj - man kan baxna för mindre, särskilt kring hur vuxna människor kan bete sig...

Det är en synnerligen lovande debut - författaren är endast 20 år! - och hon skriver otroligt inkännande och äkta om många viktiga saker, bl.a. om hur det är att leva med hiv, folks fördomar, vardagsrasism och homosexualitet. Och hon gör det genom Simone, en svart sjuttonårig tjej som levt hela sitt liv som hiv-positiv. Hon föddes med det, av en svart mamma, men adopterades av sin svarta pappsen som är lärare och sin pappa läkaren med spanskt påbrå. Hon har hyfsat nyligen börjat på en ny skola, fått nya goa vänner, och är minst sagt intresserad av Miles som bygger scener till highschoolmusikalen som Simone fått uppdraget att regissera. Grejen är dock att ingen vet om att hon lever som hiv-positiv, vilket för hennes del numera endast handlar om att ta sina mediciner noga.

Hennes tid på den förra skolan tog en ände med förskräckelse när detta läckte ut - hon blev uthängd, paria, baktalad och övergiven av allt och alla. Och det vill hon till varje pris undvika ska hända en gång till. Lätt att förstå! Men så är det det här med Miles... Känslorna är ömsesidiga, men hur ska hon förhålla sig till det här med sex? Det är nästan det enda som rör sig i huvudet på henne numera... Hennes pappor är hela tiden på henne om "avhållsamhet" och att vänta, vänta, men trots att hon har en superbra relation till dem så vill hon självklart ha samma rätt som alla andra jämnåriga till sin sexualitet  Hon vet att hennes hiv-nivåer nu är "omätbara" vilket innebär att hon egentligen inte ska kunna smitta någon - men hur ska hon kunna våga berätta för Miles utan att riskera att han drar ändå? För att inte tala om hennes kompisar? Ska historien upprepa sig igen? Och inte nog med det - mitt i hennes vånda börjar hon få lappar i sitt skåp, brev hem, och sms, om att hon måste sluta träffa Miles annars ska hennes hemlighet spridas överallt... Från vem?! Hur kan någon ens veta? Så vad ska hon göra, vad kan hon göra?

Riktigt bra skrivet, även om Simone och hennes kompisar verkar extremt sexfixerade, etikettfixerade vad gäller sexuell läggning, och att det hela är en liten smula förutsägbart. Men vad gör det - det är ändå en väldigt ärlig och naken historia, som berör.

/Tuija