fredag 30 april 2021

Där allt var bra

 Författare: Tamara Bach. 

2020, Övrigt.

En riktigt finstämd roman om syskonskap - av den svårare sorten. Beroende på vad man läser in i allt som inte sägs mellan raderna... 

Tamara Bach är en tysk författare vars lågmälda berättelser jag tyckt bra om genom åren. Så också om denna. Särskilt språket; hur två syskon och deras dialoger, repliker och tankar är så snyggt invävda i varandra - inte helt sömlöst, men halvt om halvt. Och resultatet blir så snyggt, så bra, så trovärdigt... gillar mycket!

Men ingenting är enkelt, varken syskonskapet eller deras enskilda liv, eller gemensamma uppväxt. Lillebror Ben fyller arton, och under festen lurar han med sig sin kanske fyra år äldre syster Annika till familjens (släktens) sommarstuga, som snart ska säljas visar det sig. Han vill att de ska tillbringa en sista påsk där tillsammans, han vill prata med henne som han kanske aldrig gjort förut. Man känner att det finns något viktigt han vill berätta, men ständigt blir de avbrutna - av oväntade händelser eller människor. Eller av den arga Annika som känner sig superlurad och superblåst - hon har ju en uppsats att skriva färdigt och har inte tid att sitta här och uggla! Kommer det förtroliga samtalet ens att äga rum? Kommer de någonsin att nå varann, när de har så olika perspektiv på den gemensamma uppväxten - där det ena syskonet förfördelades på den andres bekostnad? Kan föräldrar älska sina barn olika mycket?

Det är tänkvärt och stillsamt, poetiskt och outtalat. Kan man frigöra sig? Och i så fall från vad? Egentligen? Fint berättat är det i alla fall.

/Tuija

Inga kommentarer: