fredag 6 oktober 2017

Damaskus Sölvesborg

Omslagsbild
Författare: Per Nilsson.
2017, Annorlundaskap, Flyktingskap, Kulturkrockar.

Än en gång har Per Nilsson skrivit en lågmäld och eftertänksam liten historia om vår samtid. Han får mycket sagt, på få sidor - boken är bara ca 175 sidor lång och därmed snabbläst. Det är med varsam hand han närmar sig de polariserande, svåra frågorna, som präglar så mycket av samhälldebatten idag, kring invandring och integration.

Boken handlar om Leo och Nour, som går i samma klass på gymnasiet i Sölvesborg. Leo har levt hela sitt liv där, Nour är förhållandevis ny i Sverige, har flytt från krigets Damaskus. Under en utedag på Ryssberget med klassen råkar Nour skada sig när de är på egen hand de två, så under ett skyfall stannar de till i ett vindskydd i skogen och hoppas och väntar på att folk ska börja söka efter dem. Under tiden sitter de vid brasan de fått liv i, och pratar. Trevande. Från början är Nour helt vansinnig och skyller allt på Leo - det var hans fel att de skulle gena genom skogen till en orienteringskontroll. Men allt eftersom som hon lugnar ned sig börjar de prata. Det har de aldrig gjort.

Leo är en lite udda särling och pratar inte mycket med någon. Nour umgås mest med sina arabiska väninnor, pratar sällan svenska med någon. Men under eftermiddagens och kvällen lopp har de hunnit dela väldigt många tankar, minnen och hemligheter som få känner till, de har hunnit mötas i sina olikheter, åsikter och erfarenheter, och detta på ett väldigt intressant plan - allt i väntan på att något ska hända. Men rädslan att "fel" personer ska hitta dem finns också - hur ska han kunna förklara för någon varför de blev kvar där, kläderna hänger på trekvart och Nour är utan sin slöja? Tänk om de fulla ungdomarna ger sig på Nour och han får skulden?

Som vanligt är det svårt att inte tycka om Per Nilssons verk... det är något visst med hans författarskap!

/Tuija

Inga kommentarer: