fredag 29 september 2017

Flora Banks förlorade minne

Omslagsbild
Författare: Emily Barr.
2017, Annorlundaskap, Resor.

Hmm, nu har flera böcker om minnesförluster av olika slag, typ alzheimers, korsat min väg, och detta är en variant på det, som här drabbat en ung tjej på 17 år, istället för en gamling... Ingen höjdare för någon, precis.. Dessutom verkar det vara på tapeten med överbeskyddande föräldrar..?

Flora Banks är i alla fall en tjej i England, som efter en hjärntumör i sjuårsåldern inte har lyckats behålla några minnen. Inte av nånting - bokstavligen. Hon framlever sitt liv hemma, där allt som är viktigt för henne - för att hålla paniken borta - det skriver hon upp på händerna, armarna, i sina viktiga anteckningsböcker etc. Jobbigt!

Men en kväll får hon följa med sin bästa kompis Paige på en fest, en avskedsfest för hennes kille Drake som ska flytta till Svalbard. Festen lämnar hon tidigt, men avrundar nere vid havet, dit Drake också sökt sig. Som kysser henne och talar om för henne hur speciell hon är. Helt plötsligt känner hon, och inser, att hon inte längre är ett barn. Som hon på sätt och vis känner sig som, i huvudet, och som hennes föräldrar behandlar henne som. Uppfylld av lycka går hon hem, och skriver ned vad som hänt henne, för att hon aldrig ska glömma vad hon upplevt. Men - vaknar nästa morgon och minns... utan att hon läst sig till det! Lyckan är så fullständig och total; Drake, lyckokänslorna och kärleken har hjälpt henne att minnas! Kanske kan han hjälpa henne att återfå sina minnesförmågor? Hon bara måste få kontakt med honom!

Och hon lyckas. De mailväxlar, hon lever i ett totalt lyckorus, men så försöker han plötsligt avrunda det lilla de påbörjat eftersom han ändå är så långt borta. Flora fattar ingenting - hon vill ju leva lycklig i alla sina dagar med honom, han ska ju hjälpa henne att återfå sitt minne! Och mitt i alltihop blir hennes bror, som bor i Paris, jättesjuk, föräldrarna måste hasta dit, och lämnar henne i kompisen Paiges omsorg. Tror de. Vad de inte vet är att Paige sagt upp bekantskapen med Flora efter den där kyssen, där hon snodde Drake från Paige. Alltså blir Flora kvar hemma helt ensam. Och lyckas mot all förmodan överleva en vecka... Men föräldrarna tvingas bli kvar i Paris, och då kommer Flora på den geniala idén - att åka till Drake. Till Svalbard! Överraska honom! Hur hon lyckas med detta, och att hitta Drake där, det är en bedrift som går utanpå det mesta. Men så är hon också en ovanlig tjej, som verkligen går utanpå det mesta!

Hela tiden, medan man läser, gör man det med en katastrofkänsla. Precis vad som helst kan hända - och händer också hela tiden - men det värsta är att man redan i prologen får veta att något katastrofalt hänt, så vetskapen om en katastrof på Svalbard bär man med sig hela tiden. Lite jobbigt för nerverna..
Sen blir det lite tröttsamt att läsa alla hennes upprepade meddelanden till henne själv, om och om igen, när hon behöver bli påmind om en massa saker. Samtidigt som det förstärker känslan av vilket helvete hon lever i, varje dag, varje stund. Stark är hon i alla fall, och stark läsning är det också!

/Tuija

Inga kommentarer: