Nicola Yoons man har gett sig in i hennes business - att skriva tonårsböcker (ni vet hon som skrev "Ingenting och allting" och "Idag är allt", som båda var så himla bra!). Och hur går det då? Jo, rätt så bra faktiskt. Lite trögt i början, men det tar sig allteftersom! Och som den korean han är, så handlar det förstås om rasism och om att inte riktigt höra till någonstans - här; att bo och leva som en amerikan i USA, men ändå förvägras massor p.g.a. föräldrarnas inställning till både sitt eget ursprung likaväl som dem de bor bland. Och det är detta dilemma Frank brottas med.
För Frank är född i USA men har i hela sitt liv tutats i hur mycket bättre koreaner och koreanska seder och bruk är, och att föräldrarna minsann inte har slavat så mycket som de gjort för att barnen sedan ska gå och gifta sig med någon vit eller svart eller whatever, utan givetvis med en korean! För då blir ju allting så mycket enklare för alla! Och detta skapar förstås huvudvärk. Franks storasyster har gift sig med en svart man - vilket fått till följd att kontakten med föräldrarna i princip brutits. Hon har blivit ett levande exempel på vad som även kan drabba Frank om han inte passar sig. Och eftersom han älskar sina knepiga och knasiga föräldrar väldigt mycket vill han förstås inte utmana ödet i onödan. Vilket funkat till den dag han plötsligt är störtförälskad i Brit. Hur ska han kunna dejta henne utan att hon fattar vilka rasister hans föräldrar är, och utan att de fattar misstankar?
Lösningen visar sig finnas i den koreanska gemenskapen! Franks familj har i alla år träffat sina koreanska vänner i familjesammankomster, och alla ungdomarna har känt varann sedan de var små. Och Joy är en av dem, som under två års tid i smyg dejtat en kille med kinesiskt ursprung - vilket funkar lika illa som något annat ursprung. Och smygdejtandet är hon också så trött på... så rätt vad det är kläcker de idén att låtsas dejta varandra, för att kunna fortsätta dejta sina respektive utan att väcka några besvärliga föräldrafrågor. Perfekt! Ett tag i alla fall... Tills det händer som vem som helst kunde räkna ut... nämligen att Frank och Joy faktiskt finner varann på riktigt, i allt sitt hemlighetsmakeri. Och ja - visst - det underlättar ju massor! (..i den mån hade ju föräldrarna rätt...) Tills katastrofen med familjefejder utbryter. Hur svårt ska det kunna få vara att älska den man älskar? Och ovanpå det utbryter katastrof nummer två i hans familj, och tillvaron gungar än mer... Hur ska livet någonsin bli så lugnt så att man orkar leva det?
Det är synd om Frank på många vis... Det är inte lätt att inte vara tillräckligt koreansk samtidigt som han aldrig, p.g.a. sitt utseende, kan bli tillräckligt amerikansk. Det är heller inte lätt att alltid känna det som att man lever i exil, på sin egen konstiga planet, att ingen riktigt förstår och att man därför lever i något slags limbo, mitt emellan allting... på just sin egen planet. Finns det vägar framåt?
Ja, jag tyckte om både boken och Frank - det är inga ovanliga dilemman som diskuteras (på ett riktigt bra sätt!) för det är alltid lika aktuellt över hela jorden i alla tänkbara samhällen... "är inte vi lite bättre än dem?" Hur ska man hitta vägar framåt? Bra och tänkvärt. Och läsvärt!
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar