Årets ALMA-pristagare har nu fått sitt senaste verk översatt från holländskan, och boken har förstås hyllats. Inte speciellt av mig dock, även om jag ser bokens förtjänster. Alldeles för många frågor får inga svar, ovanpå att alla utom Bianca, som boken handlar om, medvetet tecknats vagt. För vagt, enligt min mening.
Allting utspelar sig en fredageftermiddag, innan Biancas pappa ska komma och hämta henne. Hon bor mest hos sin mamma, tillsammans med hjärtsjuke lillebrodern Alan, och mamman försöker förbereda henne på att pappan vill minska ytterligare på deras gemensamma tid eftersom han och hans nya, unga flamma tycker att hon är så "ohanterlig". Själv tycker mamman att hon är en ”tjej som man behöver en bruksanvisning för att förstå”. Bianca själv säger mest ingenting verkar det som, utan verkar dra sig undan av oklara skäl till de mest märkliga platser och gör ibland de mest oväntade saker. Oklart varför - även om allt som snurrar i hennes huvud antyds - men jag antar att mycket handlar om att ingen egentligen bryr sig så värst om henne, det är lillebrodern som förstås får all uppmärksamhet.
Men så kommer den kände såpaskådespelerskan Billy King oväntat på besök hos dem - hennes son ska leka med Alan. Bianca blir helt och totalt perplex, starstrucked för att förtydliga - kvinnan är hennes stora idol i den dagligt sända såpan som blivit en del av Biancas vardag sedan många år. Och inför henne inser Bianca så småningom hur hon ska göra för att uttrycka sina känslor.
För mig blev läsupplevelsen inte mer än ett nja... kanske behöver man läsa honom med andra glasögon än jag har. Alldeles för mycket av denna korta roman tas - i mitt tycke - i anspråk av en fånig såpa som inte tillför något, när jag hellre hade sett en fördjupning av både Bianca, den galna lillebrodern och kanske lite mer av både mamman och pappan som här känns mest som statister.
Nåväl, intressant att ha läst honom, och som sagt... smaken är väl helt enkelt olika!
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar