Välj mig

Författare: Christina Lindström.

2019, Kärlek, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Åh, vilken underbar fingertoppskänsla Christina Lindström har, för att beskriva både de små och stora sakerna i livet! Jag har tyckt väldigt mycket om alla hennes tonårsböcker, men hon fortsätter att utvecklas och blir bara allt bättre!

I denna senaste får vi följa Silje under en höst. En höst utan hennes pappa. För direkt när sommarlovet började drunknade han helt oförklarligt, och alla utgår ifrån att det var ett självmord. Det tisslas och tasslas på stan, men Silje kan inte smälta att han bara skulle lämnat dem utan att säga något, skriva något, antyda att livet var honom övermäktigt. På något sätt tar hon sig igenom sommarlovet och när skolan väl drar igång önskar hon inget högre än att allt bara ska vara precis som förr, om så bara för nån enstaka dag. Men det går ju inte... alla vet. Men agerar väldigt olika utifrån det.

Hennes bästis Mia gör allt för att skydda henne från de värsta avarterna av reaktioner, men det blir dessvärre både på gott och ont. Samtidigt känner Silje att Mia glider iväg, glider ifrån henne, släpper taget om kittet som hållit dem så tajta i alla år, och istället dras till sina tröttsamma danskompisar. Och kanske   t o m väljer en danslinje långt borta i Umeå till gymnasiet nästa år...

Ovanpå det får Silje till slut veta något av sin storebror Oskar, som tydligen hela stan känt till utom hon, om deras mamma. Vilket förklarar hans avighet hemma, mot mamman, som Silje hela tiden trott berott på sorg. Tänk så mycket man inte vet om människor man tror sig känna utan och innan - hur kunde de bara missa att pappan mådde så dåligt, hur kunde de missa varför han antagligen mådde så dåligt?

Samtidigt dras Siljes ögon, mitt i sorgen och bedrövelsen, till Alvin. Alvin som påverkas och styrs så mycket av sin tillhörighet i en kristen församling, Alvin som har de vackraste ögon, som söker hennes - inte bara för att rätta till en oförlåtlig missuppfattning, utan för att de älskar det de ser... Silje! Hon känner att hon blir nån som betyder nåt, nån som man väljer att vara med istället för att välja bort. Och alla obesvarade frågor får slutligen tackochlov sina svar!

Inkännande, medkännande, fullt av många sorters känslor hos alla inblandade - både förväntade men också de fulare, förbjudna... Sorg är aldrig lätt, men så fint skildrat! Och mycket läsvärt!

/Tuija