En varm vinter

Författare: Christina Wahldén.
2013, Andra länder, Kärlek, Resor, Vänskap, Övrigt.

Äntligen en Wahldénbok som gick rakt in i mitt hjärta, iallafall! Det känns som att hon litegrann tappat det positiva stinget de senaste åren, mycket tungt och dystert innehåll - men här, ja, en berättelse man köper rakt av! Kanske, kanske, hänger det ihop med den för mig stora igenkänningsfaktorn av precis allt (trots att det var 25 år sedan..), men det finns mycket klokt och tänkvärt i den också. Jag gillar verkligen att Alex vågar lita på sig själv, och äger tilliten till att allting alltid ordnar sig. För det gör det. Fast kanske inte alltid som man tänkt sig. Men man måste våga kasta sig ut i det okända och oplanerade, för att få upptäcka just detta fantastiska fenomen i tillvaron. Som alltför få människor gör.

Alex är i vilket fall dödstrött på sina föräldrar som skilt sig, och beter sig som barnungar (håller verkligen med!). Hon bestämmer sig hux flux för att göra precis som de - inte ta några hänsyn utan bara sticka iväg (pappan har åkt till Egypten med sin nya flickvän, och mamman till Indien för att finna sig själv..). Hon plockar ut sina körkortsbesparingar, och köper en flygbiljett till Australien, för.. varför inte? Hon har alltid drömt om att lära sig att surfa. Tredje året på gymnasiet får helt enkelt vänta ett halvår, hon behöver precis detta, just nu. Och ingen vet någonting, det gick ju lite hastigt alltihop... Lite skräckblandad förtjusning kan man läsa mellan raderna - hon är ju faktiskt helt själv, på väg mot andra sidan jordklotet - och så värst genomtänkt är det kanske inte. Men först måste hon jobba ihop lite pengar till sin surfkurs.

Och det gör hon. Tillsammans med Ed som hon träffar på vandrarhemmet i Cairns drar hon iväg till en sockerrörsplantage, där de sliter svetten ur sig ett tag, tillsammans med andra backpackers, men också lär känna aborigintjejen Dawn och hennes dotter. Som i Alex ögon inte har någon framtid därute, där de trots allt hör hemma. Hennes egen närmaste framtid blir istället att dra till Bali, där hon äntligen, äntligen, får lära sig att surfa. Vilket hon verkligen älskar. Och inleder ett förhållande med en av ledarna. Som bara ser henne som en i mängden.

Sviken, sårad och arg återvänder hon tillbaka till Australien och söker upp fina, fina Ed i Sydney,  surfar med honom, och inser hur mycket han faktiskt betyder för henne... och får därefter uppleva att inte heller han är den hon trodde - fast tvärtom.

En fängslande, spännande kärleksförklaring till livet, men också en fantastisk kontinent, där igenkännandets glädje värmer mig ända in i själen. Och både Alex och Ed är fina och kloka bekantskaper, tänkande och reflekterande individer, som man gärna skulle vilja följa lite längre!

Tuija