tisdag 19 juli 2016

Sommarleken

Omslagsbild
Författare: Ellen Mattson.
2016, Kulturkrockar, Vänskap, Övrigt.

Sommarleken är en sådan där bok som flyter på i sakta mak men som samtidigt är händelserik och berättar mycket. Mitt i all vacker natur, i det sköna somriga kustlandskapet, i sommarlovets fria tillstånd ligger en dov stämning. Det är mystiskt på något sätt. Stämningen finns med från början och växer sig allt starkare.

Sandra är ensambarn med en nära relation till sina föräldrar, uppvuxen i ett litet samhälle. Mitt i tonårstiden är hon på väg någonstans. Bort från bästa väninnan, ut i livet mot okänd mark. Det senare blir bokstavligt då hon en dag hittar en nästan igenvuxen stig i en kustnära skog, som leder henne in på en tomt till ett gammalt sommarhus. På gräsmattan sitter tre ungdomar i hennes egen ålder och en äldre kvinna är i deras sällskap. Sandra bjuds in, men på ett avmätt och distanserat sätt, vilket kommer att bli en röd tråd genom det fortsatta umgänget under sommaren. Hon får vara med, på utflykter, seglatser, kalas och vid stunder framför brasan, men ändå inte. Om du någon gång försökt lära känna någon, men inte nått riktigt fram, kommer du att känna igen dig. En obehaglig känsla.

De tre ungdomarna är syskon och har sitt ursprung i större europeiska metropoler, går på internatskola, men brukar spendera somrarna hos farmor i Bohuslän, i det stora trähuset som byggdes av en förfader och som i brist på underhåll nu förfaller. Sandra tycker mycket om huset. Hon tycker om farmodern och hon tycker på sätt och vis om syskonen. De fascinerar henne och hon vill vara med dem. Hon vill vara som de är. Fast hon är också skeptisk till dem. De är annorlunda på många sätt. Men hon vill höra till dem. Hennes eget liv, i mexistensvillan med föräldrarna, katterna, svampplockningen och akvarellmålandet, framstår som mindre intressant, men hon slits mellan dessa världar.
Som vanligt är saker och ting inte svart eller vitt. De tre syskonen är också på väg någonstans. Ofta verkar de dessutom inte vilja vara hos sin farmor, vilket Sandra är oförstående inför. Det är mycket hon förundras över i umgänget med dem. Hon känner förundran men också det som det engelska ordet ”intimidating” beskriver så bra, ungefär som något opålitligt och lite hotfullt, som Sandra dock inte viker sig för.

Sommarleken är en intressant skildring av att som ung människa söka sig vidare. Till något annat, till något nytt, efter ett innehåll och ett sammanhang som känns självklart. Ibland går det dock för långt, tillstånd förändras på oanade sätt. Den där dova, och ibland ångestfyllda, stämningen ger som sagt föraningar om det redan från början.


/Carolina



Inga kommentarer: