fredag 8 september 2017

Vakuum

Omslagsbild
Författare: Mia Öström.
2017, Självmord, Sorgligt.

En riktigt fint beskriven sorgeprocess efter en storebror som tagit sitt liv.

Nästan ett helt år har gått sedan förra julen när Jonnas älskade bror Johan lade sig på tågrälsen. Ett helt år som avtrubbad, domnad, inte speciellt närvarande... för hon svävar ute i yttre rymden (så vackert omslag!). Johan som hon alltid sett så mycket upp till, som skulle lära henne allt, som var hennes kompassnål i tillvaron. Som lagt små skattjaktslappar lite här och där, åt henne, som hon med jämna mellanrum fortfarande hittar och gläds åt. Johan är ju ändå här med henne! Han måste ha tänkt på henne, innan, kanske undrat hur länge det skulle dröja innan hon hittade dem... men hur kunde han bara lämna henne..? Utan att hon visste vad han bar på. Depression?.. Fast alla sa att han var ledsen... Alltså får hon inte vara ledsen - då dör man ju!

Hon biter ihop så att det gör ont i mig, hon stretar emot när föräldrarna vill röja ur hans rum för att göra om till arbetsrum, hon håller alla hans saker nära, vill inte släppa taget, vill ju inte glömma. Och en dag hittar hon lappen som leder henne till släktingen Ebbas gamla hus i fjällen, dit Johan åkte och sommarjobbade flera år i rad. Hon bara släpper allt, och drar dit. Vänner och föräldrar förfasar sig, för hon blir ju förstås insnöad där uppe utan chans att ta sig därifrån. Tillsammans med Ruben, killen i huset bredvid, går de på "skattjakt" efter Johans sista meddelanden, och det är också där hon kan försonas med hur livet blev. Alla sörjer olika och Jonna behövde just detta för att kunna börja läka. Under tiden finner hon sidor hos sin bror hon inte hade en aning om - han både växer inför hennes ögon samtidigt som han försvinner ännu längre ut i rymden. För henne finns dock bara en väg och det är framåt. Och hon gör det på ett väldigt värdigt sätt.

Jag har läst Öströms förra bok, som var mycket speciell, och så var även denna. Det här är dock en helt annan bok, byggd på egna erfarenheter, som skildrar något man inte borde behöva få uppleva som ung. Den berör djupt, är vackert skriven, och den personliga sorgen lyser mellan raderna. Tyckte mycket om!

/Tuija

Inga kommentarer: