Under odjurspälsen

Författare: Klara Krantz.
2017, Annorlundaskap, Utanförskap, Övrigt.

Klara Krantz debutbok "Ge mig arsenik" tyckte jag mycket om. Den här vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om - Signe gör mig så förbryllad! Hon upplever sig vara sagornas fula odjur, där hennes vackra inre ska blottas när skönheten uttalar de magiska orden. Då ska hon bli sedd och älskad som den hon är, då ska allt det som är hon, som finns gömt under odjurspälsen, bli synligt för världen.

Signe är alltså en tjej som går i 9:an, som under lågstadieåren har varit lite utsatt och därför fortfarande känner sig lite annorlunda - "inte som alla andra". I hemlighet är hon otroligt förälskad i Joel i parallellklassen, som hon varit självklar vän med under mellanstadietiden, men som numera behandlar henne nästan som luft, i skolkorridorerna. Hon hittar honom på forumet icq, och inleder en pratrelation med honom - som Frida, boende i Karlstad! Själv bor hon i Uppsala och tror att detta är helt riskfritt. Det är som en dröm att få prata med Joel varje dag, komma honom nära, få honom att lära känna HENNE, Signe, utan att han störs av att veta vem hon är, hur hon ser ut. Uppleva vem hon faktiskt, egentligen är, under odjurspälsen. Det intressanta är att även hon själv, under resans gång, upptäcker vem hon är och finner sidor hos sig själv som aldrig får komma till uttryck i Signeformen. Som Frida är hon allt hon drömt om, och tydligen även vad Joel drömt om. Han blir, lyckligt ovetande om hennes sanna identitet, riktigt kär i Frida, och vill, lagom till höstlovet, träffa henne. Förstås. Vad annat var att vänta? Och hur ska hon lösa det, då..?

Mitt i alltihop lär hon känna särlingen Manga-Magnus. Även han en udda, utstött figur - dock är nog hans resa genom skolhelvetet tuffare. Han är hennes kompis ratade dejt... en alldeles för ful, mager, knepig kille i kompisens smak. Men Signe lär känna MM. Först bara lite pratprat. Men hon blir så kåtpirrig, så det enda hon vill ha är sex. Helst när hon slipper se honom, i mörker och så... Och trots deras olikheter (utanförskapet är väl egentligen deras enda gemensamma nämnare) njuter hon av hans hud, hans närhet... men kan vara förfärande elak mellan varven. Detta får mig att se ett verkligt odjur i henne - för det finns verkligen en inte så snäll Signe någonstans, som jag har lite svårt för. Det gör ont att se hur hon egentligen utnyttjar MM när det är Joel hon vill ha. Som hon antagligen inte kan få. Och MM vill hon bara ha till sex. Och sårar honom dessutom djupt, om och om igen. Ja - som sagt, jag vet inte riktigt vad jag tycker om varken Signe eller boken - trots att man inte måste älska huvudkaraktären. Det är intressant med de osympatiska drag som finns hos henne, samtidigt som hon är väldigt motsägelsefull. Jag får helt enkelt inte kläm på henne, när hon drar sig ut på riktigt djupt vatten.. för sanningens minut närmar sig oundvikligen. Och vem gillar sanningen?

/Tuija