Slutet

Författare: Mats Strandberg.
2018, Deckare, Dystopi, Kärlek, Vänskap.

Så har då Strandberg skrivit sin första egna tonårsroman sedan Cirkeln-trilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, med några vuxenskräckisar däremellan. Och vilken bok sen! Det är ju inte vilket slut som helst som det refereras till utan Slutet med stort S... dvs när jorden kommer att slås i spillror av en krockande komet, och alla forskare och matematiker har kommit fram till ett specifikt datum och klockslag när detta kommer att inträffa, och alla människor på jorden har informerats...

Och det är där vi kommer in i handlingen. Den 27 maj får människor veta, och den 16 september kl 04.12 ska det vara över. Och från det att det är 4 veckor och 5 dagar kvar får vi följa nedräkningen. Dels följer vi Simon, som lever med sina två frånskilda mammor (som vill sluta sina dagar tillsammans som en familj i alla fall) och älskar Tilda - den älskvärda, fantastiska, målmedvetna supersimmaren, mönstertonåringen nr 1. Som efter kometinformationen abrupt upphör med att vara just det och istället väljer att strunta i allt - ingenting har ju någon mening längre. Alltså börjar hon dricka, bruka droger... och bryter med Simon som blir förkrossad.

Vi får också följa Lucinda genom hennes inlägg i appen TellUs, information till eventuella framtida utomjordingar om hur vanliga människor levde sina liv på jorden, när de visste hur civilisationen skulle sluta. Lucinda var tidigare bästis med Tilda, de simtränade tillsammans tills... Lucinda fick cancer. Och drog sig tillbaka totalt, från allt.

Allt får dock en vändning i chocken över att Tilda hittas död - dödad? - och Simon och Lucinda finner varann när Simon beskylls vara den som dödade Tilda. Båda vet att så inte är fallet, och om det så blir det sista de gör vill de ta reda på vem som dödade henne och varför. Men hinner de?

Det här är en riktigt stark dystopi om vad ett konkret slut på livet på jorden gör med människor. Hur vissa blir kometförnekare (parallell till klimatförnekare...), hur allting upphör att ha en mening - för somliga, hur en del finner mening i att fortsätta som vanligt in i det sista, och hur en del vill förvalta sin sista tid på ett annat sätt. Vilket inte alltid är så lätt när samhället halvkollapsar samtidigt. Det finns nån märklig rättvisetanke i detta också - alla kommer ju att stryka med samtidigt - jämfört med t ex en klimatkollaps som kan drabba mänskligheten ganska orättvist...

Boken är fascinerande, spännande, skrämmande... och ja - en smula obehaglig. Jag kommer på mig själv med att efteråt, i flera dagar, ha någon slags domedagskänsla själv, som om saker och ting plötsligt slutat ha betydelse. Vilket det ju tackochlov inte har! Men det är skickligt att förmedla en så främmande insikt på ett så autentiskt vis, att det verkligen kryper in under huden. För ingen vet ju hur det skulle vara... Men Strandberg gissar bra - nästan lite för bra! Ytterst tänkvärd och läsvärd!

/Tuija