Barn 312

Författare: Hans-Ulrich Horster.
Hce, 1955, Krig, Andra länder.

Nioåriga Martina bor hos sin fosterfamilj. Hon hittades på ett flyktingtåg som var på väg till Wien från Ungern år 1944 då hon var mycket liten. Martina och hennes mamma Ursula var på flykt under andra världskriget.
Nio år senare sitter Ursula och läser en tidning. Plötslig får hon syn på en efterlysning från Röda Korset. Man efterlyser föräldrarna till ”Barn 312”. Vid efterlysningen finns också en bild. Bilden får Ursula att minnas allt från den tiden. På den tiden bodde hon hos farbror Martin och tant Helene i Ungern. På den tiden var hon förälskad i löjtnant Lenau. Achim Lenau! Nu bor hon i staden Linz i Österrike tillsammans med sin man Richard och deras son Helmut. Ursula skriver ett brev till Röda korset där hon säger att Martinas föräldrar är döda och som avsändare skriver hon sin svägerskas namn. Allt detta eftersom minsta lilla problem i Richards privatliv kan ge honom sparken. Senare anmäler hon sig som barnets mor men eftersom det är många som vill vara Martinas mamma blir det en svår kamp.

Jag tror att författaren valt titeln eftersom Martina ”blir” Barn 312 i efterlysningen. Boken utspelar sig som sagt i Österrike under och efter andra världskriget. Författaren beskriver platserna så pass bra att man kan få en klar bild, t.ex: "Han öppnade en vitlackerad dörr och tände ljuset. Martina stod stum av beundran. I rummet fanns en vit säng med ett litet vit nattduksbord bredvid. Dessutom fanns där ett vitt skåp och ett vitt bord, på vilket det låg en massa böcker och en stor docka."Huvudpersonerna är främst Martina, Ursula och Achim. Martina är en snäll liten flicka med ljust hår och blå ögon. Hon vill gärna göra folk glada och hon är duktig på att hjälpa till i köket. Ursula är runt 28 år. Hon försöker alltid göra det rätta, vilket ofta blir svårt, och hon vill alltid vara snäll mot andra - ibland blir hon för snäll vilket inte alltid är så bra. Achim är en ganska klok och stilig man i 35-årsåldern.
Författaren använder ett ganska gammalt språk som ibland är lite svårt att förstå. Men jag tycker ändå att boken var jättebra och väldigt gripande. Den väckte stora känslor och ibland ville man fälla en tår.

/Tulda