torsdag 23 oktober 2008

Gömmarna

Författare: Cannie Möller.
uHc, 2008, Kärlek, Vänskap, Äventyr, Övrigt.

Boken handlar om äventyr och kärlek. Jag minns mest Joel, Jessi och Derek. Joel minns jag mest för han är själva huvudpersonen i boken och han var annorlunda på något vis, Jessi minns jag för hon var den mest intressanta av alla, Derek minns jag för han var den som det hände mest med (under en kort period).

Miljön skildras inte så mycket, dom är mest i en skog som ligger vid en sjö. Alltihop utspelar sig i nutid, t.ex. märks hur tonåringar kan vara i dag. Det mest intressanta var när Joel och Jessi träffades första gången, Joel kom upp ur vattnet och såg att Jessi satt vid hans eld som han hade gjort upp, och hur Jessi reagerade på när Derek kom. Det var också intressant när skogen började brinna och de var tvungna att ta skydd i vattnet. Orden i boken är inte så svåra att förstå, man förstår nästan allt, men man hänger ändå inte riktigt med, det känns som om handlingen ändras ibland och då blir man lite förvirrad. Det är en rätt lättläst bok men det kan vara lite svårt att föreställa sig vissa grejer.

Jag tror författaren på något sätt vill varna samhället för vad som kan hända om man som vuxen och barn inte hjälper till i vissa situationer.
När jag läste boken började jag tänka på att om man inte hjälper dem som har det svårt, så kommer det att hända dem något som kan leda till att det blir ännu svårare för dem, och då skulle jag få skuldkänslor i alla fall. Det är en bra och intressant bok, men det kan hända att man måste läsa om en mening eller två för att förstå, så det är rätt bra om man inte läser igenom den för snabbt - om man gör det kan det vara svårt att förstå handlingen ibland.


/Rebecka H

1 kommentar:

Tuija sa...

En riktigt, riktigt sorglig bok, egentligen. Det var synd om Joel, till att börja med - hans liv var ju inget vidare.. Men när Jessi kom in i bilden, var ju hennes liv ännu sorgligare. Och Derek ska man inte tala om! Det skulle kunna vara nästan deprimerande att läsa boken, men den var bra på andra vis istället. Men det är ju ingen direkt upplyftande läsning - man kan ju bli ledsen för mindre, när man tänker på att såna här människor ju faktiskt finns härute i verkligheten. Som både tänker och funkar och t.o.m. lever som dessa tre. Tänkvärt, men jag vet inte riktigt vad Cannie Möller vill få sagt med boken. Kanske bara visa en annan sida av vårt samhälle?
Jag tyckte i vilket fall inte att den var det minsta svår att följa eller förstå.