fredag 10 oktober 2008

Åshöjdens Bollklubb

Författare: Max Lundgren.
Hcg, 1967, Sport.

Åshöjdens BK skrevs i slutet av 1960-talet och det märks ibland, för människor levde lite annorlunda liv då än idag, men det gör inget alls, för kärleken till vänner och fotboll har nog inte förändrats sedan dess.

Det lilla samhället Åshöjden har minsann ett fotbollslag. Spelarna är allt från tonåringar till medelålders män, alla springer och sparkar, men de senare ägnar sig också åt att supa och slåss. Det kanske är kul ibland men har det så mycket med fotboll att göra, egentligen, blir det bra fotboll av sådana spelare?! Allt rullar på som vanligt, tills en dag då det kafé där det slåss och sups plötsligt har bytt ägare – en man som kallar sig Bagarn Olsson serverar från och med nu bara läsk och kaffe, någon sprit vill han inte höra talas om.

Denna förändring är den första i en rad andra, och inte bara för kafégästerna utan också för lagets fotbollsframgångar. Bagarn, som visar sig vara en gammal fotbollstalang, har en plan, både för laget och för Åshöjden i stort. Han börjar med att rumstera om i laguppställningen, ger varje spelare sitt syfte, utsätter dem för genomtänkta träningspass flera gånger i veckan, ger dem kritik och beröm – helt annorlunda mot hur det gick till tidigare. Det hela ger också resultat, inte bara i antalet rätt passningar, räddningar och mål utan också i form av en annan laganda, vänskap, självförtroende, framtidshopp…

Det är Jorma som berättar om det hela. Jorma, som är fosterbror till Edward, en av lagets mest framstående talanger, och fosterson till Blåbärskungen, en av Åshöjdens höjdare, men kanske inte länge till, nu när Bagarn bor i staden…

Jag är egentligen inte alls intresserad av fotboll. Jag tittar på landskamper på tv och jag har sett ett par allsvenska matcher på riktigt, ofta bara för att samtidigt umgås med vänner. Detta spelar dock ingen roll, för när man läser Åshöjdens BK blir fotboll det viktigaste i livet, matchreferat som jag inte förstår något alls av blir det mest spännande som tänkas kan och Åshöjdens invånare, dessa ungdomar och gubbar och en del tanter, blir de mest intressanta människor jag träffat! Åshöjdens BK är en klassiker i bästa mening och jag rekommenderar den varmt till alla, fotbollsvän eller inte!


/Carolina

Åshöjdens Bollklubb fortsättes av:

Åshöjden går vidare
Kris i Åshöjdens BK
Åshöjden i kvalet

2 kommentarer:

Metallbibliotekarien sa...

Hej!

Jag älskar visserligen fotboll men trots att det har kommit en hel massa fotbollsböcker på senare tid är ändå Åshöjdens bollklubb boken som för mig i alla fall startade och satte standarden för skönlitteratur om fotboll under rätt många år. Det jag tycker är bäst är just beskrivningen av den lilla byn som samlas kring fotbollen - plus att slutet på serien ju är så poetisk - tänk om de hade gått upp, hur hade det påverkat bilden av den lilla föreningen som mot alla odds lyckas ta sig upp, bara för att sedan åka ner igen?

kanel sa...

Hej! Jag är en bibliotekarie som föll för "Åshöjdens bollklubb" när Lennart Hyland läste boken högt i radio. (Repris tack!) Sedan skrev jag en avhandling i litteraturkunskap om böckerna "Fotboll och frihet. En studie i Max Lundgrens författarskap".
Fortfarande är det en hel del ungdomar som har Åshöjden-kvartetten som sina favoriter bland idrottsböcker - men jag önskar att fler idrottslärare skulle "bokprata" om serien.
Det finns alltför många trista idrottsböcker, men HURRA för författaren Mattias Göransson!
Lena Kjersén Edman
VILKEN FIN BOKBLOGG, tack!