
Hce, 2007, Andra länder, Övrigt.
I den här boken får man följa två kvinnors liv och alla deras utmaningar och äventyr. Mariam är en flicka som under sina första femton år bor i staden Herat. Hon lever ett fattigt men säkert liv med sin mamma i deras kolba. Hon tror att hon har en stadig relation till sin pappa, men han är en av Herats rikaste män och har många fruar och barn och därför inte mycket tid till Mariam. När Mariam är femton år dör hennes mamma men Mariam fortsätter ändå hoppas på att hon ska få ett bra liv med sin pappa, men istället gifter han bort henne till en trettio år äldre man som bor i Kabul. Likväl då som nu var det mycket krig i Afghanistan och Kabul var ingen säker plats. Mariam fortsätter leva i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap när vi som läsare börjar följa en annan ung kvinna genom hennes liv.
Laila lever ett bra liv med sin familj och går i skolan och leker med sina kompisar och är kär i sin granne. Hennes familj försöker flytta från allt krig, flytta ifrån Afghanistan till någon säkrare plats som Pakistan, men innan flytten hinner bli av så rasar Lailas liv ihop. Familj, vänner, i princip alla hon känner försvinner. De sprängs i bitar, krossas av fallande hus, svälter ihjäl. Laila har inte mycket kvar att leva för så därför svarar hon ja när Mariams man Rashid frågar om hennes hand. Mariam och Laila får ingen bra start tillsammans men efter ett tag märker de att de lever samma sorts liv och blir bra vänner som tar sig igenom de svårigheter och våldsamheter som både Rashid och kriget orsakar.
Både Mariam och Laila är två modiga kvinnor som trots alla motgångar överlever med alla sorger och förluster i en stad som Kabul och med en man som Rashid.
Författaren har beskrivit miljön på ett otroligt sätt, i mina tankar har jag praktiskt taget varit där. En beskrivning ur boken av gatorna i Herat lyder: ”Mariam gick längs bullriga, myllrande, cypresskantade boulevarder tillsammans med en oupphörlig ström av fotgängare, cyklister och muldragna garis”. Sättet han skriver på är lättläst och det blir lätt att hänga med eftersom man inte kan lägga ifrån sig boken. Han tar med vissa persiska ord som t.ex. bamshira, kolba, barami, fatiba m.m. men man förstår dom i de olika sammanhangen. Titeln på boken är hämtad från en dikt av Saeb-e-Tabrizi, en persisk 1600-talspoet.
Den här boken är inte baserad på en verklig händelse, men man kan förstå att många människor faktiskt lever så i Afghanistan. Kvinnorna har ingen egen vilja, barnen får inte vara barn, ingen går säker ute på gatorna på grund av allt krig.
Boken var jättebra och jag trodde inte att en bok kunde beröra mig så här mycket som den gjort. Jag rekommenderar den starkt till alla från 15 till 70+. Alla kommer att bli lika berörda, och de sista sidorna kommer ta lika lång tid för alla att läsa eftersom ögonen är fyllda med tårar.
/Mia L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar