Ett nytt liv på köpet

Författare: Emma Granholm.

uHc, 2009, Vänskap.

Sanna har nästan alltid varit ensam. Ensam utan kompisar, alltså, utan att ha någon att prata med på raster, sitta bredvid i klassrummet, i matsalen etc. Inte direkt mobbad - bara kyligt utfryst, som någon som är så udda så man inte kan visa att man pratar med en sån. Och detta ända sedan hon gick i årskurs tre...

Kan man inte fatta detta bör man läsa boken. Det låter orimligt, men beskrivs som ett klart möjligt scenario. Och det är alldeles förfärligt. Och ofattbart. Att inte ha några som helst kompisar utan vara helt hänvisad till sina föräldrar även under högstadietiden är ofattbart, särskilt som hon har en bror som är direkt vidrigt elak mot henne, och alltid hånar henne för just bristen på kompisar. Gräslig läsning, man blir nästan äcklad av att läsa att det kan finnas blodssyskon som av ingen orsak alls kan få - och fortsätta - bete sig på det viset mot en lillasyster. Trovärdigt? Vet ej...

Men Sanna bestämmer sig för att när gymnasiet äntligen hägrar, söka sig till ett speciellt fotogymnasium i en annan del av Stockholm. Och där får hon - ett nytt liv. På köpet. Inte bara en ny skola och nya ämnen, utan kamrater. Massor. Hela klassen! Hon betraktas inte som det minsta konstig (vilket hon ju heller aldrig varit utan bara varit offer för tragiska omständigheter och grupptryck), utan behandlas precis som alla andra, till hennes fullständiga förvåning. Det är helt ofattbart för henne, lika overkligt varje dag. Att alltid ha någon att prata med, jobba tillsammans med, som skickar SMS och ringer, som ber henne hänga med på än det ena och än det andra. Helt plötsligt har hon ett helt normalt tonårsliv. Tills...

...klassen på olika vägar upptäcker att hon vill vara vän med alla. Naturligtvis, med tanke på hennes förflutna, som ingen känner till. Men det är omöjligt. Man kan inte vara det, i alla lägen - alltid säga ja till allting och alltid hålla med, för att vara snäll. Då blir man istället samtidigt illojal mot andra, men det ser inte Sanna. Förrän hon oväntat får det upptryckt i ansiktet på ett väldigt brutalt sätt på en fest. Och katastrofen är ett faktum - hur kunde blixten slå ned två gånger på samma ställe..?

Tänkvärt och sorgligt om det svåra med att vara kompis, och hur otroligt viktigt det är att känna sig omtyckt, aldrig så lite...

/Tuija