Författare: Johan Harstad.uHce, 2010, Läskigt, Mystik, Science Fiction.
Mia från Norge, Antoine från Frankrike och Midori från Japan är de lyckliga vinnarna i den världsomspännande tävlingen där tre tonåringar får följa med på den första resan till månen på fyrtio år. Vad de inte får veta är att det är ett gigantiskt experiment från NASA:s och USA:s regerings sida - det finns nämligen en anledning till att man inte åkt tillbaka till månen på denna långa tid. Ingen mer än den absoluta toppen känner ens till att där redan finns en månbas - Darlah 1 - som placerats där i rent forskningssyfte redan på 70-talet, för framtida månresenärer som förhoppningsvis ska kunna undersöka vad det är för något mystiskt som finns på månen. Tills man kan göra det skickas därför den här rymdexpeditionen upp, i rent PR-syfte som ska locka fram sponsorer till de framtida, mer tystade, forskningsresorna. Och tystnaden kring dessa beror på det hotfulla, oförklarliga man tidigare funnit på månen, som inte får läcka ut.
Totalt omedvetna om farorna åker alltså de tre ungdomarna och tre astronauter upp till månbasen Darlah 2, och - naturligtvis - börjar det ena oförklarliga efter det andra att hända, och folk försvinner. De blir allt färre och måste återvända tillbaka till jorden, men deras rymdfarkost är utsatt för sabotage. Och kontakten med jorden är bruten. Ström och syre är uppehällningen och något fasansfullt jagar dem. Riktigt, riktigt spännande! Och det slutar inte riktigt som man tror, heller! Absolut läsvärd spänning.
/Tuija
3 kommentarer:
En riktigt skrämmande bok som håll mig vaken länge i skräck för det okända. Ingenting att rekommendera för den lättskrämde, men en riktig pärla för den som törs!
har inte läst hela men jag håller på och hittils är den bra!
En nervkittlande, kuslig och otroligt spännande bok som får en att blicka oroligt mot månen varje kväll.
Fotona i boken gör historien verklighetstrogen och det går inte att låta bli att ryckas med av boken.
Det ligger hela tiden något spöklikt och mystiskt över handlingen som gör att man har svårt att slita sig. Spänningen byggs upp succesivt och i slutet sitter man som på nålar.
Skicka en kommentar