Saker som aldrig händer

Författare: Johanna Lindbäck.
uHc, 2010, Kärlek, Sorgligt, Vänskap.

Ibland förstår man inte riktigt titlar - det här är en sådan. Jag vet fortfarande inte vad det är som aldrig händer, för det som händer i boken händer visst. Och är nog inte särskilt ovanligt heller. Kanske beskriver titeln mer känslan, alltså "sånt här händer bara inte... och absolut inte mig". Men det kanske bara är jag som inte fattar riktigt...

I vilket fall så är Andreas ihop med Hanna sen ett år tillbaka, och de har det bra tillsammans. Hans föräldrar är skilda, och efter att ha bott med sin mamma ett tag har han nu flyttat tillbaka till sin pappa i huset han vuxit upp i, för mamma har fått jobb i Stockholm. Allt det där känns konstigt. Liksom att plötsligt träffa på grannkompisen Erik stup i kvarten, som han varit bästis med genom uppväxtåren, men som han inte haft någon kontakt med på länge. Och kontakten är klart trög i början - de har helt vuxit ifrån varandra, har andra kompisar idag, och medan Andreas går Restaurang på gymnasiet och vill bli kock, så är Erik en klädmedveten pluggis på NV.

Men plötsligt händer det som bara inte händer (möjligen andra!). Hanna har haft en liten flirthistoria med en kille - i ca två månader (!) - och alla har vetat, utom Andreas. Han rasar ned i ett stort svart hål, där bara ensamhet råder. Hanna har han förlorat, och allt det som de hade tillsammans. Och alla sina bästa kompisar i klassen har han också förlorat. Eller egentligen släppt. Han släpper Hanna, trots att hon bönar och ber, och är så ledsen. Så dags... Men det värsta är nog att hans kompisar, som han litat blint på, aldrig sa något... Och inte efteråt heller - inget förlåt, ingenting, bara tystnad. Hemskt. Man lider med honom. Och lider med honom i det vacuum han plötsligt genomlider sina dagar i, bedövad av sorg och besvikelse över allt och alla. Men mitt i detta hittar så småningom han och Erik tillbaka till varandra, tackochlov, men Andreas hittar något mer...

/Tuija