Ursäkta att man vill bli lite älskad

Författare: Johanna Thydell.
uHc, 2010, Humor, Vänskap, Kärlek.

Nora Jonasson är en väldigt vanlig tjej, med vanliga tonårsgrubblerier och längtan efter att hitta någon att vara ihop med. Bästisen Lisa har hon delat allt med, men den vänskapen totalkraschar p.g.a. missförstånd och/eller taskigt minne kring vad som egentligen hände på en balkong, mellan Lisas pojkvän och Nora.

Det är väldigt mycket prat prat prat (eller tänk), och det känns ganska tråkigt tråkigt tråkigt, ganska länge. Thydells stil att skriva på, typ tanke-nonstop-mässigt, känns lite populistiskt men förstärker pratkänslan som inte direkt driver någon handling framåt i någon större utsträckning. Det är väldigt tonårsvanliga problem som Nora ältar, men det händer liksom inget... Förrän man börjar få en känsla av att Nora kanske inte är den helylletjej man invaggas att tro - hon, liksom tydligen så många andra tjejer, drivs av väldigt egoistiska känslor kring att hela tiden behöva bli bekräftade - helst av det andra könet - att ständigt vara omtyckt av allt och alla. Man måste ständigt testa om man kan "få" nån, på kroken liksom, eller åtminstone intresserade, och lyckas det så är de inte längre intressanta... Sorgligt beteende, men ack så vanligt. Och förödande, för många.

Bokens stora behållning är istället de "Noriska ordspråk" som finns nedplitade på var och varannan sida nedtill - de är riktigt bra, med en alldeles klockren humorton, kring livets vedermödor så som de faktiskt gestaltar sig IRL. Men annars - umbärlig. Tyvärr. Sen har jag överhuvudtaget inte förstått upphaussningen kring Thydells böcker - hon har aldrig skrivit något som inte någon annan redan skrivit, t o m bättre, även om hon skriver om både bra och viktiga saker i en god ton. Men den här vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om... Ok, men kanske inte mer?

/Tuija