onsdag 17 november 2010

Här ligger jag och blöder

Författare: Jenny Jägerfeld.
uHc, 2010, Sorgligt, Övrigt.

Boken handlar om Maja som går estetisk linje på gymnasiet. På en skulpturlektion råkar hon såga av sig tumspetsen, och då börjar folk tro att hon skadar sig själv.
Föräldrarna är skilda. Hennes pappa är journalist, vilket gör att deras samtal nästan alltid verkar bli ett förhör. Hennes mamma jobbar på ett universitet och är väldigt frånvarande och verkar tycka bättre om att läsa böcker än spendera tid med Maja.

När Maja ska hem till sin mamma Jana över helgen hittar hon henne ingenstans, mobilen är kvar och Maja kan inte få tag på henne någonstans! Hon bestämmer sig för att inte berätta för sin pappa att mamman inte är där och stannar...
När Maja får en speta i foten och inte hittar nån pincett går hon över till grannen och frågar och där träffar hon Justin, som hon tycker är helt underbar. Han har rosa byxor och är en superverbal bilmekaniker.
Sen hittar Maja ett mail när hon tittar i sin pappas epost. Mailet sårar henne väldigt mycket...

Jag tycker helt klart att denna boken är läsvärd!!! Jenny Jägerfeld skriver otroligt bra, med fin och medryckande text :) Betyg: 4/5.

/klara e

2 kommentarer:

Tuija sa...

En Augustvinnare! Betyder inte nödvändigtvis att det är jättebra, alla gånger, men denna gången, ja absolut - och bättre ju längre man läser! Maja är ju en ganska vanlig men ändå ovanlig ung tjej men hennes tankar och vedermödor kring det tuffa tonårslivet i allmänhet är som sig brukar. Hennes bultande, värkande tumme hänger verkligen med genom hela boken, även om sökandet efter hennes mamma egentligen är den röda tråden.

Efter tum-missödet, när hon tar tåget till sin mamma, för det är hennes "mamma-helg", så fattar man att något inte är som det brukar, när ingen mamma kommer och möter. Eller finns i huset. Eller någon annan stans. Maja idkar verkligen intressant detektivarbete i sin jakt på den ofattbara, omöjliga frågan kring vart hennes mamma tagit vägen - för ingenting stämmer ju med hur hennes mamma brukar bete sig. Och hon verkar bruka bete sig rätt märkligt, när bilden av henne klarnar. Först tycks hon mest lite udda, sen gör det rejält ont i hjärttrakten när man alltmer förstår hur Majas uppväxt varit...

Ju längre man läser desto mer undrar man vad som egentligen hänt. Man börjar gissa och ana och tro, men det visar sig vara något som jag iallafall aldrig skulle ha kommit att tänka på. Och det är riktigt, riktigt berörande! Under den sorgliga resans gång möter man också flera andra udda figurer vars väg Maja korsar. En värmande bok i vintermörkret!

Louise sa...

En mycket annorlunda bok skriven på ett otroligt fängslande sätt.
Den är humoristisk, sorglig, mystisk och mycket berörande.

En riktigt bra bok helt enkelt.