Författare: Jandy Nelson.
uHce, 2010, Humor, Kärlek, Sorgligt, Vänskap.
Ååh, vilken läsglädje! En alldeles underbart livsbejakande, sorglig, rolig, galen och sinnlig bok. Vårens bästa?? En stor njutning iallafall, med hög feel-good-faktor, om nu en sorglig bok verkligen kan ha det? Ja, det skulle vara den här, isåfall!
Lennie är sjutton år, och har levt supertajt med sin storasyster, hos sin mormor och morbror. Den stora sorgen har väl egentligen, outtalat, varit frånvaron av själva modern, som lämnade dem när de var små, för att ge sig ut på egna äventyr i världen. Men det har de egentligen aldrig ifrågasatt, utan levt gott i kärlek, sus&dus, musik och rosor. Tills plötsligt en dag storasyster Bailey dör. Och bara lämnar Lennie där, med sin framtid-utan-syster. Det är en ohygglig sorg som drabbar Lennie, men inte bara henne förstås. Mormodern och morbrodern har det givetvis oerhört tungt de också, men alldeles särskilt tungt är det för Baileys pojkvän Toby, som hon ju också lämnat bakom sig. Lennie och Toby söker tröst hos varandra - för dem känns det som att ingen annan riktigt kan förstå.
Men mitt i all sorg och bedrövelse inträffar något otroligt oväntat - Joe, en nyinflyttad kille, världens snyggaste och härligaste, visar henne en ofattbar uppmärksamhet, och givetvis skulle lyckan varit fullständig, om inte sorgen efter Bailey funnits mitt i allt. Som komplicerar det hela en hel del... Toby-tröst blir förbjudna känslor, och Lennie vet inte vad hon känner, vad hon gör - hela livet vänds på ända. Och givetvis kommer Joe på henne med detta...
Sorg blir lycka, blir sorg - men lycka igen. Hurra! En oemotståndlig pärla! Läs & njut...
/Tuija
1 kommentar:
Den här boken var heeelt underbar! Löööv it! <3
Djup, rolig, sorglig och helt oemotståndlig!
Går inte att sluta läsa när man väl har börjat! :)
Mellan kapitlena är det små dikter som Lennie (huvudpersonen) har skrivit, och jag tycker att de är så himla fina. De höjer boken ännu ett snäpp :)
Japp, den här boken har definitivt ALLT!
Jag avundas dig som inte har läst den än! ;)
Skicka en kommentar