Utan titel

Författare: Anna-Charlotta Gunnarsson.
uHc, 2012, Sorgligt, Vänskap.

Jills mamma har gått bort i lungcancer. Det är så hemskt att det inte riktigt går att ta på. Hon saknar henne så förtvivlat mycket. Hennes coola brorsa har flyttat till Norrland för att plugga och hennes pappa fattar absolut noll. Och hon är förstås olyckligt kär. I en skitkille i klassen.

Av någon konstig anledning har hon börjat röka. Det har blivit ett slags undanflykt. Kanske gör hon det för att ha något att dela med sin mamma. Jag vet inte riktigt. Hur som helst är hon inte helt ensam. Hon har tre fina kompisar i Angele, John-John och Shirin. Hon har dessutom en bakblogg som hon lever för. När hennes pappa fått reda på att hon börjat röka ger han henne internetförbud. Det är det värsta straffet hon kan tänka sig. Som hämnd bestämmer hon sig för att inte prata med honom mer. Inte precis den bästa lösningen på problemet kanske, för de känner verkligen inte varandra särskilt bra, Jill och hennes pappa.

Under sista veckorna i nian börjar Jill hänga mer på sitt tjuvrökarställe i skogen och det är där hon träffar Mio. Mio som bara är tolv men ändå smartare än någon annan hon känner. Mio som lyssnar så intensivt. Mio som hjälper henne att hitta lugnet. Mio som alltid säger sanningen och alltid ifrågasätter, men aldrig dömer.

Anna Charlotta Gunnarsson skriver med ”Utan titel” en ganska personlig historia. Henne mamma drabbades också av lungcancer och försvann, men i vilken utsträckning berättelsen är självbiografisk är svårt att veta. Det verkar som om hon genom berättelsen även vill ifrågasätta könsstereotyper och persongalleriet är allt annat än homogent. Det uppskattas förstås men ibland blir det lite mycket. Boken går från det ena till det andra till det tredje och vanligtvis gillar jag de fragmentariska berättelserna allra bäst, men just den här känns närmast lite stökig och kanske inte riktigt avslutad.

/Johanna