2012, Vänskap, Sorgligt, Övrigt.
En småtrevlig liten bok, dock inte vad jag väntat mig av Valenine. Det var vad jag trodde efter att ha läst ungefär halva boken. Men ju längre man kommer, desto mer inser man vilket djup där finns, och hur otroligt sorglig den egentligen är. Trots den småtrevliga ytan och tonen.
I centrum är hyreshuset på Georgiana Street 33 i London. Dit flyttar, ungefär i samma veva, dels en ung kille - Sam - och en ännu yngre liten flicka - Bohemia - tillsammans med sin mamma. Sam, för att fly från sitt liv på landet, och Bo, med sin mamma, för att de blivit utslängda från sitt senaste boende med en av mammans otaliga pojkvänner. Varför Sam stänger in sig på rummet, och gör just ingenting mellan sina arbetspass i ett snabbköp, det klarnar först framåt slutet. Men varför Bo gör allt för att bli vän med Sam, trots hans motvilja, det gör en nästan gråtfärdig från början. Hon är en klok och företagsam liten tjej, med en alldeles för ung mamma, som inte fixar det där med att vara mamma. Hon går inte ens i skolan, antagligen mest för att de flyttar runt så mycket. Mot sin vilja dras båda in i en samhörighet mellan de boende i huset, som blir allt dråpligare ju längre man läser. Och när Sam berättar om sin bäste vän Max, som kan allt som är värt att veta (bla är han myrexpert), blir Bo både avundsjuk och nyfiken, särskilt som hon inte fattar varför Sam lämnat både sitt hem och sina vänner. Men en dag går allt överstyr, när Bo råkar provocera fram ett utbrott från Sam, som gör att även hon flyr från allt och alla. Och hur ska det gå, när hon bara är en tioårig, tanig, smutsig och hungrig liten tjej...?
Två trasiga själar möts, trots åldersskillnad, och delar det viktigaste av allt - att känna att man hör hemma någonstans. Sams liv är en fruktansvärd tragedi, men det är också Bo´s, som bara är ett litet offer för livsomständigheter som man inte önskar någon liten tioåring... Få böcker berör så starkt som Jenny Valentines. Läs och njut, även om tårarna inte är långt borta.
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar