måndag 11 februari 2013

Wallflower

Författare: Stephen Chbosky. 
2000, Kärlek, Vänskap, Övrigt.

Boken, som filmen "The perks of being a wallflower" bygger på, ser inte ut som på bilden. Inte numera, iallafall. Omslaget är från filmen, med huvudpersonerna på, och boken har fått ett nytt lyft tack vare den, med en nyutgåva. Boken har tidigare sålt i massor, filmen har tydligt gjort den riktigt hajpad igen. Vilket som vanligt gör att förväntningarna är höga när man börjar läsa. Och återigen, som så många gånger förr, så känner jag... ja, jag vet inte ens vad jag känner! Vad är så stort med den här boken?

Huvudpersonen är Charlie, och boken består helt och hållet av brev, till någon "kompis", som man aldrig fattar vem det är.. Är det någon slags terapibrev som hans terapeut rått honom att skriva, för att klä livet i ord? Jag vet inte. Charlie tycks iallafall vara en som står vid sidan av och ser - om inte livet passera förbi, så något åt det hållet iallafall. Han är en betraktare, som inte deltar så värst i livet som pågår runt omkring honom. Han är en sorgligt ensam figur, som brister ut i gråtattacker med jämna mellanrum. Varför han gråter på detta ovanliga vis får man aldrig veta - antagligen hänger det ihop med det som avslöjas i slutet, men behöver inte nödvändigtvis göra det. Han är en lite udda figur, lite nördtyp utan att vara insnöad på något särskilt utom möjligen lite kultböcker som hans lärare sätter i händerna på honom. Och pga nördstämpeln lite utstött, tills han lär känna Patrick och hans plastsyster Sam. Som Charlie blir omåttligt förtjust i, och i dessas, några år äldres sällskap, blir han någon, en mer synlig figur än han varit hittills.

Jag vet inte riktigt vad boken egentligen vill berätta, men den har väl sina poänger. Men de känns för få för att boken ska lyfta. Jag blir mest förundrad över den uppmärksamhet den fått, och onekligen nyfiken på filmen - kan den visa mig nåt jag missade med boken?

/Tuija

PS. Filmen var faktiskt riktigt bra! Det omvända förhållandet, för en gångs skull!!... Fast Emma Watsons Sam känns lite konstigt stel...

Inga kommentarer: