Eld färg ett

Författare: Jenny Valentine.
2015, Övrigt.

En lite annorlunda bok med en konstig titel (= ett konstverk!), som dessutom inte riktigt passar in någonstans - ja, så kan det bli när Jenny Valentine skriver. Den handlar om Iris, som väljer att inte vara som alla andra. De bor i Los Angeles, hon, hennes förfärliga mamma och dennes pojkvän. Det är tur att hon har åtminstone en vän - Thurston -  som ser henne, Iris, för hennes mamma gör det inte.

Mamman är något så patetiskt (och inte så trovärdigt) som en människa som fullständigt och totalt lever för sitt vackra utseende, dyra märkeskläder och en glassig tillvaro. Detta tillsammans med pojkvännen, en B-skådis som alltid väntar på det stora genombrottet, och som bryr sig minst lika mycket om sitt utseende som mamman. Och så då Iris, som helst inte vill synas alls, men älskar eld, och har blivit lite av en pyroman...

Någon pappa finns inte riktigt med i bilden, han är någon typ som aldrig brytt sig om Iris (heller..), men en dag är det goda livet, framför allt pengarna, slut, och de flyttar tillbaka till England, där mamman plötsligt ringer upp Iris pappa Ernest. Väl planerat, förstås. Han är en mycket förmögen man, och de hade nog tänkt försöka vaska fram lite pengar ur honom, men istället får de veta att han är döende. Och vill absolut träffa Iris. Motvilligt går Iris med på att följa med dem, utan att begripa vad det ska vara bra för - varför bryr han sig nu, när han aldrig brytt sig tidigare?

Döm om Iris förvåning när de åker till hans gods, hon får se alla fantastiska målningar upphängda överallt, och får träffa en man som är en skugga av sitt forna jag men verkar älska henne. Mamman går systematiskt in för att skriva listor på allt värdefullt han äger, för hon räknar iskallt med att ärva, och det väldigt snart - ju förr desto bättre. Det är inget hon hymlar med, trots en smula spelad inställsamhet - hon har ju trots allt aldrig skiljt sig från Ernest.

Men Ernest har andra planer; han försöker få egentid med Iris, lära känna den tonåring hon blivit, för han har en hel del att berätta för henne, och tiden är mycket kort. Sakta låter han en annan bild  av  föräldrarna växa fram, och vad Iris så småningom får veta vänder uppochned på det mesta i hennes liv...

Här finns mycket eld, mycket konst, mycket känslor. Det är bra och välskrivet, trots att jag tycker det är lite synd med de fullständigt osannolika föräldrarna, det gör att historien tappar lite. Men Iris och Thurston är intressanta karaktärer - de sticker ut, på många uppfriskande sätt!

/Tuija