fredag 18 augusti 2017

Du känner mig så väl

Omslagsbild
Författare: David Levithan & Nina LaCour.
2017, Homo, Kärlek, Vänskap.

Förväntningarna är höga när två superförfattare slår sina påsar ihop. Sen blev det kanske inte den superhöjdare jag hade hoppats på, men väl så bra ändå!

Temat är det vanliga för Levithan; unga människor som brottas med att komma ut offentligt med sin sexualitet - men här också det svåra med att hantera att vänskap övergår i kärlek... Givetvis utspelar sig allt i San Fransisco, gaystaden nummer ett.

Mark och Kate har suttit bredvid varann på matten i ett helt år, men har egentligen aldrig pratat... förrän hon oförhappandes ser honom dansa i kalsongerna på en bardisk. Vi får följa deras känslomässiga bergochdalbanor under en veckas tid, en vecka då de lär känna varann ganska ordentligt och blir mycket nära vänner. Och allting börjar kvällen när Mark olovandes har smitit ned på stan under Pridefestivalens invigningskväll tillsammans med sin närmaste och äldsta vän Ryan. Båda är gay, har det visat sig med tiden, men ingen av dem har ännu haft något förhållande. Tillsammans har de ändå utforskat det mesta, utan att officiellt vara ett par, och Mark har insett att hans bästa vän har blivit hans livs kärlek. Ryan är däremot inte alls med på de noterna, och väl i gaybaren, kvällen när allting börjar, möter Ryan sin drömprins. Dessvärre. Till Marks stora förtvivlan, för han har ju inte sagt rakt ut vad han egentligen känner, och det är fruktansvärt smärtsamt för honom att se sin Ryan stråla av lycka... p.g.a. av någon annan än han själv.

Kate är tjejen som är en fantastiskt lovande konstnär, och kär i sin bästa kompis kusin, som plötsligt ska komma hem till USA efter ett kringflackande liv i Europa. Kate både längtar och bävar - vem är hon egentligen kär i; Violet eller bilden av Violet? Mest bävar hon, och flyr. Flyktbeteende vid rädsla är väl inte den bästa strategin, vilket hon smärtsamt nog får erfara på flera sätt.

Men allting löser sig, kanske inte alltid som man hade trott, och kanske inte heller som Mark och Kate hade trott. Men allting har sin tid och allting får ta sin tid...

Vackert och berörande om viktiga saker och mycket läsvärt, som vanligt...

/Tuija

1 kommentar:

Madde sa...

Den är jag nyfiken på!