2017, Annorlundaskap, Kärlek, Vänskap, Övrigt.
Jag har
verkligen gillat Ekegårds både stil och innehåll, i hennes två tidiga romaner.
Hon skriver i regel om unga vuxna, så även denna gång, men
innehållet/handlingen var lite oväntad, jämfört med hennes tidigare verk. Det
här är en roman om bekräftelse, förödmjukelse, och att tappa kontakten med sig
själv. Innan man ens knappt vet vem man är…
Eric Meijer
har länge varit överviktig, ända sedan dagis. Det har blivit en del av hans
identitet, men inte i bemärkelsen att skämta sig runt sin övervikt - istället blir han den osynlige som håller sig
i bakgrunden, och tillhör klassens
nördgäng av dataspelare. Men så träffar han Emelie. Näst sista terminen på
gymnasiet börjar hon ny på skolan, och trots sina 127 kilo, oskuld och okysst,
är de en vecka senare ett par. Ett mirakel i Erics värld! Och Emelie själv är
ett mirakel i sig själv – så annorlunda men sig själv nog… stark och cool har
hon valt sin egen väg, inte alls fegat, som Eric, genom livet. Efter åtta
månader tillsammans är det riktig och äkta och stark kärlek som präglar deras
förhållande.
Så får de en
förfrågan om att hänga med ut och campa i bergen, han backar direkt eftersom
han vet att han inte orkar, men som den Emelie hon är, gör hon slag i saken. ”Du
säger att du är trött på att vara fet. Så låt oss ändra på det då”, säger hon,
och flyttar ut i skogen med honom, på en bantnings- och träningskur. I månader kämpar
han med hennes hjälp och är plötsligt åttiotre kilo vältränad snygging – borta är
den feta snubben.
En ofattbar
omvandling onekligen. Han stormtrivs med sitt nya, vältränade jag,
uppmärksammas otroligt för sin snygghet från höger och vänster, och finner sig plötsligt
upptäckt som potentiell deltagare till en realityshow i gränslandet mellan
BigBrother och ParadiseHotel. En smula smickrad inser han att ett deltagande –
en vinst - skulle kunna vara deras snabbiljett till den gemensamma framtiden,
en startplåt för många saker. Och mot bättre vetande, trots en del tvivel och
dubier hos dem båda, accepterar han ett deltagande.
Som funkar
någorlunda till en början, trots de andra deltagarnas tillkortakommanden. Först
fattar han inte hur han ska stå ut, men försöker hålla låg profil på sin egen
kant. Men efter hand blir han indragen i allt mer dynga, tillvaron blir ett
inferno av bekräftelsekickar, lögner och offentlig förödmjukelse som tar en
ände med förskräckelse där han saboterar sitt liv fullständigt. Och klockan går
inte att vrida tillbaka.
Han inser
att han förlorat allt som varit viktigt i hans liv, drogerna är det enda som
håller honom upprätt tills han kollapsar. Finns det någon väg tillbaka? Hur? Och
till vad, i så fall?
Det här är en
bok där cirkeln sluts – från dåligmående till lycka och eufori, tillbaka till
än värre dåligmående… Många frågor ställs på sin spets, här finns eftertanke
och efterklokhet, vad är man beredd att riskera, och till vilket pris? Och hur
klokt är det att gapa över för mycket när man redan har allt man drömt om?
Trots allt finns här också öppningar, förlåtelse, ett ljus i tunneln – och det
behöver både Eric och jag som läsare, för det är ingen munter läsning, men inte
desto mindre viktig. En bra och välskriven bok igen, som sagt, men ganska oväntad
och annorlunda!
/Tuija
1 kommentar:
Ska läsa den här under december :)
Skicka en kommentar