Författare: Katarina von Bredow.
uHc, 2011, Kärlek, Vänskap.
Ny Bredow, denna gång om att våga trotsa gränser - både synliga och osynliga. Att våga erkänna att de finns, men framför allt att de bara finns om man låter dem finnas, och låter dem begränsa en. Flummigt - nä, inte egentligen.
Boken handlar om Vendela som går i 9:an, är bästis med Tove, som i sin tur är kär i (och får ihop det med) Loke, och vars kompis Nils Vendela går och spanar på... för det skulle ju vara himla praktiskt att kunna umgås alla fyra... Men plötsligt dyker Silja upp i klassen, nyinflyttad, och inte alls som alla de andra. Istället är hon en frispråkig, modig och kaxig tjej, som struntar fullständigt i alla oskrivna regler och rangordningar. Hälsosamt och nyttigt kan tyckas, men det tycker inte riktigt alla, särskilt inte de som lever på sin gruppstatus. Vendela blir dock kompis med Silja, till Toves stora förtret, och lär genom henne känna skolans coolaste snygging Sven, som aldrig så mycket som tittat åt en sån som Vendela tidigare. Plötsligt vänds Vendelas värld uppochned och ingenting är längre som förut. Och Vendela känner att faktiskt även hon vågar flyga högt, även om det kostar på, och man måste våga lite.
Mycket känns bekant sedan tidigare, fast då faktiskt i bättre form - det här med att genomskåda mönster, roller, att våga se spelet som pågår i klassrummet och bland kompisarna. Men det här kan det inte skrivas för mycket om, så det är jättebra att även Bredow belyser detta. Men sen tar sig boken rejält i andra halvan när Vendela lyckas ställa till det för sig i massor av olika sammanhang - hon blir verkligen Vendela Vettlösa eller Vendela Vandal, som hon känner sig...
Bra, kul och tänkvärt, som vanligt. Kanske inte någon av hennes allra bästa, men helt ok.
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar